Vita kränkta män eller hur det nu är

Dagens irritation, på jobbet.
Hm. Kom på att jag även har dagens fråga, vad ska jag kalla dem. Smurfar kanske? Det är ju inte på dvärgjobbet längre. Eh. Dessutom vet jag inte vad jag ska kalla människan. Herr Förutfattad mening kanske. Men det blev långt.

Skit samma. Ursäkta osammangängande inlägg, jag blir irriterad när jag tänker på honom.

Korkad kille på jobbet, en såndär som av Skidåkaren beskrevs som "Hade du sett E-type, då hade hans syrra vart ihop med E-type" Allt han gör är bättre större och värre. På nåt magiskt sätt. Och den här historien (en, an en? fan.) började i torsdags när min kedja hoppade av och jag kom haltande till jobbet eftersom trampan hade smackat i hälsenan full fart. Iaf, någon undrade varför jag haltade och jag berättade om strulet med kedjan att jag försökt spänna den men inte fick upp muttern etc etc. Killen står och lyssnar och säger "Det är för att du är tjej"
"va?"
"Ja, du har inte rätt verktyg och så är du tjej"

Sen hade han en lång utläggning om verktyg (jag kan verktyg) och om tjejers avsaknad av styrka samt berättar att han minsann kan lossa en mutter som håller fast bildäcket med tummen och pekfingret.

Önskar jag kunde tänka "jag kan lyfta dig Gubbe" och mena det, som Katten kan. Men jag är en Kleins. Däremot hänger det inte ihop med att jag är tjej, utan att jag inte tränat tillräckligt.
Solstrålen blev iaf skitirriterad. Och inte blev det bättre av att resten av dagen var fortsatt med "den där är kass, det här är bättre" Vad någon/jag än sa. Tillslut mitt i en sån harang sa jag "kan vi inte bara inte prata eftersom allt du säger och gör och tycker är bättre än något annat någon annan säger, gör eller tycker och bara..konstatera det. Det finns inget att prata om eftersom vi redan vet att du är bäst."

Sen sa han inget. Förrän idag. När han frågade vad jag hade gjord på hälen, då den är blåröd. Och jag förklarar igen. Och han säger "Jaha, kunde du inte sagt att du hade ont i torsdags och att det var därför du blev sur på mig." Solstrålen svarar att nej jag blev irriterad för att du sa att jag inte kunde skruva ur en mutter för att jag var tjej.

Och killen bara glor på mig och fattar verkligen inte. Han förstår inte hur någon kunde ta illa upp av det, för så är det, det var ju bara ett konstaterande. Sen säger han nåt som avslutas med "använd inte så många ord" (som i stil med prata inte om saker du inte kan), och jag svarar, "förlåt jag ska försöka fatta mig kortare och använda enklare ord så du förstår nästa gång." Och går därifrån.

Jag kom åtminstone på ett klämmigt svar och sa det. Men jag är fortfarande irriterad.

som utanför

Jag äter. Typ tröstäter eller nåt. Inte så att jag tänker att jag tycker synd om mig själv utan helt plötsligt kommer jag på mig själv med att ha goffat sen i morse. För att allt suger, men mat är åtminstone trevligt och gott.

Så bestämmer jag att nu får det vara nog. Slutar äta. Somnar. Vaknar och äter för att jag glömt vad jag tänkte innan jag somnar.

Försökte träna men jag är bara svag. Så blir jag sur för att jag inte orkar nåt. Och tar nåt mer att äta.

Jag har liksom inget mål med nåt just nu utan mest "snart är det slut, äntligen". Och veckorna är bara jobb och sova. Och lördagen sov/äter jag bort. Och söndagen städar jag och försöker laga matlåda. Och sen är det jobb-sov-jobb.

Och ät allt i kylen när man kommer hem.

Mest för mig själv

För att inte glömma. Aldrig glömma.

• Lördag 31:a juni. De har precis släppt på folket. Högtalarrösten dånar "pas på hinanden" Folk springer som om det gäller livet. Vem fan vill bo vid pissestängslet?
• Typ 4 dagar i blurr. Ute på äventyr.
• Festivalområdet har precis öppnat. På pavilion spelar Django Django - Storm. Vi sitter i solen i gräset utanför. Björnen frågar om någon vill ha öl. Det vill jag.
• The Cure har spelat i tre timmar. Bandet går av scenen. Alla tror att det är slut när Robert Smith lunkar in på scenen igen, sisådär 20 kg övervikt men med samma stämma som för tjugo år sen. Han annonserar lyriskt att de fått veta att de har TRE hela minuter kvar som de får vara på scen. Bandet drar igång Boys don't cry.
• Det är fredag och regnar lite. Jag lyckas på nåt sätt bli vansinnigt full. Satt och skrek samma låt om och om igen på danska. Jag kan inte danska. Rufset kan så vitt jag vet inte heller danska. Det är bandet som sen spelar på söndagen jag sjunger, Magtens Korridorer - Lorteparforhold
• Nånstanns efter det här vaknar jag upp ätandes bostongurka och köttbullar med pulvermos inne på området. Får panik eftersom jag tror jag ska missa Niki & the Dove och springer ifrån mitt sällskap jag inte märker att jag har, till fel scen. Får i alla fall hjälp av en snäll vakt som dirigerar mig rätt. Mitt i "the drummer" tror jag jag ska däcka, får panik och springer därifrån till mitt tält. Björnen kommenterade spelningen efteråt med "jävla flum" och härmar sångerskan med bäbisröst "vet niii vad det finaste ordet på danska är? Skatt!" (som i älskling)
• Lördag. Jag glider in lagom till Refused. Människorna omkring mig kollar konstigt när jag börjar hoppa och skrika då de säger att de ska spela "Everlasting". Inser att det nog är för att jag inte ser ut som en gammal hardcoreräv i min råsa blommiga kjol, mina bäbisråsa gummistövlar och råsa linne... samt hårspännen. I råsa. Med prickar. På skärmen ser jag Gitarristen längst fram i neongul keps.
• Springer raskt vidare till Kriget, och upptäcker glatt att mitt linne lyser neon i uv.
• Panikspringer på toa när M83 spelar låten jag ville höra. Fan.
• Jonathan Johansson börjar spela "en hand i himlen" efter att ha haft en utläggning om hur han ironiskt nog blev nekad inträde till en klubb samtidigt som han hör sin egen musik spelas där inifrån. Björnen viftar med sin regnbågsflagga och säger "Fan att han ska vara så jävla kristen. Han är ju bra." och fortsätter med att skrika "SER DU JONATHAN HUR GAY VI ÄR HÄR BORTA, SER DU?!?!"
• Jag står utanför en Bajamaja på East, vid L ungefär exakt, med Angelgone och Björnen, När Bruce drar igång "Born in the USA" Jag tänker om jag berättar det här för stora delar av min omvärld kommer jag dödas.
• Det är glatt, skuttigt och låter lite i samma stil som Gogol bordello. Men Det är The Barons of Tang.
• Jag äter Thaimat och i mitt öra vrålar nån som om han hade ont i magen.
• Vi har kollat fel på schemat med en halvtimme och sitter och snackar skit på kravallen framför Arena, i väntan på Friendly Fires.
• Jag sitter ä gräset med lite ont i magen och lyssnar på Hospitality.
• Santigold vill ha upp folk på scen. Tjejer och killar börjar tränga sig fram och det blir fler och fler. Santigold säger till folk att nu räcker det. Fler kommer upp. Solstrålen får flashbacks från Beatnutskonsert som scenvakt när de gjorde samma sak. Vi tar inte upp folk på scen så, eftersom det blir kaos. De ska få band innan och tas upp en speciell väg. Trycket blir för stort. Jag drar upp person efter person som halvt kläms. Inte bästa minnet.
• Jag går över bron över järnvägen som delar av East från mitt hem: West. Jag är lite nostalgisk redan.Jag hör de karaktäristiska bas/trumljuden i Hunter som Björk börjar spela på Orange när jag går mot bilen som ska ta mig hemåt. Klockan är 22:10 på söndag kväll. 9 dagars festival är över.

Go Mondo!

Idag är det ju tisdag och såklart Project Runway. Och jag blir sugen på att sy saker. Men tänker istället gnälla över fula saker som finns och är moderna just nu, den här kjolen ä typexempel. Vad är då fel?

• Tjockt spetstyg som ser ut som ett sånt sk virkat underlägg.
• Knepig aprikos färg, ser lite ut som nån kräkts. Jobbig att titta på. Sjukt fräsig just nu
• Guld. Som är plastigt.
• Dragkedja sydd utanpå. Ser fördjävligt ut. Klåpigt hemarbete.
• Beiget tyg under äckelaprikosråsaspetsen

Ok. Slut på gnäll.

Idag har jag vart inne i glad Roskildedimma. Och sittdansat vid mitt skrivbord till Santigold (artisten formely known as Santogold) - Fame, som var den sista konserten jag såg innan vi åkte hem på söndag kväll och vilken jävla avslutning det var. Sjukt bra live.

Nu ska jag återgå till att heja på Mondo, trots att Katten redan avslöjat slutet :/.