Vad var det för dag idag sa du?

Ensidigt

Köpte lite kokböcker. Det känns som jag ätit väldigt ensidigt på sistone, inte så att jag inte gillar det jag äter mer att om jag blir trött på det jag äter nu så kommer jag bli dödstrött. Jag äter i huvudsak tre saker: Ägg, grönsaker, köttfärs.

Jag köpte tre böcker.

Jag inser såhär i efterhand att jag inte riktigt vet hur det här ska få mig att äta varierat.

Oktober

Tänkte skriva nåt slags långt inlägg om hur dryg den här veckan vart med en massa missförstånd och skit och folk som eskalerade upp i händelser igår när jag blev tvärarg.

Sen när jag slutat vara tvärarg. Eller slutat skaka och varar rödflammig så blev jag bara trött.

Pratade med företrädaren till klubben och började nästan gråta i telefonen. Pratade med fru uvr på chatten och fick gå på toa och grina lite. Och sen kollade på en youtubesnutt på typ 2 minuter om någon farbror som räddad folk under förintelsen och störtgrinade istället.


Ska spela match i morgon och är mest o-pepp. Vill ligga på soffan och gråta lite istället medan hösten blåser förbi och tar med sig snö och lugn och ro.

Aktivitetsbaserat

Strul med internet etc, (Involverar frukt) men nu är jag tillbaks lika glad och solskensfull som vanligt.

Dagens action:
Vi har bytt till ett sånt nytt aktivitetsbaserat kontor. Tanken är att man ska flyta runt lite och samarbeta och prata vid stora köksbord och ingen ska ha en fast plats. På miljöbilderna sitter 10pers runt en laptop (vid ett köksbord på pinnstolar) och gestikulerar och skrattar. Det finns även individuella arbetplatser "för mer koncentrerat arbete" men i skisserna är hälften av dem tomma för folk sitter hellre i en fotölj med sin laptop på nåt som mer liknar ett sånt amerikansk "tv tray dinner table".

I verkligheten är det fullt krig om de individuella arbetsplatserna, som har en ergonomisk stol samt höj och sänkbart bord och dubbla skärmar kopplade till laptopdockan. Jag, med all sen träning, som kommer klockan 9 får vackert placera mig vid ett köksbord. På en pinnstol. Utan dyna.

Sen finns det regler. Den som väl är viktigast i det här fallet är att man inte får vara från sin arbetsplats mer än en timme utan att plocka ihop. Detta leder ju till att jag när jag sitter på min pinnstol brukar spana lite i landskapet för att se när det blir en ledig plats. Idag gjorde  jag inte detta, jag satt försjunken i ett problem och blev skrämd när kollegan kom och informerade mig om att det på platsen brevid honom stått en väska aldeles själv i snart 2h, så om jag inte ville sitta på pinnstolen kunde jag ju ta den.

Vilket jag gjorde. Och fortsatte med mitt problem, som var lite knepigt. Efter ett tag märker jag att det rör sig bakom mig. Tittar bak. Kostymklädd man plockar med sina grejor. Kollegan som satt brevid säger då på svenska att vi plockade bort hans saker då han vart frånvarande mer än en timme. Mannen förklarar att han inte pratar svenska och kollegan säger då samma sak igen fast på engelska.

Mannen tittar på oss båda och säger då argt nåt i stil med att han ska komma ihåg det här och se till att göra såhär mot oss nästa gång. Sen sätter han sig vid en köksstol, tar fram sin kamera och fotograferar mig och kollegan.

Jag ser inte detta då jag efter hans fräs "hot" valde att stoppa in honom i facket "kränkt gubbe" och fortsatte med mitt kluriga problem. Min kollega mittemot mig (vi sitter liksom i öar om fyra skrivbord med ansiktena mot varandra) ser dock detta och berättar och tycker det hela är lite olustigt. Så den första kollegan går bort och pratar med mannen som visar sig vara en holländare på besök. Med sig har holländaren även en svensk kollega som således borde veta rutinen.

Min kollega frågar om mannen blev upprörd och varför och holländaren fräser nåt om att stjäla platser och ohyfs och är allmänt skitsur. Den svenske kollegan backar upp holländaren med att det minsann inte finna någon information om den här entimmesregeln (förutom brochyrerna som dräller överallt och informationsskylten innan man går in i landskapet då eller?) och min kollega försöker igen förklara hur det funkar men holländaren är bara arg. Den svenske killen försöker få det till att man kanske borde tänka på att externa gäster inte  et reglerna (ja men vems ansvar är det att informera? Jomen ditt kanske) och att man borde ta hänsyn till det. (hurdå?det var ingen där och det stod inte direkt på väskan) samt att vi borde sagt varför vi flyttade på sakerna (ja du menar det vi gjorde innan han bara fräste åt oss)

Kollegan bara suckar och går och sätter sig. Fram till lunch spanar holländaren ilskt åt vårt håll var tionde minut ungefär. Vi äter lunch. Kommer tillbaks. Kollegan som noterade fotograferandet berättade då att det var surt kalabalik när vi var borta. Holländaren och svensken har pratat irriterat och högt om den där tjejen som bara stal platsen, att det inte fanns någon info etc. som tur var sitter en annan tjej där som faktiakt råkar ha en broschyr där med informationen i och visar dem. De båda hade då mer återgått till att prata skit om hur jag kunde sagt nåt men jag hade väl inte vågat och skickat fram min chef (?) istället och förresten var jag nog inte bra på engelska ändå antagligen.
 När vi kommer tillbaks har de iaf tystnat men båda stirrar mutteigt på oss och vid tretiden går holländaren hem. Vi får väl se om det hela fortsätter i morgon.

Jag funderar i mitt stilla sinne om hela situationen ens uppstått om jag inte var tjej med my little ponny tofs i blått och en t-shirt med en spork och en gaffel på där gaffeln säger till sporken "Spork, I am your father". Bara en fundering. 

Blöblöblö

Börjat jobba heltid igen eftersom jag tentade i tisdags. Och hela tiden när jag pluggat nu så har vi ju på jobbet sagt "snart kommer saker att lösa sig för Solstrålen kommer tillbaks på heltid och då har hon tid att göra massor med saker" I torsdags var jag på jobbet igen och under den dagen hann jag fan inte göra massor med saker. Så nu på söndag kväll när jag ska till jobbet sitter jag mest och hyperventilerar för att jag är så stressad över alla saker jag måste komma in och lösa i morgon. Och när jag försökt slappna av i helgen så får jag bara ångest. Ångest över jobbet och den där ouppackade väskan som stått på golvet mitt i vägen sen i påskas och all disk och tvätten och min förmåga att inte ta tag i saker. För att jag inte orkar.

Jag lägger nästan aldrig upp sånt här på FB för jag tröttnar på att ta "seriösa" diskussioner där. Det slutar alltid med att någon av de som kommenterar kräver att man ska "utbilda dem".

Men jag läste iaf den här och kände igen mig, och ville länka till den för mig själv mest eftersom jag hade en diskussion med en av mina pluggkompisar häromdagen som gick åt det där hållet. Personen i fråga var helt oförstående till varför en "fortsätter prata" med någon på t.ex. vagnen som sätter sig brevid en om man tycker personen är läskig:

"“Why is she humoring him?” my friend asked me. “You would never do that.” I was too embarrassed to say: “Because he looks scary” and “I do it all the time.”"

Om ni har missat nyheten bakom så är jag lite för lat för att skriva om det, det går att googla. Kortfattat: kille skjuter ihjäl en massa folk för att han förnekats sin rättighet att ligga. Trots att han minsann är en snäll kille. Jag tror det försvann lite i allt EU-valsrabalder här hemma.

Skolidrott

Mer tentaflykt.
Läste Lilla Berlin på nätet. Någon hade kommenterat en stripp som handlade om brännboll med
"Det konstiga med brännboll och skolidrott överlag är ju verkligen att en aldrig har fått en endaste lektion i hur en träffar den där bolljäveln. Alla andra ämnen går ju ut på att lära sig och förbättra sina resultat med hjälp av undervisning och lärarhjälp, men på gympan får en bara skylla sig själv om en inte kan från början. Fatta om de ba: "Idag ska vi öva på att slå med runda trät" och sen fått stå och mata ett tag."
Och nu kan jag inte sluta tänka på det. Varför gjorde man så? Varför? De som fick högst betyg i gympan var ju de som redan kunde allt. Vad hela friden har man det där jävla ämnet på det sättet för?
Helt obegripligt.

Hjärntvättad

Kollar på ett avsnitt av BBT innan jag ska lägga mig och hakar upp mig på att det mitt i Sheldons tavla med fysikböp är en liten ritning över en negativt återkopplad op-förstärkare. Börjar tänka:

"Om de nu ska använda en massa "fräsiga fysigrejer" som rekvisita kan de väl iaf använda samma bok til att skriva upp alla saker på tavlorna med. För vad ska Sheldon, som är en teoretisk fysiker, med en liten krets med två resistanser och en OP-förstärkare till?  Hur hänger de andra grejerna ihop på nåt sätt? (försöker nu läsa vad som står i övrigt på tavlan) Hm, där är coulombs lag.. och en natriumatom, gamma, nån radie...hmm"

... och när de helt plötsligt byter scen inser jag att jag inte har den blekaste av vad som egentligen hände i Sheldons rum i förra scenen.

Mest dalbana

Fick typ inget gjort igår. Har inte fått särskilt mycket gjort idag förutom att tvätta. Står och ska hitta nåt att ha på mig när jag ska hem till herr och fru Death (och jag kallar dem inte det av någon makaber anledning utan mer för att de delar min fascination av Neil Gaiman och the Endless speciellt. Specifikt Death då för att de har varsin halva från ett citat i vigselringarna från Death: 
"You got what everybody gets.",
"A lifetime". De har vart med här innan de gifte sig, vid namn Batman och Konstnären. Jag vet inte varför de fick byta namn, men nu blev det såhär.)

Iaf.

Jag ska hem till mina vänner för att fira att den ene av dem fyller år. Nåt jag borde vara glad över. Nåt jag ser fram emot. Tills: jag försöker välja kläder. Och jag hatar att jag blir ledsen för att allt sitter som skit. För att jag tar på mig kläder som är fina på galgen, som jag gillar och brösten blir en korv mitt på - ser ut som någon stoppat in en falukorv innanför klänningen, som en stor mono-boob. Och när jag tar på mig fina tights så skär resåren in i midjan på ett väldigt osmickrande sätt så ingen tröja i världen kan dölja den tvådelade magen som bildas. Och jag hatar att jag bryr mig. Varför ska det spela roll? Varför kan jag bara inte klä mig bekvämt och gå dit och ha trevligt?

Känns som allt bara ramlar ihop på nåt sätt.

Det enda jag tyckte satt bra var träningskläderna. Kan man gå på kalas i träningskläder? På nåt sätt borde de ju skapa mer ångest men det är som kroppen tänker "Det här är praktiskt, nu ska Solstrålen göra nåt bra, bli stark & snabb." Kläderna är förknippat med nåt positivt och inte ångest och panik.

Varför kan inte allt vara så?

Jag kan inte ens dra på mig ett par jeans och en t-shirt med tryck - för jag äger inga jeans. Och de enda hela byxor jag har, ett par lila från HM, har blivit så tighta så de liksom veckar sig runt fettet eftersom tyget inte är tillräckligt tjockt. Så jag sitter här i soffan och glor nu istället. Igen.

Skitvecka

Jag har verkligen försökt få rätsida på den här dagen för att kanske känna att det var ett bra slut på den här pissveckan veckan men nu någon gång under eftermiddagen på skolan blev det nån slags droppe när jag fick utskällning för att jag påpekade att någon inte plockat undan efter sig igen på tryckeriet och fick höra att det minsann fanns en väldigt enkel lösning på problemet att jag inte var nöjd med att han inte plockade undan efter sig och det var att jag inte kom dit.

Jamen tack då.

Just nu vill jag mest grina lite. Har velat grina sen klockan 15 ungefär. Tänker det är lika bra att jag bara går och lägger mig och skiter i allt. Orkar inte vara ledsen för att jag inte fattar. Få panik för att det bara är 10h i veckan att lägga på jobbet och alla rycker i en. Få panik för att det är en månad kvar till tentorna och jag har slösat bort så mycket tid.

Med träningen skiter allt sig också. Jag har slutat leka i vattnet nästan helt eftersom jag försökte reda ut ett problem med Herr Ping, men Herrn kan inte diskutera. Jag orkar inte med det, det jag får som svar är "du är dum". Eller, rättelse "folk tycker du är dum". 

I helgen umgicks jag med herr Serverhall också, och det var också mindre och större fail och missförstånd. Inte så, som det brukade vara alltså, utan mest. Allt blir bara fel.

Jag har inte ens något roligt att skriva om hur allt känns sug.

Så i morgon har jag inga föreläsningar.
Min tanke nu är att skita i att gå till skolan i morgon och försöker fatta det här som jag inte fattar här hemma istället. Att sitta hemma och inget fatta och kunna koka lite kaffe i min ensamhet och spela vilken musik jag vill i min skit slår att sitta på skolan och få skäll för att någon annan inte kan städa.

Förhoppningsvis så börjar inte jag städa hemma istället.

Går och lägger mig

Känns fånigt, det är fredag kväll och jag ska på det där bröllopet i morgon och att jag var inne och rotade efter fodertyg till en handväska jag tänkte sy fick mig att nysa och jag är sådär...trött.
Sådär som jag blir när jag måste vara fin och kläderna sitter som på en blob. Och jag vill sätta mig och gråta för det är liksom inte bra. Och jag blir arg på mig själv för att jag inte bara accepterar att jag ser ut såhär.

Så nu går jag och lägger mig. Ställer klockan. Steker portabello till frukost och gör sen ett nytt försök med väskan i morgon.

Rymden II

Nu får jag svindel igen.
http://workshop.chromeexperiments.com/stars/

Och jag är i nåt slags råsa svart/vitt kaos. Inget matchar och jag som är sådär....petig, får panik. Varför bara funkar det inte ?!

Och så tänker jag på rymden.

Nej?

Och nu vill jag inte skriva det här men jag gör det ändå: vafan. Sitter på vagnen hem och ja jag är trött och fan tro jag somnar till precis så jag missar hållplatsen.
Hoppar av. Telefonen dör. En man börjar prata med mig, typ "oh, du ser trött ut"
Har inget att läsa på så jag, svarar. Samtalet är normalt ickesägande i två-tre minuter och sen "Får jag ditt nummer"
öh, nej.
Då börjar det. Tjatet. Typ: Varför inte, vad hur tror du att man träffar folk annars, böööh
Jag önskar telefonen magiskt hade haft batteri helt plötsligt.
Jag önskar jag hade sjungit högt på hittepådanska.
Jag önskar jag inte var så naiv och trodde att det faktiskt gick att småprata med någon när man står och väntar på en vagn helt oskyldigt.
Jag önskar att det räckte att jag slutar svara.
Jag önskar att det räckte att jag sa att "jag vill inte prata med dig mer".
Oh, varför är jag så naiv.
*laddar telefonen*

Rymden

Såhär strax innan midnatt på lördag kväll, sitter och roar mig med att räkna på halvledare och små små saker. Suttit lite för länge men ändå inte fått särskilt mycket gjort.

Helt plötsligt börjar jag tänka på rymden, som motsats till de här små små sakerna antagligen, och hur stor den är. Och hissnar eller nåt. Jag vet inte, jag får panik. Jag försöker föreställa mig hur stor jupiter är och så helt plötsligt ser jag hur det skulle se ut om den kom närmare jorden och hela himlen skulle vara täckt av en stor planet som sög upp och mosade oss. Och liksom - mer panik. Det ser ut som när man i filmer brukar zooma in på nåt från nåt långt bort.

Kan inte sluta tänka på den här jätteplaneten. Försöker tänka på de små elektronerna igen, men det känns liksom inte vettigt längre.

Varje gång jag tänker på tentan så blir det också såhär. Jag liksom ser den i ett kort ögonblick inne i huvudet, tentan är i änden av en tunnel som jag sugs in i och jag ser allt jag måste klämma in i huvudet innan dess och får nån slags panikattack där hjärnan går i strejk och det enda jag hör är "aaaaaaaaaaAAAAAAAAAAH" Och sen måste jag typ vagga runt och fundera över vad jag håller på med egentligen. Och försöker fokusera på "nu" och "den här lilla grejen" och så kanske det blir bra, och jag kanske kan pussla ihop alla grejerna så jag ser den där stora saken utan att få panik. En sak i taget, se inte den stora bilden för då blir du bara skräckslagen.

Jag räknar på en till ideal komponent och låtsas att det är det enda jag behöver kunna.
...och en till...

...och en till...

Vill inte. Fatta då!

Dagens folk som inte accepterar ett nej-irritation.

Vi ska ha kalas på jobbet idag. Jag är ju konsult och sitter ute på uppdrag och mitt konsultbolags anställda träffar jag sällan. Jag sitter inte med dem här ute och jag är sällan inne på kontoret eftersom det ligger i andra änden av stan både från min bostad och från min arbetsplats. Min chef ringer förra veckan. Jag har inte anmält mig till kalaset. Jag förklarar att jag inte vill gå, det är därför jag inte gjort det. Chefen trugar "jo, men det är ju så kul när du är där". Jag förklarar att jag kommer vara svintrött, jobb och plugg - jag ligger efter i skolan redan (förra veckan) och skulle spendera den helgen på en kurs (hela lördagen och söndagen 9-16) samt hade spenderat veckan innan på läger i Hallsberg och jag vet hur jag fungerar. Chefens svar på det är "Jamen då är du ju värd en gratis brakmiddag!"

Vad jag nu vill säga är att den här gratis brakmiddagen inte är gratis. Den sker på bekostnad av mig. Jag måste betala genom att sitta och vara företagsartig med en bunt människor jag inte känner. Jag orkar liksom inte umgås med folk jag inte känner på det sättet särskilt ofta, jag skyr företagsevent och har alltid gjort det. De är påfrestande. Speciellt när jag har mycket att göra så måste jag vara ensam emellanåt för att orka. När jag inte riktigt orkar träffa de jag vill umgås med och tycker om för att jag är trött så orkar jag verkligen inte sitta och vara företagstrevlig.

Det säger jag ju inte, det hade låtit otacksamt. Men jag säger att jag kommer tyvärr inte orka. Så nej tack. Igen. För jag känner mig själv.

Vi pratar om nåt annat och sen innan vi ska lägga på så säger han:
"Jag skriver upp dig i alla fall, man får gå när man vill. Du kan ju bara komma dit och äta och sen gå, så tidigt som 8 t.ex.!"

Men vafaaaaan. Jag kommer inte att komma. Nej, jag kommer inte ångra  mig. Det enda som händer nu är att jag sitter här och har ågren för att jag borde höra av mig och säga att nej jag dyker inte upp. Och så blir det ett jobbigt samtal till där han kör sin övertalningsteknik så just nu sitter jag och tänker på hur sent jag ev kan vänta med att svara att jag inte kommer så jag kan skicka det i ett sms så han inte har tid att ringa upp mig. Uuuuuuuuuuurk.

Trollet i lunchrummet

Jag har ett troll i lunchrummet.
Först tänkte jag att det var jag och mina krav igen. Gubbe på jobbet (Femtvå kan vi kalla honom, han går på den dieten och påstår att han gör det för att leva längre eller nåt. Jag tror starkt att han bantar) jag blivit irriterad på innan när vi pratade om "djup förståelse". Jag tyckte det var synd att det inte fanns tid på lekskolan att skaffa sig djup förståelse i ämnet. Han ansåg att det hann man visst med. Det var ju bara att göra liksom. I alla ämnen.

Solstrålen blev sur, då hon kände att han satt där och sa att hon var dum i huvudet, trög och korkad.

Dagen efter sitter jag och meckar med en inlämningsuppgift i kursen jag läser och Femtvå ska naturligtvis hjälpa mig. Bara det att det han säger är åt pipsvängen och gör mig mer förvirrad än hjälper mig lösa uppgiften. Vilket får mig att inse att vi antagligen inte har samma åsikt om vad "djup förståelse" är. Han och jag kom säkert från kursen med samma kunskap men medan han anser att han kan en massa och förstår så tänker jag att jag inte fattar ett skit. Dvs Jag har lite högre krav på vad som menas med djup förståelse.

Sen kom en diskussion om koldioxidutsläpp och global uppvärmning. Femtvå säger att  "Alla vi som läst (nu har jag glömt vad det var han läste för nåt universitetsgrejs, miljö nåt utöver lekskolestudierna) vet att det här med global uppvärmning p.g.a. koldioxidutsläpp bara är trams" och då frågade jag, som fråga för jag blev nyfiken "jaha, så du menar att alla de här rapporterna och larmen i tidningarna är felaktiga, hur då?"  varvid han snäser åt mig "Du kan ju försöka producera ett enda bevis för mig".

Jaha, fast nu var det inte det jag frågade, du lät så säker så jag blev ju nyfiken. Jag kan inget om koldioxidutsläpp......

Till idag - Han läste upp och ner på dagens metro "Såhär illa blev vi behandlade när vi anmälde våldtäkt. Jaha, det räckte inte med att bara skriva meningen utan "illa"?". Och jag sa att det var ju bara berättelser om när folk hade blivit illa behandlade. Och svaret jag får är "Så du menar att journalisterna inte bara vill sälja tidningar utan är objektiva?" Nej nu var det inte det jag sa, vad har det med frågan att göra, det är väl dumt att folk som blivit utsatta för våld får skit när de berättar vad som hänt? Och hans svar på detta var utan ironi:

"Ja, snart måste man väl skriva på ett papper innan man har sex med någon så man inte blir anklagad för våldtäkt."

Sen fortsätter han med att det är ju svårt att veta om någon är full och man själv är full och tänk om man missuppfattar och la la helt ärligt så tappade jag fokus där nånstans när han började säga att tjejerna kanske tar initiativ till nåt de inte kunde fullfölja och sen att det faktiskt var så att tjejer hämndanmälde någon för våldtäkt när de ångrade sig dagen efter.

... och vid det här laget vet jag inte vad jag ska säga. Jag säger bara att jag nog i fortsättningen ska tänka på att alla män är våldtäktsmän så att jag inte råkar göra nåt dumt och råkar blir våldtagen och går därifrån.

Och nu vet jag inte vad jag ska skriva heller. Nättroll ok, men livs levande i mitt lunchrum? Måste sluta äta lunch när alla andra äter lunch.

Omläsning på gång

Det stod om en ya bok som jag aldrig hört talas om lite överallt som jag blev nyfiken på. Jag kände igen författaren men kunde inte koppla till vad, googlade upp och det visade sig att hon skrivit en serie böcker jag läste flera gånger i högstadiet och hade glömt av existerande:

http://en.m.wikipedia.org/wiki/Anastasia_Krupnik

" The Anastasia Krupnik series was 29th on the American Library Association's "The 100 Most Frequently Challenged Books of 1990–2000" [1] for reasons such as references to beer, Playboy Magazine, and a casual reference to a character wanting to kill herself."

Minns den som fantastisk och älskade dessutom 70-tals omslagen.

Lite oroad att omläsning kommer förstöra minnet. Men tänker chansa.

Flykt

Nu när jag suttit och räknat på kretsar hela eftermiddagen känns det som det är dags att pluggflykten. Det känns dock mer avancerat än jag minns det: tidigare pluggflyktande brukade innefatta frenetiskt diskande och sorterade.
Nu då?
För två veckor sen var jag inne på artiklar om bosonic string theory och idag sitter jag på bussen och letar information om freebsd. Jag har någon luddig idé som innefattar en dator.

Så länge jag bar funderar på saker borde det inte vara någon fara.

Det som oroar mig lite är att tentorna inte är förrän i början på juni, det hinner hända massor tills dess. Eller ingenting.

Om jag, innan juni, börjar fråga om du har en gammal dator hemma du inte tänkt använda något mer, snälla hejda mig.

Ironiskt nog

Försöker jag skriva ett inlägg om hur jag insett att jag blir så upprörd hela tiden för att jag satt en massa krav på mig själv som jag sedan applicerar på omgivningen och blir sur när de inte heller kan uppfylla dem. Och inte sänker jag kraven heller.

Ironiskt nog blir jag aldrig nöjd med formuleringen och skiter därför i att skriva det.

Och gjorde precis det ändå.

Och sen är gympeppen helt borta. Vill inte alls till gymmet. Det enda ut skulle kunna tänka mig att göra är swings. Fått göra nåt jag inte gjort på flera år för att lura mig till lokalerna öht: boka in mig på pass.
Vilket för mig, igen ironiskt nog, är att sänka kraven när jag precis skrev att jag inte gör sånt.

Vintertrött

Jag vet att det är vinter och jag är trött på allt när jag hittar mig själv sittandes vid datorn en fredag kväll letandes K-popvideosar på youtube.

Behöver lite...färg. Och lösryckta engelska fraser.

Trött

Jag skulle vilja gnälla över ont men inte ens det orkar jag.

Det där med "skönt" trött, nänä, jag vill ligga i boll och lyssna på Sigur Ros och gråta en skvätt.

Körde in fingrarna i kaklet också så naglarna lyfte, töntskada som gör så förbannat ont.

Buhu.

Normala människor och detaljer och konstiga intressen eller nåt

Jobbiga killen på jobbet. (måste döpa honom till nåt nu. Han som blev pappa. Monchichi kan vi säga, ni vet de där små aporna man lekte med när man var liten, eftersom det är så han ser ut i sin igelkottefrisyr)

Jag pluggar ju nu, lite oregelbundet, och för att mina teamkollegor ska veta när jag är här så har jag tejpat upp ett schema bredvid min skärm så de kan se när jag planerar att vara här och när jag planerar att vara på lekskolan. Jag hade vid sidan av lekskoleschemat skrivit "Solstrålen jobbar och är då här" på två rader och dragit streck under det som rubrik och råkade då dra över strecket som gör så att ordet "här" blir "här" och inte "har". Under det har jag t.ex. skrivit "heldag" på en dag där jag inte har nåt schemalagt eller "kommer in senast klockan 14" om jag har haft föreläsning. Det står dessutom datum, vilken läsvecka det är samt vilken "riktig" vecka det är. Högst upp står det "PLANERING KURSNAMN LP3 2014"

Herr Monchichi iaf glider in på mitt rum och påpekar att han stått och läst på mitt schema och blev förbannad för att det var HEEEEELT obegripligt eftersom det saknades prickar på ordet "här". Han tjatar om detta skitlänge, tills jag ritar dit två streck på pappret för att bli av med honom.

Det går en kvart.
 
Sen säger samme kille på chatten att det kommer bli svårt när jag börjar plugga vecka 11 och hur ska han veta när jag är här och bla bla bla. Och jag försöker påpeka att jag började läsa förra veckan. Och att vi pratat om det här. Flera gånger.

"det var säkert länge sen"

Nja. Alltså. Schemat du stod och tjatade om för en kvart sen. Du förstod verkligen inte vad det var du tittade på? Du tjatade om det i säkert 5 minuter och hade ingen jävla aning om vad det var?


Sinne för detaljer.


Sen har vi den andre killen som provade på uvr tre gånger och slutade för att han inte var bäst. Som kollar internetbanken 6 gånger om dagen för att se hur "nån slags låtsaspengar" utvecklar sig. Som enbart dricker för att bli onykter. Som nu när jag är på budget också tänkte spara lite pengar "jag har inga fester nu på tre veckor så nu kan jag leva på 500:- i veckan, det går". Herr Fräsig.

Som igår ville att jag skulle ta av mig brännskadeplåstrena jag satte på handen där det saknades hur för att "det är tufft, jag vill se".

Ett hål?

När jag försökte få ut vad han menade så sa han att  "Men när man själv skadat sig. Det är ju skön känsla när det läker"

Solstrålen förvirrad. Alltså, vad jobbar jag på för ställe?

Feedback

Gårdagens träning gick väl sådär efter helgens läger. Visste precis _hur_ inte bra det gick när vi höll på med en övning och skulle få feedback efter anfallet och Herr UVR som är tränare tittat på mig. Öppnar mun. Stänger mun. Öppnar mun.
Pausar.
Öppnar munnen och säger
"Jag vet inte vad jag ska säga"

Ja. Det var ju knappast för att jag bländade dig med mina skills.

Skit också.

På föreläsning

"Då får vi domma värdena....eller domma häringa heter det väl egentligen"

Fler skadade ändar

Man kan säga såhär att jag har en historia av att vara ganska klanting, ni vet. Typ här, här och här t.ex. Nu var jag extra extremt klanting.

Det här tricket börjar man med att sätta på fel spisplatta.

Jag och Louies matte stod i mitt kök och pratade. Jag skulle koka gryta, långkok. Var lite lat och orkade inte diska klart för att blötlägga lergryta så jag skulle koka i kastrull. Satte på plattan. Inget händer. Inser att jag satt på fel platta. Stänger av plattan och sätter på en annan platta. Louies matte börjar berätta en historia om hur hon alltid var så rädd att de skulle sätta på fel spisplatta hemma eftersom de hade såna gamla plattskydd som kan ta eld (eller nåt, jag minns faktiskt inte, det var spisskydd inblandade. Det som hände senare fick mig lite att tappa fokus) och detta påminde mig om när vi poppat popcorn hos en kompis på ett födelsedagskalas när jag var kanske 12 eller nåt.

Spisen då hade såna plattskydd och vi hade tagit ett från en stor platta och lagt över en av de små plattorna som var närmast. Popcornkastrullen stod på den inre plattan med olja och ett stycke majskorn i sig. Trixet som ni kanske minns var ju att hälla i resten av majsen när den där enda poppade. Det betydde att oljan var tillräckligt varm.
Det tog en faslig tid. Det hände inget inget inget. Efter en mindre evighet tyckte vi att vi hörde något och jag sa "det fräser lite" och skulle, som den inte helt färdigvuxna 12åringen jag var, sträcka mig upp för att se ner i kastrullen. Och lägger för att komma dit handen med knogarna nedåt mot spisplattan framför popcornkastrullen. Och vrålar högt. För det var den som fräste. Plattan jag lagt handen på alltså. När vi petade bort det övre vita locket visade det sig att det undre hade färg på sig som börjat smälta och bli gul. Min hand hade blåsor som sträckte sig över hela fingrarna och jag fick tillbringa resten av kalaset (för jag vägrade åka hem) med handen i en handduk fylld med is.

Åter till i söndags då när jag står och berättar det här för Louies Matte och kommer till punkten när jag ska förklara hur jag ska luta mig framåt. Och gör det. Och lutar mig på spisplattan som jag precis stängt av. Och skriker som fan. Jag tror inte Louies matte först fattade att jag hade bränt mig på riktigt. Men iaf. Så kan det gå. Och nu fick jag skippa träningen den här veckan för att jag hade ett hål i handen som gjorde ont när jag börjde fingret.

Tillråga på allt lyckades jag bränna grytan så allt var helt i onödan.

Bra skavsår på bra ställe. Not. Jag fastnar i strumporna.

Munsårsplåster ftw.

Packningshandikappad

En till! Inte ensam!

Nattvandraren

Killen som bor i lägenheten ovanpå mig, ni vet nattpromeneraren, har flyttat! Såg det igår när jag kom hem och idiotbringcitymail satt en lapp på listan över hyresgäster med "kan xxxx kontakta oss och sätta ut sitt namn på brevlådan" och jag tänkte "men han..." och kollade på listan och där hans namn stått i 10 år, stod nu någon annans namn.
En epok i graven.

Ska börja sluta plugga.

Ska ju börja sluta plugga nästa vecka. Sitter nu efter två år i arbetslivet oxh längtar. Gå på föreläsning och skriva anteckningar på vitt papper. Åååh, pennor! Nuförtiden skriver man ju bara med kontorets blå standardkulspets. Det blir fula anteckningar. Kulspetsfärgen tar så lång tid att torka så man smetar ut det med handen. Blyerts är tråkigt och blir aldrig fint, det är för beräkningar. Jag vill ha såna tunna runda kaligrafitushisar med filtspets. Det enda negativa med tusch är om pappret blir fuktigt, då drar fibrerna i pappret i färgen :/ Men man får automatiskt fin handstil när man använder tusch.
...tror jag romantiserar det här något. Mmmmm fysik/mattekurs....

Bananbesviken

Fick mail om att kontorsfrukten kommit. Gick och tog en banan. Den var lite grön. Skyller på dumihuvudetjetlag. Först var den omöjligt att skala, fick bara bort det yttersta skalet och fick brotta mig in till bananen, blev helt vitdammig. Sen bet jag i den. Och då var den krispig.
Sen var det som om jag ätit en stor bit av skalet i munnen.

Saknar frukt som är bra på en gång :(

Omg. Solen, solen är på väg upp!!! Jag ser solen!

Stora stunder

Facebook har en sån "year in review" man kan klicka på, när man gjort det kan man klicka på year in review för dina vänners händelser som de delat med dig. Den var bröllop, NM guld, SM silver, nya bäbisar, gamla bäbisar som nu var barn som fyllde år, stora viktförluster, klarade tentor, nya jobb, folk som doktorerat, folk som rest  SAMT en status från Herr Nja som sitter i styrelsen med mig. Facebook ansåg att hans bidrag till 2013s största stunder var

"Är rätt nöjd med junis elförbrukning på 90 kWh"

Solstrålen skrattar.