torsdag 17 mars 2011

Clueless

Många saker med nya jobbet är stora frågetecken, såklart. Speciellt då jag inte läst de här sakerna och allt som är besläktat med det har jag fuskat mig igenom. Det är Hz, dB, bandgap, notchfilter, passband och modulationer typ QAM. Sen kommer det saker jag kan lite om typ bitrate, paket, Ethernet, switchar och sånt tjafs. Dock har jag insett att det största problemet jag har är att jag inte har nåt hum om vad som är bra eller dåligt. Jag har liksom ingen referensram kring dem.

Om någon säger att en människa sprang med en hastighet av 100km/h så skulle ju jag fatta att "fan det var riktigt jävla fort" samt anta att det någonstanns ligger en överdrigt i det hela. Om någon säger att det var - 2000 grader C i nåt temperaturskåp så fattar jag att "det var riktigt jävla kallt" samt att det måste vart nåt knas med givarna för så kallt kan det inte vara i ett vanligt otätat kylskåp modell fräckare. Om någon säger att de har en bassäng på 3kubikm så fattar jag att det inte är en särskilt stor bassäng. Men det här.

Hur snabbt är snabbt när det kommer till internet? Ingen aning. För mig är det bara siffror. Hur fräcka är frekvenser på ett par GHz? Ingen aning. För mig är det bara siffror. Hur bra är det med biterror som bara ligger på 10^-6 jmf med det man får igenom? Ingen aning. För mig är det bara siffror. Hur mycket är 5dB dämpning? Ingen aning. För mig är det bara en siffra.

Alltså. Folk säger nåt och jag vet inte om jag ska säga "jaha" som i "det låter ju normalt" eller om jag ska se förvånad ut och tycka "nä men vad fräckt".

Känner mig dum. För mig är det liksom bara siffror. Kan räkna på dem. Betyder inget för mig. Har ingen verklighetsanknytning. Det var likadant i Datorsystemtekniken när jag räknade på hur snabbt processorn jobbade. Alltså, allt är bara siffror för mig.

Jag har dock hopp om framtiden: igår gick det upp ett litet ljus för mig och jag såg helt plötsligt hur frekvens och tidsplanet "hängde ihop". Alltså, mer än matematiskt, jag fattade det. Logiskt. Transformer för bövelen blev liksom nånting man kunde bedöma rimlighet inom. Kanske var på tiden efter 12 år på lekskolan. Eller så är det bara att man inte använder sig av pedagogik på lekskolan. Det ska vara svårt. Man ska inte förklara saker.

Har fastnat på den här låten: Teenagers in Tokyo - Peter pan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar