Not a våp

Dagens korta irritationsinlägg är mest en ny kille på jobbet. (I vanlig ordning är jobbmänniskor någon av snövits bortglömda dvärgar och den här får väl heta Pakistaner.) När man precis börjat är det typ ingen som förväntar sig att man ska kunna något, och oftast kan man inte så mycket. I mitt fall kunde jag ingenting. Detta gör ju att man frågar många saker, inte så konstigt. Jag ställer fortfarande tusen frågor om dagen och tänker nog fortsätta göra det. Men nu kommer det jag irriterar mig på. Den här killen ställer inte frågor, inte på det sättet och absolut inte till mig. Till mig säger han frågor som om det var fakta "Det fungerar så här" och jag får liksom säga "näää så funkar det inte". Sen har han den irriterande tendens att klappa mig på axeln eller peta mig i sidan utan anledning. Vilket han inte gör med någon annan. Jag känner mig lite... nedvärderad. Och som sagt så frågar han inte mig om saker som är jobbrelaterade, utan snackar mest skit.

Typiskt töntigt exempel. Han fjärrloggar in till en av labbdatorerna och av någon anledning har han inte maximerat fönstret så att man ser inte vindåvsmenyn längst ner. Istället för att fråga mig som sitter brevid sitter han och stirrar på två andra dvärgar som helt uppenbart sitter och diskuterar något viktigt och när han väntat bra jävla länge så sticker han in frågan när någon av dem pausar för att andas/fundera. Och de säger "Kan du inte prata med Solstrålen". Först då slår det honom att han faktiskt kan fråga mig också. Som sitter brevid och visserligen petar med datorn. För det töntigaste av allt är att vi hade någon slags allmän dialog om nåt typ simmning eller vad det var tills han fick "problem" och så avbryter han den dialogen för att "ställa en viktig fråga om datorer till gossarna." Saker inom fnuttarna säger han inte. Men helt ärligt: hade det inte vart enklare att bara fråga den man sitter och pratar med först?

Ganska gött att slippa få tusen frågor, men ganska irriterande att han beter sig som om jag är ett dumt våp.