Undansluppit en seriemördare?

 Åkte till mina föräldrar och av en slump råkade jag matcha med en person från en liten liten stad (?) en liten bit från föräldrarna redan innan jag satte mig på tåget. Det var ytterligare en sån där som jag redan innan visste att han skulle matcha om jag valde "ja" för hade sett "förhandsvisningen i chatten". Det blev en kort match.

Jag som är bäst på att initera samtal började:

" Måste ändå fråga två saker: Hur tänkte du när du bor i <liten håla>? Och är det inte lite seriemördarvarning på första bilden. (Nej jag vet inte hur man ska börja chatta med någon på ett vettigt sätt)"

Han svarade:

"Inte jag heller... funderar fortfarande på varför jag bor i <liten håla>."

Jag gjorde en snabb recension av simhallen och en frisör på torget som jag gått till förut. Sen sa jag att jag menade att jag undrade vad han tänkte när jag bodde 3h från honom och då avmatchade han? 

 Jag sa det till Katten och hon svarade

"Han kanske ska hitta någon som inte upptäcker att han är en seriemördare?" 

Och kanske är det så enkelt?

PS. Se maskerad bild för referens. (Försöker inte hänga ut personen utan enbart visa det utseende som fick mig att skriva min initiala kommentar, har dekorerat med en ai-genererad dinosaur och lite tulpaner och två streck. En mustach, ett hår som enligt Katten såg ut som när hon satte sin mormors peruk på bakochfram samt kombon skjortan och glasögonen som gav en distinkt 70-talseriemördarvibb.) och ja innan jag får skit ursäkta jag GILLAR kufar. DS.

Dissad?

 Jag lovade ju att göra en analys av idioter på dejtingappar men har så sjukt mycket material nu att projektet blev lite stort. Idag väljer jag istället att skriva om de få jag råkat matcha med som sedan valde att sluta prata med mig av olika anledningar. Jag matchar ju inte för att datea dem, utan för att fråga vad de håller på med.

Den första var en britt som jag hann säga hej till, få veta vad han hette och fråga "vad tog dig till sverige då?" innan han bestämde sig för att han skulle avmatcha mig. 

Den andre var en som jag enbart matchade med för att få fråga om han egentligen gillade Harry Potter eller inte, då hans profil var något motsägelsefull (i texten skrev han att han inte gillade Harry Potter, i de självvalda intressena fanns både Harry Potter och Harry Potter-fan. med som val.) Utöver det var hans första mening "det räcker att du har staka lår och är rolig" vilket jag tyckte var märkligt specifikt (varför starka lår?). Och hur vet jag att vi skulle matcha, jo för att han hade av någon anledning superlikeat mig.

Diskussionen som följde, i måndags under lunch, gick:

"Jag fattar inte om du gillade Harry Potter eller inte?"

"Inte så värst alltså. När är du redo att förlora i armbrytning och öl då?

"Armbrytning alltså? Det var det ingen förvarning om."

"Det är ingen fara, det blir kul! Men ja. Råkar du vinna så måste jag tyvärr brotta ner dig. Det står i regelboken"

"(här nåt oklart jag missat att screenshotta)"

"haha. Lite kanske. Vi kan ju säga oavgjort i armbrytningen då. Hur tunga vikter lyfter du då? Önskar jag kunde lyfta tunga saker"

"Inte så tunga som jag önskade. Finns det nåt annat du gillar istället för Harry Potter?"

"Fast det säger inte så mkt. Du kanske önskar att du tar 140 i knäböj men tar 90. Jag kan byta Harry Potter mot Interstellar, min favoritfilm".

"Ah, jag tänkte boken. Jag har rehabat hamstrings så vet inte vad jag tar i knäböj för närvarande"

Avmatch. Lårrehab var tydligen gränsen. Allt förstärkte iaf mitt första intryck av att han bara var intresserad av att bli stutten på av en stark tjockis typ.

Den trejde var igår, nån spanjor som jag matchade med för att han i sin väldigt luddiga profil skrev att han tyckte kommunikation var så oerhört viktigt. Hans första meddelande till mig var en vinkemoji och hans engelska var sådär så det blev många "Vad menar du?". Jag fick iaf veta att jag hade fel när jag sa att jag gillade Zelda BOTW för GTA5 är "bigger".  Efter det bestände han sig för att vi skulle prata länge igår kväll för att bestämma om vi passade ihop (?). När då han för tredje gången drog upp bitcoin, som jag sagt att jag var totalt ointresserad av, blev jag lite lack.

"As I said yesterday, I was watching the news about the Russia-Ukraine war. I'm looking at the Bitcoin market right now. The price of Bitcoin has risen to $63,000. What are your thoughts on this?"

"Nothinh really, I’m not that interested in money. I’ll probably die poor and all the better for it"

Sen skrev han "SB", vilket jag fortfarande inte listat ut vad det betyder och sen svarade han inte mer.

Så nu har jag för tydlighetens skull på min profil på den appen lagt till svaret på den valbara frågan (då jag inte ville slösa tecken i profiltexten) "Vägen till mitt hjärta är" .."inte att prata Bitcoin eller annan kryptovaluta."

Så, hur går det för er andra?

Projekt ko

 

 

Ett av de där projekten jag startade upp hemma var att bygga ett tangentbord. För det kändes OERHÖRT rimligt just då att gå all in på att få ett som är perfekt. Nu har jag köpt själva "skalet" för t-v-å-o-c-h-e-t-t-h-a-l-v-t-t-u-s-e-n och försöker hitta knappar och switchar till det. Mitt kriterie utöver precis som jag vill att ett tangentbord ska kännas var såklart gölligt. I bild ser du de tangenterna jag funderar på nu. De har rätt profil (alltså hur de ser ut fysiskt) och sen estetiskt skrattade jag högt första gången jag såg dem pga ursäkta det finns en knapp med en ost på?! Men ju mer jag tittar på det, desto mer vill jag nog ha det?

Ko FTW? 

Åsikter?

Solstrålen gör en comeback. Kanske

Blev riktigt deprimerad under Covid och började äta antidepressiva för ungefär 1.5 år sen.

Efter ungefär 1/2år på medicin insåg jag att jag varit deprimerad på och av sen 2015, trodde liksom att det var såhär livet var men helt plötsligt:

Började dansa stolpdans igen, inte för att jag tänkte "kom igen Solstrålen, det är bra för dig" utan för att jag VILLE dansa.

Började planera in att träffa folk och hitta på saker, för att jag VILLE. Jag vaknade upp en lördag och tänkte "nää, jag har tråkigt? Ska jag se om nån vill hitta på nåt". Insåg att jag inte mindes sist jag hade tråkigt. Jag menar, allt var ju tråkigt. Eller inget ville jag göra. Men att vakna upp och tänka att det inte var tillståndet jag kände för att befinna mig i? Märkligt.

Började fundera på om jag inte alltid haft lite ADHD efter att jag startat upp fem-sex projekt hemma, ursäktade mig för Herr Serverhall och han sa "det har du väl alltid haft?". Vi har inte umgåtts sen runt 2016 så han har missat större delen av den här depressionen och kanske har han rätt. När jag satt i ledningen på kåren på lekskolan fick jag en gång feedbacken att jag borde sluta multitaska i absurdum. Jag tyckte inte det var nåt konstigt då, men funderar på det nu igen.

Började kolla på skräckfilm igen, och fick inte grav ångest och mardrömmar efteråt. Har nu bingeat zombieserier i tre veckor och får inte nog av allt äckelpäckel. Och sover ändå gott om nätterna.

Började gilla att prata inför folk igen för slutade vara nervös i en månad i förväg och behövde inte andas i fyrkant på väg att tuppa av innan. Det är roligt att göra färgglada presentationen och diskutera med publik? Who knew?

Började kunna dricka alkohol igen utan att vilja ta livet av mig dagen efter för att ångesten var så kraftig att jag låg och grät.

Helt enkelt - en hel massa saker som jag förknippat med "jag börjar väl bli gammal" verkade bara vara förknippade med ett medicinerbart tillstånd. 

För tre veckor sen gick det hela så långt att jag laddade ner datingappar? För hur ska Solstrålen få ligga när hon inte pratar med nya människor? Mycket oklart. Och appar: det är mycket oklart det med. Allt jag INTE gillar med gruppen män kommer fram: Jag fattar varför de inte får några träffar när majoriteten av profilerna är ett gäng selfies i grodperspektiv och texten "fråga mig vad som helst, jag vill träffa dig och veta allt om dig". Aldrig någonsin har det manliga privilegiet varit så tydligt som när de sitter där i en app och tror att de duger i sina sunkigaste själva och ska få VÄLJA mellan en massa tjejer. Hallå, det är du som ska bli vald? Gör nåt som gör att jag väljer dig. Annars får det fan vara. Du har inte ens gett mig nåt att börja konversera över.

Iaf. Det här är nog mest varför jag är tillbaks. En dag i taget. Och mera gnäll i det här retroformatet.