onsdag 31 mars 2010

Städning

Nu är det dags för storstädningen, vilket min statusrad på FB har uppdaterats med i två, snart tre, dagar. Och såklart dröjer det inte förrän alla kommenterar "det luktar tentaflykt".

Hade jag haft det rent så hade jag gärna pluggat istället faktiskt. Problemet är nu att det är verkligen inte rent. Jag funderade i två sekunder på att fota smutsen och lägga upp här men jag beslutade mig för att det skulle skapa äckelkänslor, så jag lät bli. Jag tänker istället beskriva smutsen jag tillbringat 2 dagar med att ta bort. Av någon konstig förlegad anledning så tror folk automagiskt att det alltid är rent hos tjejer, och har inte tjejer rent så kan de "inte ta hand om sig själv" (ömma moderns citat). Det är tydligen även så att det ofta "ser ut som en kille bor här" i min lägenhet. (ömma moderns citat) För då är det helt ok, och tydligen uppenbart att det skulle se smutsigt ut. För en kille kan inte städa då, det ligger nämligen i tjejers gener att städa och ta hand om barnen och sånt. Det är tydligen det vi är till för.

Min storasyster som läst psykologi (vilket inte jag har gjort, så ursäkta nu om det blir nån slags felterminologi, har för mig att det hette så här) sa att min mor hade projicerat nåt på mitt spegeljag. Alltså hon säger hela tiden "Lilla solstrålen kan inte städa" med ett stön och då tänker mitt spegeljag "Jaha, jag kan inte städa. Ok då". Det är alltså min mors fel att jag inte kan städa. Jag vet inte om det är korrekt heller, det jag vet är att jag är expert på att bara släppa saker där jag står.

Alltså, t.ex. jag är på väg till skolan och vill byta väska från den jag hade igår. Väska jag vill ha är full i papperslappar och anteckningar från förra gången jag hade den. Jag orkar inte sortera det utan tömmer väskan där jag står (vänder upp och ner och skaka) samt flyttar över saker från den andra väskan till den nya väskan och går. Ett annat exempel är vad jag gör när jag kommer hem. Jag måste ta min post, gå in i badrummet, tvätta händerna, gå på toa och öppnar posten medan jag sitter på toa. Om det var nåt viktigt tar jag med det ut från badrummet när jag kissat klart. Men... vänta lite nu. Det som inte var viktigt då, vart hamnar det? I pappersinsamligen kanske? Nej nej, jag sa ju att jag lägger saker där jag är, så klart ligger det kvar på badrumsgolvet så att hela badrummet täcks i pappersmassa nästa gång det blir stopp i badkarsavloppet. Eller jag kommer hem från skolan och är lite varm så jag tar av mig koftan. Vart lägger jag den? På en stol? Kanske, men mer troligt är att den hamnar på golvet där jag stod när jag insåg att jag var lite varm.

Sen tycker jag det är ganska tråkigt att diska också, och tänker jag tar det sen. Men jag har aldrig tid sen. Så tillslut står allt porslin på diskbänken och det luktar rutten mjölk från diskhon och alla de tekoppar som står däri. Och när vi ändå är i köket kan vi ju prata om hur drygt det är att göra rent spisen. Jag vill ju göra rent spisen på en gång när jag gjort nåt. Men då är den ju varm. Så då måste man vänta tills det blivit kallt och då har jag oftast hittat på nåt annat att göra och när jag kommer på att det är dags att göra rent spisen är det eg. läggdags och det som en gång kanske gått att ta bort är nu nåt intorkat som tar en timme att lösa upp vilket jag inte har tid med eftersom det skulle innebära mindre sömn och därmed inte särskilt effektiv Solstråle dagen efter.

Lägg sen till 3 syprojekt som jag hållt på med (och såklart inte plockat undan saker efter mig) så det ligger lite nålar, tygklipp, trådsnuttar tygsjok (tog fram min låda och ett antal kassar för att leta efter ett grått grovt tyg jag visste låg därnånstanns och tog sen inte in den. Mina tygbitar tar upp ett eget skåp och en bananlåda.) överallt på golvet samt att jag var tvungen att ta fram strykbräda och strykjärn för att pressa ut sömmar och liknande och naturligtvis inte plockade bort det efter mig.

Om vi då lägger till att detta beteende har fortgått i 8 veckor utan avbrott eftersom jag inte vart hemma mer än för att äta frukost, dusha och sova (4 kurser och extrajobb två kvällar i veckan har en tendens att inte ge en någon fritid. Jag kalasade 2 ggr under förra lp:en. Med kalas räknar jag alla gånger som jag typ träffade kompisar under nåt som inte var studierelaterat, dvs att träffas för att plugga är inte kalas. Att träffas för att fika är kalas.) Min ömma moder undrar hur det kan bli skitit när man inte är hemma, förklaraingen finns ju ovan, jag tycker det är uppenbart.

Min lägenhet är på 62kvm.
Kan ju meddela att jag tvättat 6 maskiner tvätt hittills och har tre omgångar kvar som jag får tvätta i morgon. Jag har plockat upp 2,5 konsum/ica kassar med skräp från badrumsgolvet enbart (tomma toarullar, bomullstussar, post, kvitton etc.). Jag har legat på knä i köket för att skura bort intorkad gurka från golvet (för ja, jag tappar lite gurka och typ de där rotskotten tilll tomaterna på golvet utan att märka det förrän jag kommer tillbaks på kvällen och då har det torkat fast och så tar det en timme att blöta upp det, som med spisen och då låter jag det vara), jag har plockat nålar.

Och så får man höra "låter som typisk tentaflykt, sätt dig och plugga istället"

Det är ju för fan studierna som fått mig att skita ner såhär från början. Men ja, jag kan ju skita i att städa och istället få höra det här från min familj och min släkt hela jävla tiden (för alla vet ju hur jag är, lilla slarviga Solstrålen. T.ex. så hade jag strul med min flygbiljett hem en gång när jag åkte från australien OCH DET VAR VERKLIGEN INTE ENS MITT FEL UTAN EN IDIOT I BRISBANE men sen efter det varenda gång jag ska ta minsta buss så får jag höra från mostrar och kusiner som inte ens känner mig längre "Kom solstrålen framm? Hann hon med? Vi trodde hon skulle missa det, hon är ju så slarvig)

Så ja jag städar för att min ömma moder och projekt pappan kommer och om jag inte städar så får jag veta att jag minsann inte kan ta hand om mig själv och vi vill inte ha det så här och så kommer de ringa varje dag och tjata och så måste jag vara tacksam för saker jag inte ens bett om. Hatar att vara tacksam.

Jag vill ha ett jävla jobb så jag kanske får ut mer än 3000:- fast varje månad (sa det här till kockjäveln i puben häromdagen att jag skule nöja mig med 9000:- i månaden om jag vann triss och han sa att jag var en idiot. 9000:-, det är för fan 3ggr så mkt som jag tjänar nu. Jag tror inte folk fattar stressen av att inte ha pengar och inte veta när man ska betala sina räkningar om pengarna räcker, men det är en helt annan irritation.) hade jag det så skulle jag betala en tant för att städa hos mig. Och så skulle det inte se ut så här. Trött på onda cirklar.

Det värsta är att om jag så städar med tandborste och tops så kommer den ömma modern ändå hitta nåt som inte är rent och börja putsa. Jag är verkligen mer matt efter att de vart här än innan. Folk pratar om hur trevligt det är när föräldrar kommer på besök och hur man hittar på saker och får mat och uj uj. Nu är vi åter i det här med tacksamhet. För hade det vart så att de kom hit och var nöjda med det så hade det var bra, men jag måste lägga tre dagar på att städa innan och sen är de här i tre dagar och sen har jag helt plötsligt bara tre dagar på mig att plugga till den där satans tentan. Fan fan fan fan fan fan.

Jag vet inte varför jag försöker vara duktig när folk bara blir besvikna på mig ändå. Jävla dubbel bestraffning är vad det är. Om jag inte städar får jag bajs, om jag inte pluggar får jag bajs. Och hade jag vart en pojk så hade det vart helt ok att inte städa, för pojkar har ju inte det i generna ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar