Just nu är jag irriterad på folk som tror att det bara är att sopa grejer under mattan och så försvinner de, på riktigt. Ingen pratar om jättelefanten som står i rummet.
Alltså: Enda sättet att möjligtvis kunna återgå till nåt sånär normalt tillstånd är om man typ pratar om skiten. Och då menar jag inte "ååååå älta". Jag är inte så förtjust i ååå älta heller. Det kan räcka med att be om ursäkt för rätt sak, istället för att bara säga det i förbifarten för att personen tror att det är det man vill höra. Två jävla meningar.
Ja, lätt kryptiskt. Men jag orkar inte skriva längre. Det där var vad jag kom fram till i huvudet efter att ha ältat lite för mig själv. Och eftersom älta inte hör till mina favoritsysselsättningar (bl.a. därför jag har bloggen. Har man skrivit ner det behöver man inte tänka på det längre) så blev jag så illa tvungen att skriva nåt.
Kan jag inte bara få en ärligt menad jävla ursäkt med en riktig förklaring och inget töntigt framkrystat bara för att det fick dig att känna dig bättre.
"Nu har jag faktiskt bett om ursäkt så nu kan jag inte göra nåt mer."
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ MEN FATTA DÅ!! TÄNK LITE!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar