Orka

Jobbat mitt, förhoppningsvis, sista långpass i puben. Jag tror det jävlades med mig bara för att se till så jag inte skulle komma att inbilla mig att jag saknar det.

Jag blev bara sådär arg. Sådär. AAAAAAAAARG. Blir det inte så ofta, inte sådär så jag skakar och känner att snart börjar jag grina för hela jag är helt yr och är arg.

Det som hände kanske är nån slags petitess. Det var nån sån där kommitté som annordnar en gigaaantisk arbetsmarknadsdag, som för mig enbart var bra när jag ville lägga grå matta i hallen typ, som gjort fel för ovanlighetens skull. 200 pers ramlar in. Och vi är underbemannade eftersom de har en egen bar i en annan ände av huset. Med personal där. Som inte kan puben. För det var ordnat så att de skulle vara där och inte hos mig.

Louie:s matte pratade med ordföranden. Som måste pratat med bruden som var ansvarig för just det här arret. Som kom och gnällde på.... mig. Jag försökte få henne att sluta prata och sa att jag skulle hämta louie:s matte. Bad henne vänta. Bruden verkade inte förstå eftersom hon var borta när jag kom tillbaks. Tänker att "då kanske det inte var så viktigt".

Sen träffade jag Rödskägget och var lite trött och irriterad och sa bara i förbifarten vad som hade hänt. Då hänger bruden där. Och hon ska tjafsa igen. Och tillslut blir jag så trött så jag säger typ "det är så typiskt xxxx" (där XXXX är namnet på kommittén.) Och sen blev det en massa mer tjafs och jag sa typ att jag orkar inte, du får prata med den som är ansvarig och hon säger att hon minsann ska göra det och att de ska få höra att personalen i puben var grymt otrevlig.

Orka.

Jag går. Och efter kommer.... Rödskägget. För bruden är hans flickvän. Och han tycker att det där var ju inte så bra. Och jag frågar om han inte inser att han kanske är lite jävig och han säger nä och sen ser han sur ut.

Och jag är sådär arg. Och förstår inte varför folk inte fattar att jag gick för att jag inte skulle skrika. Skrek lite i köket.

Sen var det städ och skit och skit och skit överallt. Och när jag städat klart baren och ska hälla varmt vatten i ett kaffeglas för att ställa en sak i blöt så exploderar naturligtvis glaset i ansiktet på mig. Flisor i hela händerna, små äckliga skärsår som svider när jag försöker diska. OCh baren som var städad får städas igen. Och min nagel som jag klämde i december har halvt växt ut men det är ett hål i den nu så det gör ont. Och jag får skitigt vatten och fönsterputs i det. Och i såren. Och det gör ont.

En annan gammal rock tyckte jag skulle komma bort och bli bjuden på alkohol. Men nu är jag sådär, vill hem och gråta lite. Nu. Tröttgråt. Inte ledsen gråt. Bara. Inte vara med folk.

Orka.