Färg på maskinen

Vad är det här nu, tänker ni. En symaskin, varför? Jag vet inte, men jag blev lite road. Symaskinen är Louie:s matte:s. Min ömma moder har en identisk. Det är det som är det roliga.

Min mamma är ordentlig. Sjukt ordentlig, precis som mina systrar. Min mamma är en såndär vitt i lägenheten, fondvägg, prydnadskuddar och genomtänkt avstånd mellan saker. Mamma dammsuger flera gånger i veckan, hennes dammsugare kostade 20 papp, inget skämt, den kan göra allt. Jag vet att jag ofta tänker på hur olik jag är resten av familjen, som nåt svart får som inte gör som de andra barnen. Men så tänker jag på symaskinen.

Mamma fick en fin symaskin i födelsedagspresent när hon var... euh... ingen aning om hur gammal hon var, men iom att hon började pluppa ut barn från 17 års ålder så kan det vart någonstanns mellan 16 och 28. Symaskinen var grå. Mamma var nöjd med den i ett halvår tills "säsongens färger" kom. Betänk att detta var tidigt 70-tal. Klart att en av säsongens färger var orange. På nåt jävla vänster ville mamma ha den här mycket tuffare maskinen och lyckades i affären tjata till sig ett byte av maskin, till den tjusigt orangea maskinen, enbart för färgens skull.

Det här tänker jag på ibland när mamma och mina systrar lever i sin färgskrämda tillvaro. Vart tog mamman som bytte till sig en orange symaskin vägen?

Skulle beställa jobbtelefon, gjorde efter flera ångestminuter en tjejgrej och valde telefon efter färg. Den fanns i limegrönt. Solstrålen nöjd. Sen kom det ett mail, det var fel, den fanns inte i limegrönt :( Vitt guld eller svart kunde jag välja på. Sursolstrålen tog en svart telefon och var nöjd.

Nu ångrar jag mig lite, skulle tagit en guld bara för att alla gubbar har identiska svarta telefoner. Och så hade det isf inte vart någon risk att den försvann bland all labbutrustning. Och mest för att det är sjukt kitchigt med en guldfärgat telefon.

Idag kom det en ny låt med 047, den tar vi. 047 - Let you go (feat. Tomas Halberstad)