Spelningen i torsdags...

... har tydligen delat in publiken i två läger. Ena halvan säger nåt i stil med "och du bara står där och är cool" och andra halvan säger "du borde ta för dig lite mer av scenen, liksom röra lite på och och skutta runt eller nåt.. (En killkompis kommentar var nästan exakt "Ja du stod och såg fotogentisk ut, men vafan, man kunde tagit ett knivskarpt kort på dig med en sån där 1800-tals kamera som krävde att man stod stilla i en halvtimme" vilket påminner mig om att det enbart är killar som sagt att jag borde skutta runt mer.)

Jag tänker nu berätta en "hemlighet". Jag står inte stilla och ser "sur" ut som någon slags genomtänkt strategi för att se cool ut.

Jag gör det för att jag i början av en spelning är så jävla nervös att jag håller på och dör och får paniktankar över att jag kommer ramla på en kabel eller nåt och göra nåt slags ofrivilligt stagedive medans brösten ramlar ur toppen. När väl denna oro har släppt så kanske jag ler lite.

Nu skulle man kunna tänka sig att det blir hoppa av då?

Nej. Av ett antal anledningar. För det första är jag så satans koncentrerad. Basen är en ganska stor bas. Den är femsträngad och har en extra oktav. Min andra bas är inte femsträngad men har även den längre hals. Den väger alltså ganska mycket. Hoppar jag runt får jag ont i axeln och då blir jag trött i armen och då spelar jag fel. Sen är det längre mellan banden på en bas än en gitarr, vår käre gitarrist klagade på att jag använde lillfingrarna när jag spelade "lillfingret är svagt, det kan man inte använda". Nähä. Men jag gör det, därför att om vi jämför, jag och gitarristen så är hans pek till ringfinger span vid utfläkta fingrar lika stort som mitt span pek till lillfinger. Jag har alltså mindre händer. Inte så konstigt. Jag är tjej. Så jag ska inte bara med kortare fingrar spela utan jag ska spela på en hals som är typ två decimeter längre och har längre mellan banden.
Sen envisas vi med att spela i konstiga takter där jag måste räkna lite ibland för att kolla så jag spelat rätt.

Men om jag spelade gitarr, då skulle det blir hoppa av?

Nej. För det första för att gitarristen är en adhdskadad duracellkanin på ecstacy. När vi repar är han lika hoppig som när vi spelar, jag försöker mest inte stå i vägen för hans utfall så han inte slår mig på käften eller nåt.

Sen kan jag inte komma ihåg att jag känner för att skutta runt. Om jag skulle känna sådär lite spontant att "fan, det skulle vara kul att hoppa lite nu" då gör jag det, det är ju inte så att jag inte brukar göra det som spontant känns bra just då. Men eftersom det inte sker spontant så måste jag ju börja tänka på att jag ska hålla på och skutta runt också, då måste jag ju ta bort en del av koncentrationen från spelandet, och det är inte riktigt det jag tänker på när jag står där och spelar. Jag tänker mer "vad fan är nästa ton nu igen, jag gissar på den här" eftersom nervositeten gör att jag inte litar på det jag spontant får för mig att jag ska spela. Vilket är det jag repat in, vilket är rätt. Men i huvudet tänker jag "Nej det är nog fel, är det inte här jag brukar spela fel. Brukar det vara 5:e eller 7:e bandet? Fan. Byter vi takt nu eller om en takt?" Sen tror jag jag har nån slags autistisk störning, eftersom jag har sjukt svårt att sålla bort ljud och synintryck, så min hjärna blir liksom överbelastad lite stup i kvarten. Väldigt jobbigt. Så jag står och tittat på min bas så att jag känner mig säker och lite trygg där framför alla människor. Och ibland så ler jag. Mest när gitarristen säger nåt knepigt under mellansnacket, vilket han gör under alla mellansnack.

Misstro mig rätt, jag tycker det är sjukt roligt att spela och när väl nervositeten lägger sig så är det bland det bästa som finns. Jag är väl bara ingen hoppetossa och jag förstår inte riktigt varför jag måste vara det. I torsdags hade jag dessutom klackskor. Och med alla sladdar på golvet hade det vart forledsstukningsvarning på det kombinerat med skuttandet. Sen hade det inte vart långt till ramlandet framåt med brösten på väg ur toppen. Det kanske är det de vill se, de där killarna som tyckte jag skulle hoppa runt mer.

Näe jag skippar nog det.