Helgen i korthet

Jag hade en fantastisk helg i alla fall. Fredagen innebar Kräftskiva hos Herr Trävlig, sov hos Fröken Vit och hjälpte henne under lördagen att riva ner en massa tapeter. Detta gick oerhört smidigt då vi hade lånat två såna vattenångsmojänger som blöter upp tapeten så klistret släpper. Iaf. Lördag kväll fortsätter med konsert med Lisa Pedersen på Liseberg, efter att vi hade smugglat in vin i vinkopp inkognito. (en sån plastmugg från SF som man kunde köpa när Kung Fu Panda gick. En gång i tiden bodde även Jack Sparrow på toppen av muggen men i lördags var han borta.) Efter den fantastiska konserten åkte vi, fortfarande jag och Fröken Vit då, Balder och Kanonen. Sen köpte vi varsin mugg med sugrör som det stod Balder och Kanonen på. Sen kände vi att vi var tvungna att dricka lite folköl ur dem på vagnen ut till ön igen. Samt äta upp påsen med Grillchips som Fröken Vit vunnit på chipshjulet. På ön var det dags för inflyttningsfest.

Fröken som flyttat, Fröken Keramiker, hade önskat sig bidrag till barskåpet. Eftersom hon dagen innan på kräftkalaset hade råkat mumla nåt om att det inte fanns några goda drinkar att blanda på Campari (lång historia, eller kort, men det slutar med att Fröken Keramiker iaf en gång om året måste halsa Campari rent för att förkorta lidandet då den rekommenderade apelsinjuicen inte gör att det smakar godare utan bara ger "mer volym som man måste dricka upp som fortfarande smakar bara campari") kände vi naturligtvis att detta var presenten med P. Hittade det här receptet som faktiskt var hyfsat drickbart. Och det var alltså ingredienser till den drinken som hon fick. Inkl. carambolen då det bara är en groggjävel om man inte har frukt i.

Sen var det söndag och dags för bokmässan. Jag och Fröken Vit hade siktat in oss på att Don Rosa skulle komma. Fröken Vit var nervös och lite starstruck (vad heter det på svenska?) redan innan vi träffat honom. Fast ordet nervös ville hon inte känna till.
"jag känner mig pirrig, uppspelt, sådär lite skakig"

Jag och Louie:s husse föreslog nervös.

"Nej, det låter så negativt"

Jag föreslår hysterisk.

"Ja det låter bättre!"

En halvtimme senare (ok jag överdriver, men det gick en bra stund) säger fröken vit:
"Glad kan vi kalla det. Glad är jag. Och pirrig."
ok. Kalla det vad du vill.

I kön satt jag och läste kalendern jag precis köpt (efter att Louie:s matte hade köpt den och jag bläddrat och asgarvat åt den tjocka ungen som sitter sönder ponnyn.) och skrattar högt. Och ångrar att jag inte köpte "Mig blir du snart kär i" eftersom Nanna som hade skrivit boken och kalendern ritade fina bilder när hon signerade den till alla. Men jag satt ju nu fast i en kö för att få en annan bok signerad. Jag satt fast i kön i 1,5h mer exakt. Men sen fick jag säga några ord till Don Rosa och fick min och Solälskarens böcker signerade.

I avsaknad av boken läser jag Nannas blogg. Sjukt roligt. Läs den. Och köp hennes kalender för böfvelen. Jag ska sätta min på kontoret. Andra rutan i december höll nästan på att döda mig.