Köpfrenesi

Hade en halvbra dag på jobbet, inget särskilt dåligt hände och jag fick lite saker gjort. Dagen blev dock helt fantastisk när jag cyklade till centrum för att köpa foder och mellanlägg och sen snabbt gå in på TopShop för att kolla om den där asfräcka klänningen som är råsa och full i bananer hade kommit in än. Det hade den inte.

Men jag gick förbi Change och såg i skylten en bikini med flamingos på. Den var lila och numera min.

Jag köpte ett par turkosa Hummelskor jag dregglat över. Lite dyra var de, men jag köpte en kjol på Junkyards rea och tyget jag ska sy en topp av blev över från balklänningen så hela klädseln blev inte så dyr totalt. Då får man köpa fina halvdyra skor. Speciellt de här. Turkosa är de. Måste sluta köpa _allt_ i lila.

Jag kom hem och fick bära upp cykeln för alla trappor då nån ungjävel lekt med hissen. Det gjorde inget:

För min tröja hade kommit, och den är jättefin.

Så. Jo, man blir gladare av att köpa saker. Men nu får jag sluta. Ska betala lite till skulder innan det blir nåt mer.

"På gott humör"spellistan rullar, just nu är det Cornman - Kinky.

We love you II

Sådärja! Nu pratar telefonen med datorn igen, och ni kan se vad jag hittade mellan regnbågar och glasstrutar på gatan.

Svalan

Glömde ju säga att jag hörde svalor idag för första gången. Ute vid jobbet, uppe vid Louie:s matte och nästan hemma hos mig. Så nu har de kommit tillbaks, vilket innebär att man kan sluta leta vårtecken för det är SOMMAR PÅ RIKTIGT!

We love you

Dagens roliga 1:

Jag hade glömt passerkortet i morse. Rotade igenom hela väskan. Fick gå till entrén och skaffa ett tillfälligt. Säger hej och mitt ärende. Får bokstavera mitt namn.
"Stavar du med f eller h sa du?"

h var det

"Nej, jag hittar ingen sådan, du finns inte"
Jaha... är det för att jag är konsult och inte placerad här eller nåt? Vet att det vart problem innan. Frågar igen, bokstaverar mitt namn. Hon letar och letar. Krånglar. Kollar på en annan dator.

"Nä, du finns inte, finns det någon annan på din avdelning som jag kan sätta som host så du får rätt rättigheter?"

Säger ja och anger en av dvärgarna. Får mitt kort. Går bort och håller upp det mot dörren och råkar samtidigt snegla på vad som egentligen står på kortet. Där står då mitt namn. Inte alls.

För det första har jag inte rätt efternamn. Mitt efternamn är ganska ovanligt, därav van vid att stava till det hela tiden. Men den här stavningen var ny. Mellan tredje och fjärde bokstaven har hon klämt in ett "K". Och bokstaven "N" har blivit ett "M". Hon fick rätt H:et iaf, men namnet nu går nästan inte att uttala.

För det andra har jag fått fel förnamn. För er som vet vad jag heter. Ta de tre första bokstäverna i namnet och lägg ett E framför så har du vad som stod. Mitt förnamn är ganska vanligt. Och har blivit nåt helt annat. Och det roligaste av allt är väl att jag inte behövde visa någon form av legetimation och jag behöver inte någon eskort. Dvs, det verkar gå hu bra som helst att bara glida upp till disken och ljuga ihop nåt. Sjukt roligt. Vi skrattade åt det här hela fikat. Och jag skrattade resten av dagen.

Dagens roliga 2: När jag vände ut och in på väskan för att hitta mitt jävla passerkort hittade jag....... den lilla plastgrejen med minneskorten i. Fick en sån flashback av att jag hade hittat det på bordet och inte hittade kamerafodralet just då och tänkte "här är det säkert". Win!

Försökte få min telefon att prata med datorn eftersom barnen på min gård hade täckt hela gatan med kritmålningar i alla möjliga pastellfärger. Tog ett kort på kreativiteten. Det var sånt barn brukar rita: hästar, regnbågar, kaniner, glasstrutar, hopphagar samt texten "Justin Bieber we love you".

Bara sådär.

Färdigstädad - nästan

Nu har jag verkligen städat klart, allt, överallt. Eller, det står ett antal kassar med skräp i hallen som jag bär ut en efter en när jag orkar, men knäskurat golvet i köket iförd bara underkläderna har jag minsann gjort. Torkat alla ytor.

Min städiver har orsakat en mindre tragedi dock, jag måste i min städiver slängt ett minneskort till kameran med ca 20 bilder från Kattens möhippa på. Först trodde jag att det var ett annat minneskort jag slängt, ett som innehöll närmare 600 bilder, var lite gråtfärdig. Paniksmsade till Louie:s matte, skrev på FB och hörde t.o.m. av mig till Herr Serverhall i hopp om att någon sett något. Nu har jag typ accepterat det här, drog en lättnadens suck när jag insåg att det "bara" var 20 kort som försvunnit. Det var många andra som tog kort under den tiden så jag borde kunna låna ihop det som fattas iaf.

Vad är det med den här tröjan då? Jo, den hade jag lovat att jag skulle få köpa till mig själv från Junkyard när jag hade städat klart. Den var lite dyr. Men nu är den beställd. Belöning till mig!

När soporna är borta lovar jag att lägga upp en tjusig efterbild på hallen.
Just nu lyssnar jag på Tori Amos - Bouncing off clouds, hon är fantastisk.

Andra som är arga

Tänkte bara tipsa om bloggen "Arga bibliotekstanten" som jag läser ibland. Hon är rolig hon. Dessutom är alla bloggposttitlar tagna ur låtar av The Smiths/Morrissey

I övrigt skulle jag gå på megaloppis idag men när jag vaknade kände jag mest "Nej". Och när jag kollade telefonen och såg ett sms från fröken Vit som kommit klockan halv sju i morse med texten "Eventuellt ska jag inte alls med kl 12. Jag är nyss hemkommen. KOmmer vara bakis :/" så hade jag ju ingen jag skulle träffa heller, inga krav gör att Solstrålen inte presterar ett skvatt.

Tänker ligga hemma, pilla naveln och typ... spela Prince of persia på PS2:an, har ju köpt en ny kontroll nu. Så får det nog bli.

Idag lyssnar jag på en festivalklassiker, eftersom jag igår äntligen lyckades boka biljetter till Roskilde!
USCB Allstars - Come home

Konflikträdd. Typ.

Alltså sånt här är så bisarrt, när jag pratat om nåt och så precis efter hamnar jag i samma situation, en diskussion.
Den här diskussionen hade jag med en gosse jag inte tror jag pratat om tidigare, vilket ärganska lustigt eftersom vi brukade umgås väldigt mycket. Han får heta Den onde tvillingen -> DOT. (Logiskt sett finns även hans bror, den gode tvillingen DGT.)

Diskussionen handlade om en kommitté vi båda suttit i tidigare och kring det. Han avbryter min konstant. Vi har haft den här diskussionen tidigare när han vart apfull och jag var onykter och nästan Rufset, men grejen är mest att vi kom ingenstanns. För det går inte att diskutera. Jag försöker byta ämne. Går inte. Det hela slutar med att han säger nåt i stil med: "Solstrålen, det är inte det att du inte kan argumentera, det är nåt annat fel på dig" Eh? tack. "Ja, du.. du ger dig för lätt. Du är lite konfikträdd. Typ"

Huh? Konflikträdd är väl det sista folk brukar säga om mig. Jag mest brukar få höra att jag låter och tjatar hål i huvudet på folk. Har ju försökt ta mig an en mer fiiin framtoning. Det går tydligen inte så bra. Ska hoppa tillbaks till skrövvelSoltrålen alltså.

Eller. Jag tyckte inte ämnet var särskilt viktigt. Han lyssnade inte på mig utan avbröt mig hela tiden och jag blev mest irriterad vilket jag inte ville vara (ville vara lite full och glad) så jag hade ingen lust att fortsätta diskussionen. För den var inte intressant. Jag sa "Vi tycker inte samma sak, jag har ingen lust att prata om det här mer"

Får svar att det är ju när man tycker olika som en diskussion är intreassant. Ja, det är det, om man är intresserad av att ha en diskussion om det. Jag hade ingen lust. Det gör mig inte konflikträdd, det gör mig bara uttråkad.

Källhänvisning

Glömde ju det viktigaste. För att inte det förra inlägget ska betraktas som åsikt så slänger jag in lite källhänvisningar, nationalencyklopedin borde väl duga?

NE:s definition av ordet faktum.
och eftersom ordet åsikt inte går att hitta på NE så tar jag till stortrumman och slår upp ordet opinion i Oxford Dictionaries.

"Jag tycker gult är den finaste färgen!"
Är detta fel eller rätt? Nej men jag kan välja eller inte välja att hålla med.
Hence åsikt.

"Gult är den finaste färgen"
Detta är helt plötsligt ett påstående som bör bevisas på något sätt. Hur man mäter vilken färg som är finast vetifan. Men det är meningar formulerade på det här sättet som oftast får en att hamna i en "nähä, joho" diskussion. Fast man pratar oftast inte om färger då.

Det är det här jag menar med att man framhäver sin åsikt som fakta, har du nåt bevis för det här? Nej. "det är så det funkar". Ja. Eller nä. Det är din ÅSIKT pucko. Det är någonting som du formulerat utifrån din erfarenhet och bakgrund, men har ingenting med FAKTA att göra.

Varsågoddetvarsåliteså!

Fakta vs åsikt

Jag kommer bli sen till jobbet men skitsamma, nu har jag ältat det här.
Igår hamnade vi i någon diskussion igen (Nåt om excel vill jag minnas) och efter att vi skrattat en stund åt det avslutade Lugner det med "don't argue with Solstrålen" Och jag sa "But i only argue when I know I'm right" varvid Pakistaner som överhört diskussionen var tvungen att lägga till "The problem is that you always think you are right"

Och bara för att det var han som sa det så blev jag sådär irriterad igen. För det går inte att ha en diskussion med honom. Varför?

För att han, som ni redan vet, hävdar att hans åsikter är fakta. "listen to me this is how it works". Nej. Det är bara din åsikt tjockskalle. När jag pratar om min åsikt så kan jag inte ha fel, en åsikt kan inte vara fel eller rätt det är något jag tycker.

Fakta däremot kan vara fel. Eller, faktum i sig är sanningar men när man hävdar att "nåt är så" så kan man ha fel. Så när han hävdar att hans åsikter är fakta så kan han faktiskt ha fel, då åsikter inte behöver grundas på kunskap eller matematiska bevis, typ. Och det är där någonstanns han hakar upp sig. Jag håller inte med honom. Jag ändrar mig inte. Och varför skulle jag det. Det är ju inte min åsikt, den är varken fel eller rätt, men det är inte min åsikt. Och jag skulle aldrig ge mig in i en diskussion om fakta om jag inte känner att jag är tillräckligt insatt i ämnet. Jag kan ha en åsikt men jag skulle aldrig behårt hävda att det var så det fungerade.

Så vad är då skilnaden mellan en åsikt och fakta? Huvudregeln är väl att fakta är något man kan bevisa. Som i det fallet när han hävdar att alla föreningsaktiva är ointresserade av studier och bara vill supa. Om det är hans åsikt så behöver den inte bevisas, men om han hävdar att det är fakta så har han fel. Han själv är ett motbevis och jag är ett motbevis. Däremot kan han inte, som han försökte med, använda Lugner som bevis. Lugner satt inte i några föreningar, han var inte ens med på de första fyra veckorna och gick ut på tid. Det hävdade Pakistaner var ett bevis för sitt faktapåstående. Ganska grundläggande matte visar att du inte kan bevisa ett bevis genom att visa dess motsats.

Återigen, kom med lite statistik om du vill hävda nåt och tänker framhäva det som fakta.

Saneringsprojekt II

Jag vet att folk väntar med spänning på mina "efter" bilder, men jag är inte riktigt klar än. Kan bara säga att Louie:s matte vann över disken efter typ 5h. Då hade skåp blivit avtorkade också. Kan inte mer än vara extremt tacksam, hade hamnat i nåt anti "det spelar ingen roll hur mycket jag gör det ser ut som fan ändå" och hela den historien gjorde det hela bara tröttsamt. Jag blundade.

Publicerar istället en fin bild på mitt fynd (och fortsätter följetongen Solstrålens ben), 150:- på ica maxi. Barnskor i strlk 37 och Solstrålens nya festivalskor. Eftersom barn inte kan knyta skosnören har den dragkedja på insidan, assmart då Rufset inte heller kan knyta skosnören.

I övrigt dog mitt spotify i lördags då jag då hade lyssnat upp mina 10 gratistimmar. Planen var att jag innnan de var slut skulle bestämt mig för en ny telefon och skaffat mig ett sånt där abonnemang och vara vuxen och ha spotify i mobilen. Men det har ju inte Solstrålen gjort. Herr Serverhall åkte till hemlig ort, aka Istanbul, igår. Han tänkte han inte behöver använda spotify när han är borta. Win för Solstrålen som kan lyssna på den bästa playlisten igen. Det firar vi med Timo Räisänen - Fear no darkness promised child.

Före minsann

För er som tvivlar har jag nu tagit en före bild i hallen och på köksbordet. Disken har ni ju redan sett. Notera att jag redan plockat fem IKEAkassar med tvätt från golvet överalltifrån. Louie:s matte hjälpte mig upp med IKEAprylarna igår. När vi gick från lägenheten var hon tyst. Hon är aldrig tyst. Jag anade oråd och frågade vad hon tänkte på.

"Jag funderar på hur vi ska lägga upp det här"

Anar fortfarande oråd.

Saneringsprojekt

Gick upp klockan 8 för att tvätta. Bokade tvättid för 2 veckor sen då jag insåg att jag var ledig den här helgen, första helgen på... alltså sen kanske helgen efter nyår, som jag inte är inbokad på diverse aktiviteter.

Jag ylade om min lägenhets äckelstatus för Louie:s Matte, som genast började gnugga händer. "Men Solstrålen, jag har fantiserat om det här. Oh den dagen jag får sortera hos henne" Så så blev det. Hon kommer runt.. 11-12 kanske? Vet inte, hon skulle gymma först. Louie:s mattes syster ville att hon skulle blogga om det, Louie:s matte svarade att det nog inte fanns tid men att twittra kanske kunde gå an. Solstrålen skäms lite över lägenhetens tillstånd. Smygstädade i veckan, lyckades få bort att skräp från köksgolvsgången. Igår var vi på IKEA och handlade kartonger och mappar och diverse saker så att jag ska kunna sortera upp alla miljarder saker som ligger överallt. För jag har så fanatiskt med saker. Överallt. I oordning.

På jobbet igår lyckades jag sänka två enheter genom att flytta ett litet minneskort mellan dem. Vi tänkte "kan ju inte vara den, den innehåller ju typ inget" och stoppade i ett annat minneskort som vi visste fungerade. Enheten funkar fortfarande inte. Stoppar tillbaks minneskortet i den ursprungliga enheten. Så dog den också. Måste blivit smittat på nåt sätt. Suck. Klockan var strax efter fem och det var fredag. Såklart. Alltid på fredagar.

Åter. Tvättiden. Bokade tvättid 8-11. Nu när jag tvättat halva tiden är det fortfarande ledigt resten av dagen. Märkligt. Smygflyttade mitt tvättlås till tiden efter så jag nu kan tvätta till 14 istället.

Igår pratade de på jobbet om att det var någon som räknat på att jorden skulle gå under idag. Jag börjar se tecken.

Ingen statistik

ÅÅÅÅÅÅÅ!
Dagens irritation hände precis innan jag skulle gå hem. Pakistaner gjorde det igen.
"Listen to me.. this is how it works..."
"I know for a fact.."
"I know that they do this..."

I det här fallet var det mest av någon anledning kom vi in på kommittéarbete. Eller. Hans kommentar var mest att "..alla som sitter i föreningar och kommittéer är mer intresserade av att supa än att plugga. De gör ingenting.
"Men.."säger jag"du satt ju i en kommitté" (Den där som tar emot internationella studenter till lekskolan)
"ja, men jag blev klar på tid"
"..??"
"jag vet att det är så, det är fakta"
"baserat på vad?"
"jo, en kille som har råsa hår som går mitt masterprogram, han gick när jag började han är inte klar, 3 ÅR HAR HAN HAFT PÅ SIG"
"Eh... ok? Du är medveten om att jag gått i 12 år, du kanske inte ska säga såna här saker till mig då du antyder att jag är korkad, lat och dum typ."
"nej det gör jag inte"
"nähä vad är det du säger då"
"Att alla som sitter i föreninagr är ointresserade av nåt annat än att supa"
"Men du motbevisade ju just dig själv med att säga att du satt i en kommitté och gick ut på tid"
"nä det hör inte hit"

etc etc etc etc----

GAH!!!
OCh sen börjar han varje mening med "listen to me" eller "it's a fact" "This is how it works"

Jag stryper honom snart om han inte slutar presentera sina egna jävla åsikter som fakta. Han får väl tycka det, men att säga att "det är minsann så det funkar" det är att dra det fel. Får väl mest honom att framstå som en idiot egentligen, men det bara... stör mig.

Om jag drog det så kunde jag säga att alla som suttit i den där internationella mottagningskommittén är idioter, ingen pratar svenska de har inget intresse av att lära sig heller, ingen förstår sig på eller bryr sig om svensk lag, de röker gärna på på området, de pratar extremt dålig engelska, de är kassa på samarbete eftersom det inte är så det fungerar på deras universitet, de plagierar, de flesta kom bara hit för att få knulla med svenska brudar och skriver sen skit om det i forum där de först säger att svenska tjejer är jävla slampor som bara ligger runt för att sen vända på det 15-20 inlägg senare till att säga att svenska tjejer är jävligt kräsna. För så skulle jag kunna se det, om jag slog ihop vad jag råkat ut för. Men jag vet att ALLA inte är såna.

För människor är individer.

Och har du inte fakking jävla statistiskt underlag ska du fan inte komma till mig och säga "listen to me, this is how it works".

Utbrott på jobbet

Hata jävla vindåvs, hata jävla majkrosåft hata jävla ecksäl. Hata hata aaaaaaa!!!!

Förbättring

Försökte lite snabbt bättra på disksituationen genom att byta vatten så det inte luktar ruttet bajs varenda gång man kliver in. Hällde i lite diskmedel i det kalla vattnet medans det spolade och gick iväg för att göra nåt. Kom tillbaks till bilden ovan. Hoppsan.

Blä blä, mitt vänstra öra gör ont när jag snyter mig så det blir nog ingen träning i morgon. :(

För att hedra alla roligheter i lördags (Kattens möhippa) samt min och Kattens blivande uppsättning av The Rocky Horror Picture Show där vi spelar alla roller själva lyssnar jag idag på soundtracket. Och TimeWarp var det såklart gruppdans till. Repa behöver vi inte göra, vi repade ordentligt i lördags.

Sommarturné?

Oh yes.

Lampa

Jag älskar xkcd. Hur kan man inte göra det? Fastnade på jobbet till klockan 20. Saker strulade och när jag väl bestämt mig för att köra ett test nästan som det skulle bara för att det var bättre än inte att köra nåt, samt startat upp testet, släckt i labbet, gått upp en våning för att börja sammaställa lite rapporter jag skulle maila så visade det sig att killen som satt inne med fulhackshandpåläggningskunskaper var kvar. Så då fick jag göra om det hela.

Kom hem. Åt en avocado med lite fetaost. Drack ett glas vatten. Ska tvätta håre och gå och sova. För att gå upp tidigt och cykla till jobbet igen.

Not a våp

Dagens korta irritationsinlägg är mest en ny kille på jobbet. (I vanlig ordning är jobbmänniskor någon av snövits bortglömda dvärgar och den här får väl heta Pakistaner.) När man precis börjat är det typ ingen som förväntar sig att man ska kunna något, och oftast kan man inte så mycket. I mitt fall kunde jag ingenting. Detta gör ju att man frågar många saker, inte så konstigt. Jag ställer fortfarande tusen frågor om dagen och tänker nog fortsätta göra det. Men nu kommer det jag irriterar mig på. Den här killen ställer inte frågor, inte på det sättet och absolut inte till mig. Till mig säger han frågor som om det var fakta "Det fungerar så här" och jag får liksom säga "näää så funkar det inte". Sen har han den irriterande tendens att klappa mig på axeln eller peta mig i sidan utan anledning. Vilket han inte gör med någon annan. Jag känner mig lite... nedvärderad. Och som sagt så frågar han inte mig om saker som är jobbrelaterade, utan snackar mest skit.

Typiskt töntigt exempel. Han fjärrloggar in till en av labbdatorerna och av någon anledning har han inte maximerat fönstret så att man ser inte vindåvsmenyn längst ner. Istället för att fråga mig som sitter brevid sitter han och stirrar på två andra dvärgar som helt uppenbart sitter och diskuterar något viktigt och när han väntat bra jävla länge så sticker han in frågan när någon av dem pausar för att andas/fundera. Och de säger "Kan du inte prata med Solstrålen". Först då slår det honom att han faktiskt kan fråga mig också. Som sitter brevid och visserligen petar med datorn. För det töntigaste av allt är att vi hade någon slags allmän dialog om nåt typ simmning eller vad det var tills han fick "problem" och så avbryter han den dialogen för att "ställa en viktig fråga om datorer till gossarna." Saker inom fnuttarna säger han inte. Men helt ärligt: hade det inte vart enklare att bara fråga den man sitter och pratar med först?

Ganska gött att slippa få tusen frågor, men ganska irriterande att han beter sig som om jag är ett dumt våp.

Purikura

Fortsätter på temat lura mig själv och återkommer till balen i fredags. Vi var på Kimono Fusion utställningen på världskulturmuseet under fördrinken och i bästa Japanstyle fanns det såklart en Purikuraaoutomat i entrén. Fantastiskt tänkte Solstrålen och tvingade in sin lite förvirrade balpartner (som numera får heta Herr Serverhall) i automaten för fotografering. Det blev väldans fint, Solstrålen fick rävöron och allt. Tyvärr fick man inte ut dem som klistermärken utan fick maila bilden till sig själv. Det näst bästa då tryckeriet har tuffa maskiner och fräcka papper :)

Folk har en tendens att tycka det är lite förvirrande att jag gillar såna där Cute cute saker tills de inser att jag är stort fan av kitsch. Och Japan är fullt i kitsch. Och hur kan man inte gilla små glada moln??

Iaf. Hittade en purikuragenerator på nätet. Inte riktigt samma sak som att sitta i ett fotobås men ändå. Lekte ett tag. Och kom på att det nog egentligen är såhär jag ser min disk. Den är nooooog inte så äcklig egentligen.

Lura sig själv

Jag köpte grejen till vänster, aka diskborste i form av blomma, för att kunna motivera mig till att ta hand om skiten till höger. Nu sitter jag och bloggar om att diska istället för att verkligen göra det. Kass.

Ute blommar syrenen vilket innebär att våren kom och gick på en vecka. För det var för en vecka sen jag kände doften av hägg först. Nu väntar jag med spänning på svalsång. Då är sommaren här på riktigt.

Sol ute, Solstrålen inne.

Vaknar upp och har ont i hela mitt innanmäte. Och mår lite illa. Och vet att det har nåt att göra med att jag haft en fantastisk helg. Varför kan inte sånt avspeglas i att man mår tokbra? Ska ta mig till jobbet, enåckenhalvmil. Finns massa saker jag tänker säga. Tar det i eftermiddag tror jag.

Surt del II

Klockan är mycket och jag är sen och sånt som vanligt, men jag var tvungen att skriva fortsättningen på det där inlägget. Träffade ytterligare lite äldre såna där på kalaset i lördags. Pratade lite med en av dem som sa "ja, där var ju jag när det hände" och jag sa typ jaså, varför sa ni så då.
Han förklarade att det är sånt man bara säger och det var väl jävligt klantigt av han den där att berätta det för mig. Han måste ju förstått att det bara var lite skoj. Och då blev jag sur igen.

Han berättade det ju inte för mig för att "skvallra" om vad som sagts utan han berättade det för mig som i en fråga. För att han precis som jag vet att det brukar finnas ett uns sanning i det som sägs. Och ja jag "knullades" ju redan på aset:s tid. Jag känner 90% av de som råkade vara på den där tillställningen när det här sagts. Jag skiter i vad de säger om mig eftersom jag vet att de känner mig. Jag uppskattar fortfarande inte att han fick mig att låta som någon slags groupie som samlade på folk just därifrån och det kanske inte gör det bättre mer bara att folk vet att jag inte är sån. Men han den där gör det inte lika bra. Och jag har ingen lust att hålla på och förklara mig för att folk är idioter. Kan man inte bara fatta det?