Etikettdiskussionen

Ja nu kommer den. Känner att det bäddar för besvikelse när jag byggt upp förväntan så mycket, men vad gör man.

Drack en öl med fröken Källby direkt efter tentan och var tvungen att prata om det här. Hon läser tydligen bloggen. (Det är tydligen folk som gör det. Nån sa att man kunde se statistik över det här så jag blev nyfiken men jag har inte lyckas lista ut hur man kanske kan se den.) I alla fall, här kommer den (kom ihåg att de här bara är en persons åsikt..)

Vi satt på Einstein och åt. (Vi har gjort det ett par tisdagar eftersom jag hittade ett häfte med såna matkuponger därifrån som nån tappat och jag hittat på marken. 8 luncher närmare bestämt. Tack för det ofrivilliga välgörare!) Det var jag, det var herr Självdistans och lite andra gossar/muppar från data. Jag har ju inte så mycket lattjo som händer och umgås inte med så många tjejer så jag var tvungen att berätta om mitt skofynd för gossarna (snygga Clark:s, skinnsko med klack, hur sköna som helst. Ord.pris: 1300:-, mitt pris: 398:- ), de var ju måttligt intresserade. Någon sa dock nåt om att skorna kanske inte lämpade sig att ha i det här vädret och jag förklarade att det var där skopåsen kom in. Man gick dit i stövlar och sen byter man om. Det här tände tydligen herr Självdistans till på för han blev exalterad:

"Har du skor på dig inomhus när du går bort?!?"

Och jag förklarade att ibland på vissa fester så ja då hade jag det. Herrn sa att han tyckte det var sjukt töntigt eller nåt (minns inte riktigt, det var nåt om att han inte förstod poängen och jag kan tänka mig det eftersom jag inte kan tänka mig att han går på nån slags fest som jag skulle ta med mig inneskor på.) Här nånstanns gled vi in på etikett i alla fall. För herrn tyckte att det där med etikett det var det absolut fjantigaste han visste. "det är ju bara en persons åsikt." Sen var det nåt om överklass eller nåt, jag minns inte och om hur folk ska tro att de är bättre än andra.

Min åsikt som jag försökte förmedla var att etikett kom till för att det i många fall blir så mycket smidigare om folk gör likadant, t.ex. om en person pratar i taget. Eller om man ska äta mat och vissa bestick är lättare att äta viss typ av mat med så kanske man kan duka med de olika besticken utifrån och in så att man får det smidiga besticket till rätt maträtt. Det finns ju olika slags etikett också, gömt under lite olika namn. Det som folk kallar för "allmänt hyfs" är ju också etikett. Uppfostran är etikett. Olika grupper av människor har olika etikett. På lekskolan har vi ju bl.a. nåt som kallas för sittningdiciplin och det är ju en form av etikett. Att man ska stänga av mobilen och inte prata högt under föreläsningar är etikett. Det som är ok att göra tillsammans med ett gäng är kanske inte ok i ett annat, vilket är en form av etikett inom den gruppen. Kutym är etikett. Praxis är etikett. Att påstå att all etikett är löjlig är i sig själv löjligt, den finns där av en anledning nämligen att det blir helt enkelt lite smidigare. Däremot den typen av etikett som säger i vilken ordning man ska hälsa på folk och sånt är ganska.... onödig. Och om man skulle ta fel kniv så är det ju ingen som kommer smälla en på fingarna för det. Det är ju bara att det är mer praktiskt att skära köttet med den vassa kniven som det var tänkt istället för att ta den lilla mesiga kniven som någon lade fram till förrätten. Vilket i princip var precis det han sa med, (vilket jag också sa "men vi säger ju samma sak, lyssna på mig" ) men han var så sjukt inställd på att jag pratade om hur viktigt det var att dricka te med lillfingret spretande eller nåt så han helt vägrade lyssna på mig. (självdistans var det ja.)

Herr Självdistans höll fast vid sitt "det är ju bara en persons åsikt" så jag lade lite ner det hela och försökte byta håll på diskussionen genom att berätta att jag brukar läsa Magdalena Ribbings etikettblogg på DN. Sjukt underhållande. Speciellt att läsa folks kommentarer är underhållande, och det speciella fallet jag tänkte ta upp var det här. Det absolut absolut roligaste är att läsa en dam vid namn Catharina:s inlägg. Hon skriver nämligen lite ibland och känns mer som ett troll i de här sammanhangen men men, helt fixerad vid att allt ska vara som på 1800-talet och pratar om lösaktiga kvinnor och annat. Citat från fröken är ett inlägg till någon som kallar sig trött "det är säkert inte alla som är otrogna bara för att de haft ONS:s som singlar. Men visst måste det vara så att mannen lätt börjar oroa sig för det, när han vet att hon inte har några speciella hämningar på det området..? Självklart är det lättare hänt för en sådan gränslös människa att göra det med hantverkaren eller dammsugarförsäljaren som ringer på dörren, än någon som aldrig har haft sex med främmande."

Som sagt, sjukt roligt.

Det här skulle jag inte gjort. Jag minns hur det började. Jag sa "Jag brukar läsa Magdalena Ribbings spalt" och herr Självdistans säger "Vem är det" och då svarar jag "Hon skriver en sån vett och etikett spalt/blogg i DN" och sen hann jag inte mer innan han började himla med ögonen och säger åter igen nåt i stil med "det är ju bara en persons åsikt, du kan ju inte gå på den bla blabla...överklass" och så blev jag så förbannad och trött på det så jag började ju såklart förolämpa honom. Det är så jag gör ibland när jag bara inte orkar föra en vettig diskussion längre eftersom personen jag pratar med inte verkar vilja göra det heller och inte är intresserad av vad jag försöker säga. Väldigt effektivt sätt att få fart på diskussionen om inte annat.

Jag sa "kommunistfaschistfjant" om jag inte minns helt fel, jag vet inte riktigt hur den förolämpningen ens hänger ihop, men jag sa det i alla fall och så blev herrn vres igen och det slutade med att han sa att jag var töntig och inte kunde argumentera för min sak.

Det kunde jag visst.

Om du bara hade hållt käften och lyssnat på vad jag sa istället för att ha en bestämd åsikt från början om vad jag sa så kanske du hade fattat det. Nu blev jag bara jävligt trött och irriterade på dig och när jag blir det så tycker jag inte att det är nån idé att föra en diskussion längre och då brukar jag idiotförklara folk vilket brukar innebära att jag kallar de nåt helt lösryckt förolämpande. Uppenbarligen var Kommunistfaschist (Fan vad jag inte kan stava till faschist. Fashist. fachist. Allt ser ju fel ut. Jävla skit) fjant en alldeles utmärkt förolämpning.

Så.
Fröken Källby sa att jag alltid hamnade i konstiga diskussioner. Hon trodde det var för att folk gillade att argumentera med mig eftersom brukar kunna backa upp det jag tycker med nåt så det blir bara inte platt pannkaka med diskussionen.
Men jag vill ju inte argumentera hela tiden, det är jobbigt! Det är lite som att folk automagiskt ungefär en kvart in i att de träffat mig inser att man kan mobba mig (alltså, jag menar inte stoppa huvudet i toan mobbing, utan de måste hålla på och retas och ha sig). Jag måste ha en jävligt konstig utstrålning.

Måste arbeta på en mer.... fin... framtoning.