En öl

Min plan var utstakad

Jag skulle lämna jobbet fem minuter över fyra för att åka och hämta bilen. Jag skulle köra till ika maski och handla (går skitfort med självscanning). Ut med bilen till Fröken Vit. En öl på avskeds AW med Peruaner. Hem och laga mat för läger.

NU kom jag hem och står och steker kött.

För såklart kom jag från jobbet 40 minuter senare.

Så klart genade jag på nått konstigt sätt in på toyotacenter så jag inte hittade ut med bilen nästan.

Såklart var det mina varor som skulle kontrolleras.

Såklart fastnade jag hos Fröken Vit.

Såklart kom jag sent.

Såklart blev faktiskt en öl EN öl. Men klockan hann bli nu.

Jag steker lövbiff för det är det jag fastnat för i all mat på sistone.

Och lyssnar på Florence + the Machine - Never let me go och - What the water gave me.

Passande.

Skämmes

Ni vet hur det är när man bokat tid hos tandläkaren och helt plötsligt minns att den tjatade om att man var tvungen att använda tandtråd och då försöker kompensera för månader av utebliven tandtrådande med att putsa tills tandköttet blöder?

Eller du kanske inte gör sånt? Du kanske pluggar till tentor i tid, dvs börjar räkna ordentligt lv1? Tvättar bort sminken innan du går och lägger dig (om du använder sånt), tvättar innan du använt upp sista strumpan och handlar innan mjölken är slut?

I alla fall.

Efter att jag var sjuk så testade jag att lyfta samma vikter på gymmet (fast jag inte tränat på två veckor - alls, samt som sagt vart sjuk) och det gick.... bra. Förvånansvärt lätt. Vilket fick mig att inse att jag mesat som fan.

Jag har typ. Inte ökat vikten som jag borde. Jag har mestränat. Passtränat. Eldat för kråkorna. Så jag tog då tag i det, och började lägga på ett kilo eller två repetitioner på "varje grej".

Vad händer då? Jo, jag lyckas boka en tid med PT:n.

Så tänker jag ok. Skit samma, jag vet att jag blivit mindre så nåt måste ju hänt - jag har ju faktiskt mätt mig! Så även om muskelprocenten kanske inte gått upp som de borde så kanske fettprocent gått ner iaf?

I samma veva som jag tänker det tänker jag att jag undrar hur jag ligger till i förhållande förra gången jag mätte mig hos honom. Jag har ju nu skrivit på en postitlapp. Jaaaa men vad bra att jag har siffrorna här. Jaha. Jahaja. Jag har GÅTT UPP flera centimeter från dess att jag mätte mig tills dess att jag tog tag i det igen, dvs min första mätning i våras är flera cm mer än den senaste mätningen i höstas med PT:n. Så OM jag har tur då så ligger jag på samma nivå som förra gången jag mätte mig.

Ja men skitkul.

Nu kommer jag att få skämmas igen.

Så vad gör jag? Jo precis som man tar i med tandtråden så man blöder så har jag tränat nu, (förra veckan en styrka, två UVR + en heldag seriespel, denna vecka blir det två styrka, två "vanliga" UVR-pass och typ 10h UVR i helgen med läger och serieomgång.) och har ett tokstrikt matschema (hence the gurka. Som en coctailtomat fast snacksgurka då som det hette. Skitliten och dyr. Visst är den fin? Mest tillfredsställelse att sitta här och plocka upp nåt ur en burk.) Det värsta är att jag vet att precis som med tandtråden så kommer det här inte göra ett piss.

Och jag får skämmas igen.

Det värsta är att jag inte har fuskat den här gången - FÖRUTOM de två veckorna jag var sjuk. Då fuskade jag järnet. Jag har ju som sagt inte ens druckit alkohol sen i januari innan dess. Måste lägga i en ny växel och jag vetifan hur det ska gå till.

Kan ju börja med att inte börja mesträna igen.

Blad som blad

Visserligen står det Chai Orient på paketet, men ändå?

Mörkrädd

Kom innanför dörren efter träningen igår och hann precis kissa när strömmen gick. I hela huset. I alla hus.

Det var mörkt.

Solstrålen gillar inte mörkt. Solstrålen började fantisera om att nu är zombieinvasionen här. Nu dör vi.

Såg stjärnorna klart iaf. Tände lite ljus. Någonstans i bakhuvudet väntade jag på de odödas stön.

Byxor III

Ähvafan, hittade bilden från gången innan. Ser ni hålen i knävecket? Ser ut som ett gäng små prickar efter varandra. Vad fan har hänt?

Fotat 28:e Januari, vilket var dagen jag upptäckte det. Och vad är det jag upptäckt nu då?


Jo. Att mina byxor under mystiska omständigheter gått sönder. Igen. Och det här är fan inget skämt. Jag kan inte ha två par byxor samtidigt då går det ena paret sönder. Jag har själv av någon anledning sparat alla byxor som gått sönder under det här året jag jobbat, eftersom jag under tidigare omständigheter inte hade råd att köpa nya när de halvnya gick sönder. Och jag har en hög på nästan 10 par. Jag trodde det var någon slags jobbförbannelse men inser att jag faktiskt skrivit om det tidigare. Men inte reflekterat över det.

Vad är det här? Är det Universum eller Klantighet?
Byxor IV med uppräkning av byxor och orsak till trasighet kommer.

Pubrunda förra fredagen

Glömde ju skriva vad som hände innan byxorna.

Jag var i Kajsa (ja iiiiii Kajsa) med folk och står och hänger med... folk. Någon i sällskapet är någon jag inte känner igen och någon annan säger "Solstrålen förresten det här är xxxx"

Killen som jag ska hälsa på, ler lite och säger:
"Vi har träffats förut, fast du kanske inte kommer ihåg det"
Solstrålen lite panik, rotar i minnet, känner verkligen inte igen människan. Förbannar Rufset och hoppas personen inte sett mig naken eller nåt.
"Eh, jaha, skulle du kunna dra något sammanhang?"
"Ja, vi träffades i bastun någon gång för typ ett år sen, jag var där med mina kompisar och helt plötsligt ramlar det in typ 20 pers, alla var killar utom en och alla nakna, ni hade visst vart på någon ohmsits eller nåt. Det var på den tiden jag bodde i ett kollektiv och hade släpad med mina huskompisar. De var ju ickechalmerister och var lite smått förvånade. Speciellt när du kom fram och försökte förklara att ni inte var farliga."

Plötsligt minns Solstrålen P R E C I S vilket kalas som refererades till. Och ja ni vet: De träffade inte Solstrålen, de träffade Rufset. Naken.

Mellan det här och byxorna hände andra saker. Typ det som är på bilden. Ja de är gröna.

Byxor II

Ja om det var någon som undrar vad det var med det här inlägget, så kommer det en förklaring snart.

Jag tänkte skriva om det förra gången det hände, förr-förra gången det hände och gången innan dess med, men det blev inte av. Nu var jag på Lekskolan i källaren och här är resultatet. Bilden är byxor, hål i byxor, gaffa och långt ner min råsa sko.

Sommar

Jag skiter i att den antagligen spenderat hela sin uppväxt i ett växthus, att den inte är svensk och att den är stor som ett äpple. För mig smakade den sommar i alla fall.

Byxor

Igen

Ansvarsfull vs Rufset

Insåg i början av denna månad att jag spenderat mer tid under vattnet än drickandets alkohol eller lida av dess efterbörd. Sen skaffade jag Icakort. Och gick med i a-kassan.

Konsekvensen av detta blev naturligtvis att jag fick lov att släppa lös Rufset förra lördagen, trots att jag tidigare samma vecka vart hemma tre dagar pga sjukdom. Då Solstrålen inte ens nästan var hångelsugen fokuserade Rufset på det viktigaste och blev väldigt onykter på hemjäst vin, vid återkomst runt tretiden på eftermiddagen däckade i stinkrummet på tryckeriet i typ 4h, vaknade, fortfarande Rufset, handlade pizza, gick på innebandy och hamnade sen på ohmsits där magen varken ville ha öl eller vin. Så Rufset drack cider.

För säkerhets skull tog jag en öl var måndag, tisdag samt två på onsdagen.

Behöver jag säga att det är lite jämnare nu?

Ännu mer krångel

IDAG fick jag ett vidarebefodrat mail som ursprungligen skickats till alla som skulle på lillasysterns möhippa. Utom mig. Skickat från min storasyster. Vidarebefodrat av. Mamma.

Möhippan är på lördag.

Det här är enda informationen jag fått sen min syster tog bort eventet från FB.

Jag tänker inte gå.

Mamma kommer inte förstå.

Ansvar

Har haft en riktigt oproduktiv dag, om man inte räknar med mängden snor min näsa tyckte det var lämpligt att producera då. Iaf så hade jag ett samtal tidigare idag som egentligen inte var orsaken till utan mer påminde mig om något. Och här kommer nåt slags frälsningsinlägg, håll i hatten.

Folk vill hela tiden att en massa andra människor ska ta ansvar för en själv. Vad hände med eget ansvar?

Om jag vill gå ner i vikt och bli tränad så kan inte någon annan än jag göra nåt åt det. Visst jag kan tvinga människor omkring mig att agera något slags skyddsnät och t.ex. inte utsätta mig för frestelser eller tjata på mig att gå och träna men i slutändan är det jag som måste ta mig dit. Och har jag då rätt att bli sur på "mitt skyddsnät" om de inte agerar skyddsnät utan t.ex. tar med fika och bjuder mig "när de vet att jag bantar".

Nej.

Eller "hon tjatade inte på mig att jag skulle gå och träna" är det då "hennes" fel att jag inte tränat?

Nej.

Det är väldigt lätt att hitta på ursäkter, det är väldigt mänskligt att vilja förklara. Men ibland gör man sig själv en otjänst när man letar förklaringar istället för att blicka framåt.

Jag kan infoga ett exempel från jobbet som kan se ut vara irrelevant, men bara läs det.

Kort: Vi kör långtidstest över helgerna i temperaturboxar. Någon hade öppnat en temperaturbox så när Pakistaner skulle starta testen via remote login kunde han ju inte se detta utan helgens tester blev körda helt i onödan eftersom boxen stod vidöppen och således inte alls höll rätt temperaturer.

Tjurgubben var i princip bara intresserad av vems fel det var, enbart och upprepat tjatade om vad som hänt och pekade ut personen som hade tillåtit att skåpet öppnats och bla bla. I säkert 10 samtal under förmiddagen hörde jag honom prata om det och sen tog han upp 20 minuter på vårt "innan-lunch-kvartsmöte" med samma grej igen. Tillslut blev jag förbannad och sa "Vad fan spelar det för roll vem det var som gjorde fel?" och han svarar att det spelar väl all roll i världen.

"Nej. Det är inte intressant. Det som är intressant är att ställa sig frågan "Är det här ett problem för gruppen, händer det ofta? och om det är ett problem, vad ska vi göra åt det? Allt annat är irrelevant"

Och det är precis samma sak med allt man gör. Med min träning och när jag inte pluggar eller städar.

Är det här ett problmem för mig?
Vad ska JAG isåfall göra åt det?


Sluta hitta på ursäkter, sluta skyll på andra för dina egna misslyckanden.

Vad ska JAG göra åt det?

(När det kommer till Tjurgubben handlar det om att han inte jobbar alls och därför gärna vill hitta syndabockar så fort nåt går fel så att inte någon börjar granska det han gör. Eller inte gör kanske man ska säga. Måste vara jobbigt att gå omkring på jobbet och vara rädd hela tiden. Åas om man aldrig gör nåt så kan man aldrig göra fel heller. Eller?)

Beslutsågren II

Jahopp
det känns som att mitt dilemma helt plötsligt blev ett icke-problem när jag nu sitter hemma och snorar med nåt slags undertryck i både bihålor och öron.

Såklart.

Beslutsågren

Hej hej
jag har beslutsångest. Jag tänkte anta att någon läser smörjan jag producerar och be er hjälpa mig i mitt beslut.

Nästa helg ska jag antingen:
1. Döma Junior SM i UVR
2. Gå på Utiskogen och P-Innebandyn. (båda är typ av kalas)

Jag ska gå domarkurs i helgen, det är då bra att öva på detta genom att döma. Junior SM är ett ypperligt tillfälle. Å andra sidan så blir det ytterligare en helg bortrest, och i det här fallet sovandes på luftmadrass i skolsal. Jag har inte kalasat/festat/umgåtts med vänner under avslappnande former sedan andra veckan i januari (lördagen efter min tenta) och hade sett fram emot båda arren i punkt 2, som dessutom nu råkade hamna på samma dag utan att krocka då det ena är ett dagsarr och det andra ett kvällsarr. Det är dessutom lördag efter tentor och en massa folk är ute och kalasar vilket gör att jag kan klämma in massa "träffa folk" i en smäll. Plus att jag får sova i min egen säng. Fröken Vit ska döma och vi brukar åka på Utiskogen annars. Så hon är faktiskt en del i det, men åas var hon på Kapten röd förra helgen senast och har således åtminstone vid ett tillfälle haft umgås med folk. Och det är en massa andra människor som jag knappt träffat sen i typ November som jag träffar nu på Kalasen.

ÖÖÖÖÖHRK. Kunde inte nåt av arren ligga helgen efter så jag kunde skaffa mig ytterligare en ursäkt för att inte gå på Systerns möhippa istället.

Och när jag ändå är inne på att låta er bestämma över mitt liv. Ska jag behålla luggen eller spara ut den? Just nu är den bara jobbigt lång som kort lugg, men för kort som snelugg.

Nu får vi se om det är samma person som läser min sida 26 gånger om dagen eller vad det är som händer.

Borde jag vara nervös?

De börjar banta ner på jobbet. Vi är numera två konsulter kvar.

Det är jag och Pakistanern.

Jag tror någon hånar mig.