Jag lägger nästan aldrig upp sånt här på FB för jag tröttnar på att ta "seriösa" diskussioner där. Det slutar alltid med att någon av de som kommenterar kräver att man ska "utbilda dem".

Men jag läste iaf den här och kände igen mig, och ville länka till den för mig själv mest eftersom jag hade en diskussion med en av mina pluggkompisar häromdagen som gick åt det där hållet. Personen i fråga var helt oförstående till varför en "fortsätter prata" med någon på t.ex. vagnen som sätter sig brevid en om man tycker personen är läskig:

"“Why is she humoring him?” my friend asked me. “You would never do that.” I was too embarrassed to say: “Because he looks scary” and “I do it all the time.”"

Om ni har missat nyheten bakom så är jag lite för lat för att skriva om det, det går att googla. Kortfattat: kille skjuter ihjäl en massa folk för att han förnekats sin rättighet att ligga. Trots att han minsann är en snäll kille. Jag tror det försvann lite i allt EU-valsrabalder här hemma.

Skolidrott

Mer tentaflykt.
Läste Lilla Berlin på nätet. Någon hade kommenterat en stripp som handlade om brännboll med
"Det konstiga med brännboll och skolidrott överlag är ju verkligen att en aldrig har fått en endaste lektion i hur en träffar den där bolljäveln. Alla andra ämnen går ju ut på att lära sig och förbättra sina resultat med hjälp av undervisning och lärarhjälp, men på gympan får en bara skylla sig själv om en inte kan från början. Fatta om de ba: "Idag ska vi öva på att slå med runda trät" och sen fått stå och mata ett tag."
Och nu kan jag inte sluta tänka på det. Varför gjorde man så? Varför? De som fick högst betyg i gympan var ju de som redan kunde allt. Vad hela friden har man det där jävla ämnet på det sättet för?
Helt obegripligt.

Hjärntvättad

Kollar på ett avsnitt av BBT innan jag ska lägga mig och hakar upp mig på att det mitt i Sheldons tavla med fysikböp är en liten ritning över en negativt återkopplad op-förstärkare. Börjar tänka:

"Om de nu ska använda en massa "fräsiga fysigrejer" som rekvisita kan de väl iaf använda samma bok til att skriva upp alla saker på tavlorna med. För vad ska Sheldon, som är en teoretisk fysiker, med en liten krets med två resistanser och en OP-förstärkare till?  Hur hänger de andra grejerna ihop på nåt sätt? (försöker nu läsa vad som står i övrigt på tavlan) Hm, där är coulombs lag.. och en natriumatom, gamma, nån radie...hmm"

... och när de helt plötsligt byter scen inser jag att jag inte har den blekaste av vad som egentligen hände i Sheldons rum i förra scenen.

Mest dalbana

Fick typ inget gjort igår. Har inte fått särskilt mycket gjort idag förutom att tvätta. Står och ska hitta nåt att ha på mig när jag ska hem till herr och fru Death (och jag kallar dem inte det av någon makaber anledning utan mer för att de delar min fascination av Neil Gaiman och the Endless speciellt. Specifikt Death då för att de har varsin halva från ett citat i vigselringarna från Death: 
"You got what everybody gets.",
"A lifetime". De har vart med här innan de gifte sig, vid namn Batman och Konstnären. Jag vet inte varför de fick byta namn, men nu blev det såhär.)

Iaf.

Jag ska hem till mina vänner för att fira att den ene av dem fyller år. Nåt jag borde vara glad över. Nåt jag ser fram emot. Tills: jag försöker välja kläder. Och jag hatar att jag blir ledsen för att allt sitter som skit. För att jag tar på mig kläder som är fina på galgen, som jag gillar och brösten blir en korv mitt på - ser ut som någon stoppat in en falukorv innanför klänningen, som en stor mono-boob. Och när jag tar på mig fina tights så skär resåren in i midjan på ett väldigt osmickrande sätt så ingen tröja i världen kan dölja den tvådelade magen som bildas. Och jag hatar att jag bryr mig. Varför ska det spela roll? Varför kan jag bara inte klä mig bekvämt och gå dit och ha trevligt?

Känns som allt bara ramlar ihop på nåt sätt.

Det enda jag tyckte satt bra var träningskläderna. Kan man gå på kalas i träningskläder? På nåt sätt borde de ju skapa mer ångest men det är som kroppen tänker "Det här är praktiskt, nu ska Solstrålen göra nåt bra, bli stark & snabb." Kläderna är förknippat med nåt positivt och inte ångest och panik.

Varför kan inte allt vara så?

Jag kan inte ens dra på mig ett par jeans och en t-shirt med tryck - för jag äger inga jeans. Och de enda hela byxor jag har, ett par lila från HM, har blivit så tighta så de liksom veckar sig runt fettet eftersom tyget inte är tillräckligt tjockt. Så jag sitter här i soffan och glor nu istället. Igen.

Skitvecka

Jag har verkligen försökt få rätsida på den här dagen för att kanske känna att det var ett bra slut på den här pissveckan veckan men nu någon gång under eftermiddagen på skolan blev det nån slags droppe när jag fick utskällning för att jag påpekade att någon inte plockat undan efter sig igen på tryckeriet och fick höra att det minsann fanns en väldigt enkel lösning på problemet att jag inte var nöjd med att han inte plockade undan efter sig och det var att jag inte kom dit.

Jamen tack då.

Just nu vill jag mest grina lite. Har velat grina sen klockan 15 ungefär. Tänker det är lika bra att jag bara går och lägger mig och skiter i allt. Orkar inte vara ledsen för att jag inte fattar. Få panik för att det bara är 10h i veckan att lägga på jobbet och alla rycker i en. Få panik för att det är en månad kvar till tentorna och jag har slösat bort så mycket tid.

Med träningen skiter allt sig också. Jag har slutat leka i vattnet nästan helt eftersom jag försökte reda ut ett problem med Herr Ping, men Herrn kan inte diskutera. Jag orkar inte med det, det jag får som svar är "du är dum". Eller, rättelse "folk tycker du är dum". 

I helgen umgicks jag med herr Serverhall också, och det var också mindre och större fail och missförstånd. Inte så, som det brukade vara alltså, utan mest. Allt blir bara fel.

Jag har inte ens något roligt att skriva om hur allt känns sug.

Så i morgon har jag inga föreläsningar.
Min tanke nu är att skita i att gå till skolan i morgon och försöker fatta det här som jag inte fattar här hemma istället. Att sitta hemma och inget fatta och kunna koka lite kaffe i min ensamhet och spela vilken musik jag vill i min skit slår att sitta på skolan och få skäll för att någon annan inte kan städa.

Förhoppningsvis så börjar inte jag städa hemma istället.