Hatade dagar

Hatar oktober. Har jag sagt det? Allt skit som händer händer i oktober.

Hatar när man grinat sig trött och fått ont i huvudet. När man inser att man inte ätit nåt, alls, och tvingar i sig ett glas mjölk för att fingrarna ska sluta pirra. När man precis fått ordning på ögonen och så är de bara ett stort puff igen.

Och så lysnar man på musik som borde vara snurra runt på sommarängen och vara glad. Men nu är ligga i soffan och glo i tak. Och gråta lite till. Och hoppas att man ska somna ifrån eländet och att det ska vara trygga mörka januari snart. Nytt år.

Gott nytt skitår.

Och jag längtar efter nån slags förlåtande ösregn och blåst och nån som säger att allt blir bra, snart. För just nu är jag bara i ett apatiskt mellanläge. Jag vill inte vara ledsen mer, jag vill vara arg. Ilska är i alla fall kreativt, man får saker gjorda av bara farten. Men nu är jag orkeslös, viljelös och apatisk.

Ligger i soffan under en filt och glor i taket.

Man kanske skulle börja knarka?