Igår på vagnen hem blev jag trakasserad av en full människa. Eller trakasserad och trakasserad. Jag sitter och stickar lite för mig själv och är helt mongo i huvudet efter att ha räknat fel på saker i flera timmar. Så kommer det en full typ på vagnen och sätter sig brevid mig. Han lyssnar på musik, kan inte sitta still och håller inte balansen utan bumpar i mig och allt runt lite som. Solstrålen är trött. Ignorerar honom och fortsätter stickandet.
Han knackar mig på axeln och frågar vart han är. Jag berättar. Han säger vart han ska och ber mig säga till honom när det är. Jag säger att det är hållplatsen efter min så han märker ju när jag går av. Sen börjar han ramla runt igen. Och knackar mig på axeln och frågar varför jag är så otrevlig.
Solstrålen suckar lite och säger neee jag är inte otrevlig. Och fortsätter att lyssna på musik. Fyllot ger sig inte, knackar mig på axeln. Frågar igen vart vi är och varför jag är otrevlig. Det har kanske gått en hållplats. "jag vet inte vart jag ska av". Nä men som jag sa så ska jag av hållplatsen innan din. Personen fortsätter. Bankar huvudet i pinnen som plingknappen sitter på ett par gånger. Sittdansar.
Jag vill säga. Hej. Jag är lekskolerist. Det betyder två saker just nu. 1- jag läser nästan enbart saker som du skulle defeniera som fysik eller matte. 2- jag hanterar väldigt fulla människor ofta. Idag betyder det att jag suttit med fysik och matte i snart 12h och är lite trött och känner inte att jag varken måste eller vill hantera fulla människor. Speciellt inte okända fulla människor. Om du anser det vara otrevligt så fine. Håll käften och sitt still så säger jag till när du ska av.
Men det säger jag inte. Personen hade tappat bort sig halvvägs igenom ändå. Den onyktre frågar mig igen när han ska av och jag tappar lite tålamodet och pekar på skylten på vagnen som säger vart vi är och pratar som man pratar lite överdrivet med ett barn istället.
"Ser du skylten dääääär borta. Det är två textrader som man kan läsa vart man är och vart man är på väg. När det på den neeedre raden står namnet på din hållplats så vet du att det är ett stopp till och sen ska du av."
Killen stirrar surt på mig och säger igen "du behöver inte vara så otrevlig" och reser sig och vinglar bak i vagnen. Runt mig fnissar folk.
Nä, jag behöver inte vara otrevlig. Men jag kanske ville.
fredag 17 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar