Ignobel

Årets "Ignobel prize"vinnare har anslagits. Hur kan man inte gilla att de ger ett pris till en massa asiater som kommit på hur man ska få wasabi att åka i luften för att väcka folk som sover om det händer nåt? Eller hur man fattar en viss typ av beslut för att man är kissnödig?

Jag påminns igen om att jag behöver en miss sweetie poo till mitt jobb.

Lite trasig

Jag brukar inte få så mycket blåmärken, de brukar mest synas när de blir gröna, ett par dagar gamla. Vilket var varför jag igår när jag skulle stoppa min motståndare i bassängen tänkte att jag var lite mesig som hade så ont i handen efteråt. Och vaknade ett par gånger i natt av att det värkte. I morse försökte jag se och inbillade mig att det kanske var lite svullet. Var ganska trött.

Åkte till jobbet och hade ett möte först på morgonen i en såndär lokal som var upplyst med typ sollampor, lysör som gjorde att alla skavanker syntes, som i omklädningsrum någonstanns där man slänger kläderna utanför utan att ha provat ett enda plagg eftersom man såg ut som ett blårandigt spöke. Sånt ljus. Som gjorde att jag såg min hand. Och de där blåmärkena som inte brukar synas förrän en halv vecka senare.

Halva handen helt lila. Ops. Och ingen sån knöl hade jag heller. Försökte fota eländet, men det blir liksom ingen färg på det hela. Men vi kan ju säga så om svullnaden. Lillfingret är till vänster och jag kan inte med egen kraft få det närmare de andra fingrarna eftersom det är en massa svullet blod mellan. Så kan vi säga.

Åkte till vårdcentralen för ögat nu igen. Fick pencillindroppar nu igen. Och sen tänkte jag hon kunde kolla på handen lite när jag var där sådär. Jag fick en remiss till röntgen. Hoppsan.

Var det någon som sa att det var oktober?

Hobbysur

På tryckeriet gillar folk att hobbyprojekta sig, helst med nåt som egentligen inte fyller någon annan funktion än att roa resten, eller skapa onödig statistik.
Tre exempel skulle kunna vara Kaffepaketskonsumtionsräknaren, som först bestod av en strecklista där man streckade när man tog ett kaffepaket. Nu består den av en träkonstruktion där man måste dra ut en låda och ta upp ett kaffepaket från. Träkonstruktionen har ett par sensorer och är kopplad till en räknare som räknar när man tar ett kaffepaket. Därigenom kan tillförlitlig och automatiserad beräkning av kaffekonsumtionen på tryckeriet genereras. Genereringen sköts naturligtvis automatiskt och kan beskådas på skärmsläckarna på tryckeriets datorer i form av en fin graf.

Hobbyprojekt nummer två är den automatiska strecklistan för alkoholbaserade och fettbaserade drick och ätbara objekt. Igen, istället för att strecka på ett papper slår man in en kod och ett par val och sen är det klart. Mer avancerade varianter på denna konstruktion finns även på andra ställen på lekskolan, de brukar ofta inkludera streckkodsläsare och för att identifiera sig själv brukar man kunna läsa av sitt körkort.

Hobbyprojekt nummer tre är det som roar mig varje gång någon använder den. S.U.C.K. heter det. Lite bakgrund krävs nog. Det hela började med ett mail som Lotta skickade ut till alla anställda när han var lite förbannad en gång hösten 2009. Mailet lyder:

- - - - - -

"Hej!

Jag undrar om det var Herr Frö som lånade ut den sista saxen på Tryckeriet till några äckliga jävla småglin som inte lämnar tillbaka den. Och var är reprosaxen?!

Och om det finns andra saxar på Tryckeriet så vill jag gärna veta var.

Jag hoppas att alla jävla skitungar i korridoren dör och brinner i helvetet, och att man inte lånar ut saxar till kretiner.

Synd att asen har gått hem, skule suttit fint med att skälla ut någon nu.

Sur-Lotta"

- - - - - -

(med modifikation av namn på ställen och sånt såklart)

Det här kunde ju inte gås förbi helt obemärkt och ledde till en massa ordvitsar och skit ett bra tag efteråt, men iaf så byggde sen en av gossebarnen ihop S.U.C.K. - Surmejl Creation Kit. Man anger vem man är sur på och varför och vem man är och så skickar S.U.C.K. automagiskt ut ett mail till alla anställda med den relevanta informationen.

Då kan man få såna här fina mail som det som dök upp i förrgår. (och ja, Herr Frö is the Herr Frö.)

- - - - - -

"Hej!

Jag undrar om det var Herr Frö som lånade ut vettet på Tryckeriet till några äckliga jävla småglin som inte lämnar tillbaka den. Och var är reprosaxen?!

Och om det finns andra personer som tycker att det är så jävla viktigt att ta kaffe snabbt så man måste sätta på droppstoppet på Moccamastern på Tryckeriet så vill jag gärna veta var.

Jag hoppas att alla jävla skitungar i korridoren dör och brinner i helvetet, och att man lånar ut personer som tycker att det är så jävla viktigt att ta kaffe snabbt så man måste sätta på droppstoppet på Moccamastern till kretiner.

Synd att asen har gått hem, skulle suttit fint med att skälla ut någon nu.

Sur-**** och Sur-****
Created using U SUCK (Uppgraderat Surmejl Creation Kit) "

- - - - - -

Och vem säger att inte det kan vara kreativt att tjura.

e E ^e II

Blev sådär sur på mailet och skrev

"(and yes that would be true if "e" would be the standard notation for the sign "^". But you might aswell write "bajs" there because that would be less confusing since you now found a third way of using the letter e in math instead of using the normal sign "^" for what you want to say. Even if "e" is short for EXPONENT, it is never, (as far as i know or has found anywhere on internet including IEEE 754 standard for floating point numbers in computers.) used in that way. Please find a reliable soruce and I will find myself defeated.

As I said, the reason to my question was that I was off with a couple of decimals and wanted to make sure that I had not misunderstood what you meant with your way of writing the numbers since this is NOT how we did at lekskolan. And I have NOT found any evidence that it is a standard way of writing. It just seems to be a way to write that is accepted around here.) "

Ja. Jag skrev "bajs" i mailet på jobbet.

Orka bry mig? Nä.

Är jag grisenvis och vägrar ge mig? Ja.

Kommer jag få bajs för det här? Antagligen.

e E ^ e ?

Fick svar igen från ärkepuckot, killen med e. (se längst ner på inlägget länkat)
"(Btw 10e-3 is definitely 0.001 and not 10*10^-3 acc. to scientific standard, even though calculators etc shortens this.
The 'e' stands for exponent & the statement 'e-3' doesn't actually mean anything. Compare 2e-3 which equals 0.125, but 2*10e-3 = 0.002)
"

Själva definitionen av Scientific notation är ju att man skriver det på *10^ nåt form så Ja. Det hade vart sant. Om nu "e" som du skriver det hade betytt "^". Inom matte skriver man bokstäverna upphöjt, men skriver man på en dator kan man använda den standarden som datorer använder. Enligt IEEE 754. Där e = *10^n. (om det inte är konstanten "e" man menar som då är mer 2,7 ungefär.) Men att blanda in en tredje egen betydelse av e verkar ju MER ÄN KORKAT.

IEEE 754 - standarden för hur man skriver flyttal i datorer. Jag länkar till wikipedia eftersom jag inte kommer åt den riktiga standarden, då den är en artikel och konto och bladiblada.
Här kan man ladda ner den riktiga standarden.

Wikipedias artikel om exponenter.

Wikipedias artikel om scientific notation.

Gillar inte att länka till wikipedia, men för att få tag på riktiga artiklar måste jag typ sitta på lekskolans bibiotek då jag inte har lust att betala för dem.

Kan inte någon bara säga att jag har fel så jag slutar störa mig. Och ge mig någon form av källa till att jag har fel.

Mörkare tider

Juste förresten, ni måste ju veta vad jag tycker om oktober vid det här laget.

Tror det är nåt mentalt fel på Herr Serverhall.

I morse när jag tittade ut genom fönstret och såg att det var kolsvart och sa nåt om att jag var trött och det var mörkt så sa han:

"Jag tycker om när det börjar bli mörkt på morgonen för då känner man sig så duktig när man går upp för att man är uppe så tidigt att det fortfarande är mörkt och att man har hela dagen på sig att göra en massa saker"

Får man vara så jävla positiv? Jag frågar bara.

Censur!

Var ju i fredags ute ännu längre ut i ghettot för att hämta ut det där paketet som hade kommit fel. Nu i dagsljus. Och tittar på bilderna i dagsljus. Och upptäcker att här minsann i ghettot har folk som klottrar andra prioriteringar än i resten av stan.

Här cencurerar man så fint nakna bröst och skrev med en färgglatt röd bikini.

Och i mitt huvud kan jag inte hjälpa det utan ser en somalisk muslimsk kvinna i 30årsåldern stående på entrétaket med en röd sprayburk för att cencurera osedligheter.

Helgen i korthet

Jag hade en fantastisk helg i alla fall. Fredagen innebar Kräftskiva hos Herr Trävlig, sov hos Fröken Vit och hjälpte henne under lördagen att riva ner en massa tapeter. Detta gick oerhört smidigt då vi hade lånat två såna vattenångsmojänger som blöter upp tapeten så klistret släpper. Iaf. Lördag kväll fortsätter med konsert med Lisa Pedersen på Liseberg, efter att vi hade smugglat in vin i vinkopp inkognito. (en sån plastmugg från SF som man kunde köpa när Kung Fu Panda gick. En gång i tiden bodde även Jack Sparrow på toppen av muggen men i lördags var han borta.) Efter den fantastiska konserten åkte vi, fortfarande jag och Fröken Vit då, Balder och Kanonen. Sen köpte vi varsin mugg med sugrör som det stod Balder och Kanonen på. Sen kände vi att vi var tvungna att dricka lite folköl ur dem på vagnen ut till ön igen. Samt äta upp påsen med Grillchips som Fröken Vit vunnit på chipshjulet. På ön var det dags för inflyttningsfest.

Fröken som flyttat, Fröken Keramiker, hade önskat sig bidrag till barskåpet. Eftersom hon dagen innan på kräftkalaset hade råkat mumla nåt om att det inte fanns några goda drinkar att blanda på Campari (lång historia, eller kort, men det slutar med att Fröken Keramiker iaf en gång om året måste halsa Campari rent för att förkorta lidandet då den rekommenderade apelsinjuicen inte gör att det smakar godare utan bara ger "mer volym som man måste dricka upp som fortfarande smakar bara campari") kände vi naturligtvis att detta var presenten med P. Hittade det här receptet som faktiskt var hyfsat drickbart. Och det var alltså ingredienser till den drinken som hon fick. Inkl. carambolen då det bara är en groggjävel om man inte har frukt i.

Sen var det söndag och dags för bokmässan. Jag och Fröken Vit hade siktat in oss på att Don Rosa skulle komma. Fröken Vit var nervös och lite starstruck (vad heter det på svenska?) redan innan vi träffat honom. Fast ordet nervös ville hon inte känna till.
"jag känner mig pirrig, uppspelt, sådär lite skakig"

Jag och Louie:s husse föreslog nervös.

"Nej, det låter så negativt"

Jag föreslår hysterisk.

"Ja det låter bättre!"

En halvtimme senare (ok jag överdriver, men det gick en bra stund) säger fröken vit:
"Glad kan vi kalla det. Glad är jag. Och pirrig."
ok. Kalla det vad du vill.

I kön satt jag och läste kalendern jag precis köpt (efter att Louie:s matte hade köpt den och jag bläddrat och asgarvat åt den tjocka ungen som sitter sönder ponnyn.) och skrattar högt. Och ångrar att jag inte köpte "Mig blir du snart kär i" eftersom Nanna som hade skrivit boken och kalendern ritade fina bilder när hon signerade den till alla. Men jag satt ju nu fast i en kö för att få en annan bok signerad. Jag satt fast i kön i 1,5h mer exakt. Men sen fick jag säga några ord till Don Rosa och fick min och Solälskarens böcker signerade.

I avsaknad av boken läser jag Nannas blogg. Sjukt roligt. Läs den. Och köp hennes kalender för böfvelen. Jag ska sätta min på kontoret. Andra rutan i december höll nästan på att döda mig.

Ny på jobbet

Dagens korta inlägg om jobbet.


Det har börjat en ny tjej. Idag. Hon verkar smart. Kan flera språk och så.

Vi har labb på två våningsplan, med en trapp mellan. Vi ska ner i nedre labbet. Hon tar hissen. Vänta på hissen åka hissen. Vi sprang kanske tre-fyra gånger upp och ner. Vänta på hissen, åka hissen. Jag tar trappan. Tar 30s. Vänta på henne. 2 minuter till.

Tillslut frågade jag varför hon åkte hiss en våning. Hade hon nåt ledproblem eller nåt kanske? Hon röker ju så jag tänkte hon kanske hade dålig kondis annars.

Nej nej.

Hon har höjdskräck. Så hon inte klarar av trapphus, det är fönster i vårt trapphus. Vi jobbar på 6:e våningen. Det går tydligen inte.


Jobbar jag på samhall eller?!?

Gör som du vill! Del II

Tydligen lyckades jag saxa bort lite för mycket i mailet nedan, eftersom han efter sitt namn även skrev att han tyckte vi kunde "träffas en 10-15 minuter på fredag för att komma fram till rutiner kring brandlarm/utrymmning". (fast det här är inte citat, utan jag i efterhand, men ungefär så skrev han.)

....



VAFAN BEHÖVS DET FÖR NÄR NU PAKISTANER REDAN SKRIVIT EN SÅ FIN OCH HELT OFELBAR INSTRUKTION OM PRECIS JUST DET?!?!?!??!??!

Kan vi inte sitta och hålla hand och sjunga Kumbaya också?

Jag kräks snart.


Träning var dock bra idag. Fick ett knä på ögonbrynet, samma som i tisdags, så nu kommer jag säkert få ett fint grönt blåmärke där (mina brukar inte synas förrän de är grön/gula).

För att illustrera att saker är ganska ok ändå så tänker jag avsluta med en fin smiley Fröken Vit skickade till mig:

_8)


Det är ju en dykare! (:

Kakmonstret frestas

Nu åt jag en bit kaka på jobbet också. Jag som i två veckor gett mig lov en gång i veckan att äta nåt sånt, så pajjar jag det. Eller jag har faktiskt inte pajjat det än om jag inte äter nåt mer i veckan. Borde gå.


Men helt ärligt:

Pannkakor i matsalen till lunch. Åt inte
Facket bjöd på ny marsipantårta med chokladmousse. Jag älskar marsipan. Åt inte.
Tårta för att fira en produkts release. Åt inte
Torsdagsfika med bröd från Brogyllens bageri, dvs bakat i morse. Åt inte.


Typ ensam halv sju, lite av den bästa brogyllenkakan kvar med frasig smördeg, vaniljsås och russin i. Åt lite.

Tyckte jag gjorde halvt bra ifrån mig bland frestelserna. Det var bara för att jag inte gjorde Coltingpannkaka till idag.

Uselt humör

Kan ju bara hoppas på att anledningen till mitt usla humör antingen är:
1. Sakén som fått min orutinerade kropp att vara bakfull i en vecka.
2. Hösten, omställningen, oktober.
3. Herr Serverhall är på ompa ompa i äran och hjältarnas land.

Jag blir arg på mig själv för att jag blir arg och irriterad och då irriterad jag mig mer och blir arg och så stör jag mig på allt.

Så kan jag komma på mig själv med att t.ex. störa mig på saker som att Fröken Vit minsann alltid lyckas sluta störa sig bara för att hon bestämmer sig för det. Varför kan inte jag det?

Gör som du vill!

Den här veckan på jobbet har verkligen sugit stort. Inte haft nåt att göra, så jag tog ett eget initiativ till att märka upp saker vi testar samt hitta fasta platser för det. Göra lite i ordning i labbet helt enkelt.

Det var inte det jag skulle prata om.

Det jag ska skriva om är min irritation idag det är bara massa saker som bygger på och bygger på. De två dvärgarna heter Pakistaner och Bostnier. Pakistaner har inte heller haft något att göra verkar det som. Så han skrev ihop en fin instruktion med vad man ska göra om det brinner. I punktform. Ser väldigt mycket ut som en officiell lista när man ser det. Tokigt felstavad och kass grammatik var det fullt i.

Jag som är petig och har tröttnat lite på att det är en massa hattifnattande på det här stället frågade en del på vissa punkter samt påpekade att om det var ett officiellt dokument så kanske man åtminstone kunde stavningskolla det först. Jag var tydligen inte den enda som hade gjort det.

Bostnier pratade med mig i morse om att jag minsann var ond och elak och att man får ha överseende med folks stavning och grammatik och inte peta så noga för det fungerar ju ändå. Vi är ju alla kompisar här. Kan ju inte mobba folk för att de inte kan stava.

Jag känner att jag sitter här och märker upp saker med en dymo på ett jobb jag inte behövt läsa en enda kurs på lekskolan för att klara av. Jag blir dummare och dummare för varje dag och just nu har jag panik. Och jag jobbar med folk som inte ens kan stava. Ickedyslektiker. Nej de två jag pratade med har inte svenska som modersmål, det har jag överseende med. MEN DET HÄR DOKUMENTET VAR PÅ ENGELSKA FÖR FAN. DET ÄR INTE MITT HUVUDSPRÅK HELLER! HUR SVÅRT ÄR DET ATT KÖRA SKITEN I WORDS JÄVLA STAVNINGSKONTROLL ÅTMINSTONE FRÅGAR JAG?!?!?!?!

Det är inte slut där. För efter vår diskussion där Bostnier igen framhävde att Pakistaner ville ju bara vara lite snäll och informera om vad man ska göra om det brinner. (Avsluta vad du håller på med GENAST OCH GÅ UT?!?!?!) (OCH vad jag anser om saker folk gör "för att vara lite snälla" när ingen bett om det ska jag ju skriva om i ett annat inlägg som jag lovat. Gör man nåt på jobbet som kanske kan tänkas användas till någon annan än en själv, nåt som ser ut som en instruktion t.ex. så gör man det INTE för att vara snäll. Då gör man det korrekt eller inte alls)

Får efter vår diskussion följande mail som skickats ut till alla som fått ursprungsmailet.

"Poengen med denna information som Pakistaner skickade ut var, vad jag förstod, att informera andra hur man gör i fall det behövs.

Vi har ett gäng ganska petiga kolleger som antagligen inte har tillräckligt att göra, så att de hittar andras ”orelevanta (gramatiska) fel”.
Slutsatsen från de nämnda kollegorna var att OM MAN SKALL INTE SKRIVA DET GRAMATISKT KORREKT SKALL MAN INTE SKRIVA DET (OCH SKICKA UT DET) ALLS.

Så poengen med att informera andra, och på så sätt kanske rädda någons liv, kommer i andra plan, eller kanske försviner helt enligt övan nämnda åsikter.

Min åsikt (även om ingen frågar känner jag behöv av att utala mig):
Officielt eller icke officielt dokument, alla kommer att förstå vad som menas i texten. Och skall någon vara utpekat eller utskrattat för sina gramatiska brister då blir det han/hon som skrev dokumentet/texsten.
Självklart skal man stäva efter att det blir så korrekt som möjligt, men det känns onödigt att påpeka ”...det här skrivs inte så...”.
Alla är inte bra på allt , de som kan detta vet hur det stavas, och troligen kommer att förstå även med några gramatiska miss. Vi är ju människor, Gud gav oss hjärna att tänka med.
Jag själv är ingen höjdare när det gäller språket, våra kolleger utanför Sverige är inte höjdare på engelska heller... OCH VERKSAMHETEN FUNGERAR ÄNDÅ."

Javisst. Mamma kan följa med till jobbet och hålla handen också så det blir mindre farligt.

Och häromdagen fick jag även ett fint svar när jag frågade om man verkligen menade 10E-6 och inte 10^-6 (jag hade potensfel i mina mätningar och ville vara säker på att jag hade fattat rätt dvs. jag tolkade som att de inte fattade att E = *10^) Får tillbaks ett "By the way 10E-3=0.001 (E=Exponent)"

NÄ DET ÄR DET INTE!!!! Jävla tomtar.
Blev grinig och skrev tillbaks

"Or
http://en.wikipedia.org/wiki/Scientific_notation

10e-3 is 10*10^-3 = 10^-2=0,01

Unless there is an jobbstället standard?
"

Och får helt oironiskt tillbaks

"I don't think that there is any jobbställe standard regarding this. As it isn't possible to make superscript in E-mail I use 'E' as synonym with '^'"

Korkskalle. Jag refererade ju till ett ställe i texten och är på dåligt humör. Så det blev ett svar till.

"Yes and this is the confusing part. You are not the only one using this notation here, as I have noticed, but the standard notation still is "the letter E or e represents times ten raised to the power of, thus replacing the × 10^, followed by the value of the exponent. " It replaces the whole *10^ (ten times to the power of) not just ^ (the power of). 1e-6 = 10^6 /= 10e-6.
Wich is why I asked in the first place, since I was off with a couple of decimals in my measurments. I didn't want to be wrong because of a misunderstanding on my behalf."


Eller för att ni fakkin inte kan använda rätt jävla terminologi. Man får tydligen kalla det vad som helst. Jag ska börja säga bajskorv om allt, för här finns ingen jävla standard nånstanns. Blir så jävla förbannad.

Javisst hej och hå. Alla får göra som de vill. Varför arbeta professionellt när man kan ha en lekstuga?

Gräns

Har ju inte tagit ett nördskämt på säkert en månad, kommer från en av mikropluggandevännerna -> Danskan.

"An infinite number of mathematicians walk into a bar. The first one tells the bartender he wants a beer. The second one says he wants half a beer. The third one says he wants a fourth of a beer. The bartender puts two beers on the bar and says “You guys need to learn your limits."

Finkultur, eller nåt

Jag var längre bort med min vagn idag, flera hållplatser in i ghettot åkte jag. Allt detta för att hämta ut ett paket som posten av någon idiotisk anledning skickat dit och inte till min närmaste postuthämtning som paketen ALLTID kommer till annars.

(Parentes: På riktigt. Alltid. Varför skulle jag välja nåt annat? Det är stället som paketen från vart fan som helst alltid kommer till och jag väljer samma saker varje gång. Nu hade de först försökt dela ut paketet, vilket leder till typ två frågor: Var de fick den idén ifrån eftersom jag inte valt utdelning till mig utan till närmaste postställe? samt Vem fan här hemma klockan 13 på dagen när de delar ut paketen?!? Iaf. När jag nu inte var hemma, klockan ett på en onsdag, så lämnades det ju in till posten. Men inte MITT postutlämningställe utan ett som för det första stänger klockan 19. Detta är ett problem eftersom jag inte är hemma klockan 19, ungefär inte någon dag alls. Utom på helger kanske. Men då stänger de klockan 16. För det andra så ligger postutlämningsstället en bra bit i från mig. Åkte dit idag för att kolla då MITT postutlämningsställe som ligger precis brevid hållplatsen har öppet till klockan 21. Det här var stängt. Och jag fick leta mig till det. Inte helt uppenbart vart det låg. Iaf. Åter till huvudämnet.)

Nåväl. Jag är i ett ghetto. Går in i det här "miniköpcentrumet" där allt är stängt. Går ut igen. Kollar ovanför mig, och ser bilderna som ni ser på fotot. Det är illustrationer till Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov.

Kanske inte riktigt det man väntar sig hitta på ovanför ingången till ett miniköpcentrum i ett ghetto i götalaborg. Inte jag iaf.

Ska jag vara helt fördomsfull undrar jag om det är NÅGON mer än jag som åker på min vagn och hoppat på dess sista 7 hållplatser som läst den.

Modereflektion

Ja, för vem vill inte se ut som en beige indian?!?!?!!


Vad fan är det med färgerna helt plötsligt. Beige, brun, orangebeige, lite marinblått, mera orange och så inte glömma beige.

uttråkad eller hösttråkad?

Har en riktigt dålig vecka. Hade en långt prat om att byta jobb på fyllan i fredags och tänker mer än lite på det. Igår och idag har jag inte gjort nåt alls, flyttat en hylla, flyttat tre pinaler. Skrivit ut dymoetiketter. Haft riktigt jävla aptråkigt helt enkelt.

Jag hoppas det inte bara är hösten.

Jag behöver ett jobb som kräver nervceller.

Och så är det bara tisdag också, om man missat det.

Ond sprit

Får inte huvudvärk som bakfull. Det jag hade i lördags var nåt helt annat. Det var beyond bakfylla.

Färgskrämd

Jag nämnde ju tidigare att jag leker inredare åt Fröken Vit. Tänkte prata lite om det. Eller om svenskars generella beteende kring inredning och färger överlag.


Jag och Fröken Vit hade ju träffats tidigare i veckan för att diskutera vad hon gillade och sånt. Hon ville ju bl.a. gärna ha färg och gillar gult. Vi hittade en liten handduk på Lagerhaus (se bild) vars färger Fröken Vit verkligen gillade och jag tyckte det var bra med något att utgå ifrån. Sagt och gjort, vi valde den limegröna till köket, en mörkrödbetsröd till sovrum och gult till vardagsrum och hall. Det gula skulle få sällskap på två väggar av ränder från de andra färgerna på handduken och i hemmet för att få hennes saker att smälta ihop och inte bli en kycklinggul massa. Jättefint. Plus att handduken gör det lättare att få rätt färger på en massa andra grejor som typ gardiner och sånt.

Men så hade vi en mamma med oss när vi skulle handla färg. Mamma som var exakt likadan som min mamma är. Som mina systrar är. Som många av mina vänner är. Färgskrämd. Vi börjar med den gula fägen och möts enbart av skeptism. Får igenom den gröna till köket och den lila till sovrummet men det slutar med att vi inte handlar färg alls till vardagsrummet då det var så gult och mycket färg. Uj uj uj.

Jag har gult kök. Jag har en ganska mesgul färg i köket. Därför att jag inte stod på mig när vi skulle välja färg. Mina föräldrar är så nöjda med att de "vågade" gå med på en sån "vågad" färg "Det lyser upp, gud vad bra det blev" säger de. När jag fick kämpa för att de skulle gå med på den satans färgen. (och varför skulle de ha nåt att säga till om i mitt hem kan man fråga sig. Jo det har med det här med tacksamhet och vad folk anser man ska vara tacksam för när de ska hjälpa till att göra. Ett annat inlägg. Kan nog skriva det direkt efter tom.)

Iaf. Vad är det med folk. Jag blir så trött på alla svenska lagom, med vitt och svart, ev grått och ljust trä och så kan man "förändra hela rummet" genom att byta kuddar och gardiner. När det inte kostar mer att köpa en hink färg och måla över skiten om man tröttnar. Och har du gjort ett bra förarbete tar det kanske två timmar utspritt på två dagar (torktid mellan) att göra det. Varför tror folk att det är så satans svårt att måla?

När jag förklarar mina idéer för folk när vi ska göra om nåt, vad som helst tex lokalen vi målat i under sommaren så är alla allmännt skeptiska. "ska vi verkligen, vågar man, det blir ju så mycket färg" Och när jag är klar så är det mer "ah, vad fint, vad fräckt att du vågade."
Vågade? Det är inte farligt med färg. Det är ni som är extremt mesiga. Färg ska matchas med färg, har man EN färg så kan det bli för mycket, aptråk. Har man vitt på väggar och alla möbler och så börjar man slänga in turkost, turkost och enbart turkost så får man ju spel efter ett tag. Man måste ju väga upp färg med färg. Annars blir det enformigt och stelt.

Fröken vit har ett par guld och en gammelråsa rokokostol, samt två orangegula 70talsfotöljer. Försök få ihop det med vita väggar. Det skulle se ut som att möblerna inte hängde ihop alls. Du måste binda ihop färg med färg. Mesen hade klätt om möblerna i svart eller vitt och fått ett mycket tråkigare, katalogliknande hem.

Hur gör vi? För att blidka den färgskrämde då Fröken Vit fick lite tvivel i sig (färgskrämdhet smittar nämligen av sig, så akta er för sådana människor) ska vi åka till byggvaruhuset och handla 1/2l burkar i blandade gula kulörer för att måla upp ett lite större fält på väggen innan vi bestämmer oss för vilken kulör av gul det blir.

För gult kommer det att bli. Oavsett vad den färgskrämde tycker.

Den finaste kommentaren jag fått av någon var på mitt födelsedagskalas när min vän Fröken M tagit med sig sin andra. Jag hade bara träffat honom en gång innan, han gick runt lite i lägenheten och sa spontant "Vad vackert färgsatt det är.".

Solstrålen blev glad.

Roar mig

Sitter hemma, på en lördag när jag egentligen hade en massa kalas att gå på, och tittar på Mia Skäringer:s "Dyngkåt och hur helig som helst" och äter en kanelbullefattigriddare. (jag kan en "jag mötte Lassie" om Mia, då jag satt mitt emot henne på spårvagnen en gång. 11:an. Jag hade ett skyltdockeben i påsen som hon tittade skumt på. Funderade på om jag skulle säga nåt, men det blev inget av. Samma skyltdockeben blev senare kommenterat av en dam på bussen ut till Hisinge Island. Hon sa "är det ditt ben" jag sa "jajemen det är mitt tredje ben" damen svarar "ja, och du har anpassat dig så bra, du verkar ju inte ha något problem med rörligheten iaf". Tog mig ett tag innan jag insåg att hon trodde mitt skyltdockeben var en protes.)

Vart var jag?

Ja. Jag sitter här och mumsar och blir mer och mer klämbar alltså. Samtidigt uppdaterar Katten mig från giftemålskalaset hon befinner sig på. Det första sms:et innehöll meningen "Brudgummen har fått en inverterad tuppkam på svensexan vilket resulterade i storgråt hos bruden" Vid nästa sms hade hon hittat bubblet. Sen började det bli ännu roligare. Då kom "Pompopomwohohohohohohonanaashobodooa". Som jag tolkar som Magnus Uggla. Men blev lite osäker när nästa sms lyder "Jag är nästan nykter."

Roat mig hela kvällen har hon. Och Mia.

Sömnig

Den här veckan är jag riktigt trött. Tror det har nåt att göra med att jag tränade UVR i tisdags för första gången sen i maj. Sen i tisdags har mina ben helt enkelt inte viljat vara med, snubblar i trappen för att kraften som krävs för att få dem upp ett steg inte finns. Och så har jag vart duktig och cyklat också. Men. Det har smittat av sig på mitt huvud. Trött. Trött. Trööööööött....

Igår skulle jag leka inredningsdesigner åt Fröken Vit. Fick cykla ut till da Hisinge Island där jag blev upplockad av en röd skåpbuss som inte hade nåt extrasäte.

Fick åka där bak. Där låg Fröken Vit:s madrass. Har nog aldrig åkt bil så bekvämt i hela mitt liv. Jag somnade bara litegrann. Lovar.

Stjärnglans

Dryg som jag är tänkte jag passa på att välkomna det nya trollet jag fått i kommentarsfältet. Nånstanns måste de väl fly när DN stängt kommentarsfunktionen antar jag. Stackars troll.

I alla fall kände jag mig hedrad över att jag "blivit så stor" att jag fått arga anonyma läsare. Tills jag insåg att personen i fråga lämnat lite spår och inte alls var så anonym. (vill man vara anonym kanske man ska frångå sin sedvanliga ovana att börja meningar med liten bokstav för att man påstår att "det tillhör ens grafiska profil", samt använda ord som är väldigt typiska för en själv i detta fallet "ptja" samt kanske inte fortsätta med att tvångsmässigt blanda in engelska uttryck när det finns lika bra på svenska.) Så nu är jag bara en liten arg och bitter blogg igen istället. Men för en liten stund var det stjärnglans på Solstrålen.

(för övrigt väldigt intressant att jag lyckats reta upp någon med ett inlägg som handlar om att jag nån dag ska skriva ett inlägg om xxxxx.)

Idag blir det grisfest. Hurra!

Om det där inlägget...

.. lovade ju för evigheter sen att jag skulle skriva om folk med dålig självkänsla och högt självförtroende. Fick påtryckningar från höger och vänster och nu har jag så jävelusiskt mycket material att jag måste skriva.


MEN.


Jag är aptrött. Och har jobbat 10.5h idag och 047 ställde in sin spelning och jag kan inte dricka öl för min allergimedicin gör att man blir kräkfull på en gång och i morgon ska jag upp aptidigt för att forstätta gå på iiiiiiiithäääärnäääätkurs samt jobba då det är deadline i morgon. För ett projekt. Där saker är trasiga. Och mikron plingade precis för att tala om att min vetekudde är var, så jag slipper frysa om tassarna när ajgs ska sova (för jag hatar när det händer) och trött är jag.

Men

material har jag. Ska se till att det blir gjort.

Så förlåt Kråkan. Det blir en försenad födelsedagspresent istället.