Försöker jag skriva ett inlägg om hur jag insett att jag blir så upprörd hela tiden för att jag satt en massa krav på mig själv som jag sedan applicerar på omgivningen och blir sur när de inte heller kan uppfylla dem. Och inte sänker jag kraven heller.
Ironiskt nog blir jag aldrig nöjd med formuleringen och skiter därför i att skriva det.
Och gjorde precis det ändå.
Och sen är gympeppen helt borta. Vill inte alls till gymmet. Det enda ut skulle kunna tänka mig att göra är swings. Fått göra nåt jag inte gjort på flera år för att lura mig till lokalerna öht: boka in mig på pass.
Vilket för mig, igen ironiskt nog, är att sänka kraven när jag precis skrev att jag inte gör sånt.
Det heter inte att "sänka" krav, det heter "anpassa krav till verklighet". ;) Att klippa bort det orimliga i dem. Krav har fler dimensioner än skala "låg-hög". Om du utgår ifrån den skalan så är det inte konstigt att det känns som ett steg tillbaka ("sänkning") om kraven förändras, när de i själva verket blir mycket rimligare (och därmed bättre). De måste passa i livet och med var och ens egna mål och förutsättningar. Hope this made sense.
SvaraRadera