Rännvägens mordplaner del 2

Rännvägen försökte döda mig igen inatt. Den har redan gett sig på mig en gång tidigare för ungefär.... tre år sen. Det som hände då var mer att fick på käften och hela ansiktet av en asfaltsvägg. Bet igenom läppen gjordes det. Alla tänder var kvar iaf, vilket jag hade påpekat med orden "Jag är en vinnare" för Sågen som var med mig då. Hon tittade på mig där jag satt och spottade blod och tänkte

"På vilket sätt då"

Det som hände igår var att den klubbade mig i bakhuvudet. Stor bula. Åka taxi till sjukhuset för att bli röntgad och få knark. "Ingen fara" sa doktorn efter att han hade skrämt upp mig genom att först komma in i lokalen och säga "Ja, det här blir operation"

Det var ju öhlhall också. En gång tidigare när det var öhlhall myntades uttrycket RLM (Random Leg Movement) av gymnasieklasskompisen (densamme som låg och ynkade sig med mig för två veckor sen, låt oss kalla honom Skidåkaren) från mina bens försök att ta sig hem. Då hade jag vaknat upp hemma i min lägenhet visserligen men fastbunden i sängen (två ben två armar, fasligt knepigt att ta sig ur det kan jag lova), huvudet instoppad i ett örngott under två uppfällda paraplyer med en lapp på golvet som sa "Tack för igår" och brevid låg en kondom med filmjölk i.

Snälla vänner har jag. Mina kära små gymnasieklasspojkar.

Man kan ju inbilla sig att jag borde vetat bättre. Fick inte hjärnskakning iaf, det hade ju annars vart typiskt mig att skaffa mig såhär som tentaflykt.

Rännvägen, min nemesis.