Pest eller kolera aka bajs eller dödsfälla

Nu tänker jag förbanna mig igen. Den här gången är det över någons hantering av den här snön som kommit ner. Jag älskar snön, jag gillar inte människor.

Från spårvagen hem till mig finns det en väg. Denna väg varken skottas eller sandas, varför inte är ett mysterie men i alla fall. Först kommer man upp från hållplatsen. Precis när man kommer upp fick någon för sig att det var en bra idé att börja borra ett hål i vägen i början på vintern. Man lade en gångbro med kanträcke över hålet. Nu har det då snöat så mkt att hålet är fyllt i snö och gångbron har blivit ett fotsteg brett eftersom ingen någonsin tagit bort snön därifrån. Man får helt enkelt kliva i någons spår för att ta sig över.

Sen kommer man till cykelvägen. En gång i tiden, ungefär när jag flyttade in och ett par år efter det, var det här en lapp-asfalterad väg med lite hål i. Sen fick man för sig att lägga ny asfalt över den gamla, och det var då det blev problem. Vägen ligger liksom längst ner. Alltså, all annan mark, t.o.m. brunnar och sånt ligger högre än den här vägen. När det var hål i vägen så rann lite vatten undan genom hålen, men nu gör det inte det längre. Nu när det vart tö i två dagar är det alltså en 20cm djup snönslasksflod som man måste ta sig genom. Det blir oftast att man går på den lilla gräsremsan till vänster som är närmast staketet . Det är nu så hårdtrampat att jag misstänker att allt gräs under dött. Dessutom är det glashalt eftersom vattnet polerat snön till blankis.

När man kommit förbi del ett så man välja två olika vägar. Vi kan kalla dem "dödsfällan" samt "the road of a thousand hundbajsar". Till vänster är alltså dödsfällan. Det är en liten backe, som sen blir en liten backe till. Och den här sandas inte heller. Den lutar precis så lite så att man tror det ska gå bra och sen kommer man till mitten och sen inser man att "nä jag kommer ramla" och då är det försent, för man kommer varken framåt eller bakåt för om man ändrar tyngdpunkten så kommer man falla handlöst på knäna (om man har tur, på ansiktet och slår ut framtänderna om man har otur) och glida ner för hela backen igen. Folk som går här ofta har märkt detta och går vid sidan om den lilla stigen/vägen, vilket har resulterad i en 10m bred dödsfälla.

Då har vi alternativet höger och "the road of a thousand hundbajsar". Det är nämligen vägen som vi gick på först som fortsätter rakt fram fast nu har de sprängt ut en stig i det där berget som man försökte klättra upp för om man hade gått vänster. Detta gör ju naturligtvis att den nedsänkta vägen är ännu mer dränkt. Men här finns ingen gräsremsa att gå på utan man har bara vallarna att balansera på. Och där finns det hundbajs. Hundbajs som dessutom blivit utskvätt när någon gjort ett tafatt och halvhjärtat försök till att skotta en gång. Och det mesta är ju inte normalt bajs heller som man kan tänka sig typ små bruna korvar, nej nej, jag fattar verkligen inte vad ägarna matar de här stackars kräken med för det ser ut som det som är i bajamajan tre dagar in på random vald festival. Bakismage på skräpmatsdiet. Helvete vad äckligt det är. Sen kommer man fram till till en lite mindre brant dödsfälla som fortfarande är en dödsfälla och efter det kommer en trapp som mer liknar en lite guppig rutchkana där man får klamra sig fast vid räcket och mer dra sig upp via det istället för att gå upp.

Helt ärligt, hundägare ska dö. Allihop. Hur jävla svårt kan det vara att ta upp bajshelvetet efter sin hundjävel om man nu skaffat en hundjävel. Eller bara flytta dem till en ö med sina hundar och så kan de gå runt där i sitt hundbajsparadis och njuta alldeles själva. Jag vill inte ha skiten, jag vill inte se skiten, jag vill inte trampa i skiten och jag vill framförallt inte vara tvungen att välja mellan skiten eller dödsfällan.

Idag hade jag två matkassar i nävarna och en elbas på ryggen när jag försökte ta mig hem. Det var fan inte lätt. Vem är det man ska förklara sånt här för? Vem är det som ska skotta skiten? Jag blir helt ärligt jävligt förbannad bara.