... med vitt? II

Gårdagens om kaffet på jobbet kom från Ukrainer:
"Det går att dricka så länge man inte jämför med nåt. Jämför man med nåt så är det odrickbart."

Bytt är bytt

Någon har ändrat sig. Jag hade ju inte tagit den chokladen iaf.

Puddeliduddelido

Varför är alla så jävla fixerade vid att man ska vara så glad jämt? Eller snarare. Varför ska man hålla på och SE så jävla glad ut hela tiden oavsett. Annars är nåt fel.

Jag blir så trött. Folk som är glada och puddeliduddeliga hela tiden är ofta full i feta lögner och fixerade vid att visa en glad yta. När ska folk fatta att det inte är det man pratar om som är det viktiga. Det är det man inte pratar om som är det.

Min mamma jobbade i reception. Jag vet vad ett falskt leende är. Jag har jobbat i restaurang sen jag var 14. Jag vet hur man producerar falska leenden. Jag vet hur man kan vara puddeliduddeliglad. Det betyder inte att jag trivs med det eller förstår varför man måste vara sån med folk man känner.

Jag blir så trött.

Sluta tro att folk som är sådär sprudelidudeliglada faktiskt är det. Oftast försöker de dölja nåt. Och då går de inte att lita på. Eller så är de bara blåsta. Och då går de inte att lita på. Eller så har de upptäckt att man får uppmärksamheten från en massa killa om man är sådär puddeliduddelidu. Och då är man en bimbo och de går inte att lita på.

Så lita inte på glada människor. Inte sånadär puddeliduddeldoglada småbrudar iaf.
Gräver du lite hittar du bara någon som hoppas att alla ska tycka om henne för att hon är så glad. För om hon inte var glad så vore hon.... ingenting.

Och det är faktiskt bara jävligt tragiskt. Och ingen jävla anledning till att vara glad.

Cake Ipsum

"Tråkig" grafisk designhumor antar jag, men iaf, om man använder Lorem Ipsum och tycker den är lite tråkig så finns här en Cupcake Ipsum istället.

Lorem Ipsum används som sk "platshållartext", om man t.ex. vill presentera hur en hemsida, affisch, annons, tidningsuppslag etc ska se ut utan att faktiskt skriva nåt vettigt så använder man platshållartext istället. Ibland kan man se det i tidningar när de råkat "skapa textruta" utan att fylla dem med nåt, typ råkat klicka på fel ställe utan att de tänkt det.

Bortglömd

"...den ligger i den röda väskan"
"Vilken röda väska"
"Den du tog, den röda väskan"
"Jag tog inte nån röd väska, menar du den rullväskan, jag trodde inte vi hade med den"
"Jag tog inte väskan och jag packade den, jag trodde du tog den röda väskan"
"Jag tog inte den röda väskan, jag visste ju inte ens att den var med hur skulle jag kunna tagit den då?"
"men vart är den röda väskan då om inte du tog den och inte jag tog den?"

Telefon

Dagens händelse. På tåget mot götlaborg. Det kommer en stirrig småtjock kille i 30års ålder och ska sätta sig bredvid mig. Han påminner lite om en gammal klasskompis som vi brukade kalla för Korvis. Först försöker han trycka upp sin tjocka väska ovanför, där det uppenbart inte får plats en väska. Jag berättar lite snällt att det finns ett väskrack längst bort i vagnen, han stirrar ditåt som om det var hundra mil dit och klämmer sen in den i det alldeles knökfulla väskracket bakom oss, en väska ramlar ut. Han stirrar lite slött på den.

Han sätter sig ner och knäcker en folköl. Han hukar sig ner när han dricker och gömmer den mellan sig och väggen när han inte gör det. Sådär så att han tror att ingen, inte ens jag, ska se att han sitter och dricker folköl på tåget.

Jag lyssnar på musik, med nya muffarna är jag praktiskt taget döv. Ser att han säger nåt, tar av mig och säger ursäkta. Han frågar om jag ska läsa många böcker och pekar på de två jag har, Terry Pratchet - "Hogfather", som jag precis avslutat och Jonathan Safran Foer - "Extremely loud & incredibly close" , som jag tänkt börja på. Jag säger ja. Han säger att han också tänker börja läsa en bok, som i att man tänkt börja med ett konstnärligt projekt i stil med att skriva en låt eller måla en tavla eller nåt. Jag säger jaha. Han säger "Snabba cash". Jag säger att jag inte tyckte den var bra. (det är ju som några av er vet, en av de få böcker jag inte klarat av att läsa klart för den var så kass). Han frågar vart jag är på väg och jag svarar Götlaborg. Han säger att han vart där nån gång men nu ska till Uddevalla. Jag säger jaha. Killen säger inget mer, eller iaf inte tillräckligt snabbt. För jag tar på mig lurarna och fortsätter läsning varvat med smschatt med Herr Serverhall.

Han bakar en snus. Jag andas med munnen, för snus är nåt annat jag ogillar. Tycker verkligen det luktar riktigt illa och jag får kväljningar av det.

Han öppnar en öl till.

Han behöver gå på toa tre gånger.

Sen sträcker han fram en telefon framför mig med sina små korvfingrar. Han säger nåt. Jag tar av mig luren.

Ursäkta?

"det här är mitt nummer"
Jaha? Jag tittar på den lite småtjocke ölluktande killen med stirrig blick och snusbruna fingrar och tänker tillbaks på den då 2h långa tågfärden och undrar VART någonstans han fick för sig att jag visade något slags intresse av att få hans nummer. Eller vad var det han ville?

Och för att ni inte ska tro jag ljuger så tog jag kort på burkarna i soppåsen nyss när han gick av. Samt kände mig tvungen att rapportera om det från min mobil, vilket aldrig hänt innan. Vilket även är varför bilden på burkarna inte kom upp.

Vart kommer allt folk ifrån, och varför träffar jag på dem hela tiden?

Edit: Tråkigt på jobbet fick jag upp bilden. Och ja jag har hittat ett sånt där roligt fotofilter som gör alla bilder lite tragiska med en färgskala från valfri Jean Pierre Jeunet-film. Tänkte det passade bloggen.

och vinnaren är..... II

Så fortsätter hon med att posta.

"De finns en ängel i bald oss Detta som har hänt är ofatt bart , jag kände inte xxx men träffade henne på xxx jag är ingen bra skrivare men bäklagar soreg för er som kännde henne länge är detta en svår sorg men ......"

Ok. Du kände inte henne. Du kan inte stava. Skriv inte nåt då.

Bara. Sluta.

och vinnaren är...

Dagens fot-i-mun-jag-har-kycklinghjärna-och-förstår-inte-vad-som-är-ett-lämpligt-samtalsämne-och-när-det-är-lämpligt går till.....

TANTEN!

Wop wop.

Vad får hon denna äran för då nu kan ni undra. Pjta. Ponera att någon inom sporten gått och dött. Ponera att vi är väldigt få tjejer inom sporten. Ponera att man misstänker att någon i rummet känner personen som dött. Ponera att personen i rummet man misstänker känner personen som dött inte säger nåt och beter sig normalt.

Då kanske man som normal människa tänker att personen inte vet om att det hänt alternativt inte vill prata om det.

Det man inte gör är väl det som tanten gör. Sådär lite i förbifarten i duschen säga "förresten har ni läst på facebook idag. Det stod att xxx har dött." Och sen obekymrat fortsätta berätta samt blanda ihop alla fakta och namn.

Allt medan den andre personen som man misstänkte kände personen som dött vrålar "Skojar ni" och börjar gråta. Eftersom hon inte visste om det.


Vad gör man? Jag säger VAD FAN GÖR MAN MED EN SÅN MÄNNISKA?!?

Jag blir galen.

Köppen

Glömde ju berätta om helgen.

Vi blev mos. Vi var inte ens 8, vi var 7. Och förlorade med 23-0 mot ett lag som bestod av halva norska damlandslaget. Wop wop.

Sen spelade vi mixat. Det däremot var grymt kul. Idag ska jag öva på lite teknik, typ vändningar och grejer. Det ska bli roligt det med.

Skumtomte III

Nu är det ju så att ni vet min förkärlek för skumtomtar, eller not.

Var hos Louie med familj igår och bakade julgodis. Såklart dök skumtomtarna upp. Och förstörde Rocky road.

Sen idag, nyss, hade vi möte med hela avdelningen där man pratade om vad som hänt i år och vad som komma skall samt litet jippo på slutet där man hade ett antal vinnare i olika kategorier. "Flest felrapporter", "Mest Mjukvara", "Glädjespridare" och.... "Rookie of the year".

Jag blev inte "Rookie of the year", extremt "konstigt" med tanke på hur mycket jag gillar att utföra mitt jobb. (totalt utan ironi) Utan det blev...

Pakistanern såklart!!! För att han jobbat så hårt typ.

Kul att man har en chef som inte ser skillnad på rövslickeri och arbetslust.

Han fick iaf en påse skumtomtar som "pris". Där fick han.

Dags för köpp

Det ska spelas uvr köpp i morgon. Efter diverse olyckor (avslitet ledband i tummen) och avhopp (sjukdom, undanflykter etc) är vi nu... 8 personer i laget. Man ska vara 12. Och 6 i vattnet hela tiden. Vilket innebär att vi på varje pos inte har någon avbytare.

Tycker synd om de andra stackars damerna som betalat och åkt hit för att spela mot ett halvt lag med handikapp.

På den positiva sidan tänker jag att JAG har åtminstone en avbytare, även om det innebär att vi delar 4 platser på 3.

På den positiva sidan del två behöver inte tanten oroa sig för att hon inte ska ta sig upp på kanten av bassängen. Detta då hon inte kommer behöva göra det då hon inte har någon att byta av med.

Tjopp och hej. 07:15 i morgon på kanten ombytt och klar.

Jag kommer dö.

Magi

Den här vill jag ha!

Om du inte förstår vad jag ska göra med en pinne så kan du ju klicka på bilden för att se vad den gör. :) (fast jag vet egentligen inte om det är värt nästan 700 spänn, men den är rooooolig!)

Gurka

Och när jag ändå är i farten. Fin bild på ölet Gurkha.

Mysteriet löst

Det var alltså fröken Kamel som skickat paketet, eller snarare traderat in och bett försäljaren skicka det direkt till mig. -> okänd handstil.

Nu är frågan: Vad ska jag skapa?

Normala dagar

Hajpojken sa en gång till mig att jag bara var så bitter i bloggen att han inte ville läsa det. Jag satt och funderade och insåg att det är för att jag gör som när jag skriver dagbok. Jag behöver skriva av mig. Och då skriver jag.

Jag kan inte skriva intressant och roande om... bra dagar. Som idag. Det var en bra vanlig jävla vardag.
Varför?

• Jag hann till Sprint demon i morse som jag var intresserad av. Var så i tid att jag även hann fylla på min kaffeköpp innan.
• Jag skulle starta upp test med fem enheter och hann få upp dem så jag han med en buss jag hade tänkt åka med.
• Ett av testerna var egentligen två tester som inkluderade att jag skulle konfigurera två switchar på ett sätt jag tänkt borde fungera så man kan köra dem utan att det blev loopar. Och min idé verkade fungera när jag gick från jobbet.
• Jag fick ett mail om att del två i min haskellabb var godkänd -> jag kommer få in poängen för Funktionell programmering ÄNTLIGEN
• Jag hade planerat min mat så jag blev inte grinig utan var lagom mätt/hungrig hela dagen
• Jag hann till puben och pubquizade samtidigt som vi hade diskussion inför utbildningen vi ska ha i Januari.
• Eftersom jag ätit som jag skulle frestades jag inte att äta en massa skräp. Dock drack jag lite skräp eftersom jag drack en pepsi max.
• Då vi var klara vid tjugo i nio hann jag iväg till gymmet och eftersom gymmet stänger tio fick jag effektivisera mitt program genom att varva övningarna. På 25 minuter hade jag gjort alla övningar och avslutade med 13 minuters backintervaller på crosstrainern på nivå 10
• När jag kommer ut till hållplatsen går det en vagn på en gång, jag hoppar på den och den matchar nästa vagn så jag kom hem utan att behöva stå ute och frysa

Så. Är det sånt jag ska skriva om?

Eller vill ni höra om hur Herr Serverhall i helgen på bakfyllan lyckades spruta ner hela mitt vardagsrum med ekfatslagrad julmust på flaska med en sån poppkork?

Som man ropar...

...får man svar.

Om man inte förstod det innan så kanske man förstår det nu. Statistik kan ändras som det behagas.

Utfyllnad

Läste det här inlägget som jag tycker är roande. För det är så folk pratar. Speciellt killar. Speciellt de killar som anser att jag är korkad för att jag inte använder "tekniska termer" när jag ska förklara hur det fungerar utan faktiskt svenska.

Men sen kan det gå åt andra hållet.
Jag har en äldre asiatisk dam på jobbet. Kineser får vi väl kalla henne då. Hon har en tendens att överanvända utfyllnadsord när hon pratar.

kanske, ibland, jag menar, för mig, vad säger man, sedan, men då aaaaa, Jag känner aaa.

Så en "normal" mening för henne kan vara (det låter såhär med punkter och så):

"För miiiig. Kanske jag menar brukar ibland äta frukost tidigt, seeedaaan vad säger man liite senare lunch."

(betoning på sedan. Alltid betoning på sedan)

Det värsta är att jag överdriver inte.

Varför alla dessa extraord? När man lär sig ett nytt språk brukar ju det var de man saknar. Jag känner mig lite förvirrad och bygger in ett till filter i örat.

Välgörenhet

Fick hem ett paket igår, adresserat till mig. Innehöll något som upppenbarligen var till mig: en stor bit tyg med flamingos på! Men: ingen avsändare, kluddiga poststämplar och känner inte igen handstilen på utsidan. Vem är den hemliga välgöraren?

och när jag ändå sitter här....

så tänkte jag ladda upp lite fula foton min mobilkamera tagit. Det fanns:

• En öl som hette Gurkha.
• En jättepotatis som används som dekoration i mitten av en rondell halvvägs till Katrineholm.
• En katt (en mer eller mindre känd Mr Louie) som provar mina simfötter.
• Min röv i en larvdräkt.

men den hängde sig när den försökte prata via blåtand. Så ni får blunda och tänka på hur det skulle kunna se ut.

Dagens aj II

Dagens aj är egentligen förra helgens aj som blev veckans aj och top of the gårdag.

Min tå.

Jag sparkade alltså i nåt när jag tog sikte på Örebroarn (vet inte varför) Min tå är blå, den är svullen och det är blått nedanför nagelbädden eller vad det heter. Den ser ut att sitta lite löst. Igår gjorde det så förbannat ont att jag i desperation fick sticka in en nål jag eldat på för att lätta på trycket.

Ont som jävla fan.

Känns dock bättre idag, så det kanske hjälpte på nåt sätt. Men ont som fucking jävla fan.

Obeskrivligt ha-begär

... som bara grep tag i mig när jag såg dessa skor. Jag kan inte hjälpa det. De är löjliga, de har alla färger på en gång. Kohud. Och vingar.

I must have. 3000 fucking jävla spänn. Vad ska jag göra?!?!?!?! AAAAAA!!!!!!!