Ja det är fan jobbigt. Annars när jag var hemma, speciellt dagen efter då Solstrålens tokbakfylleångest satte in, kunde man liksom småchatta med folk sådär skicka ett inlägg då och då eller älta lite med nån om nåt. Nu måste man RINGA. Och så har jag egentligen inget att säga utan vill bara.... veta att nån annan lever. Och gör nåt. Och typ finns där ute. Att jag inte är ensam i hela världen.
Jag känner mig isolerad från omvärlden.
Det konstiga är att jag VET att innan detta så brukade jag gilla att vara helt själv hemma på typ söndagar och inte prata med en enda människa på hela dagen. Vattna blommor, måla naglarna, läsa en bok, laga lite mat. Jag höll på med det i flera år.
När blev jag så jävla sällskapssjuk? Och.... beroende?!?! GAH!
Internet kom tillbaka! Jag saknar dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar