Attempted murder

Har inte vart irriterad på ett tag, helgen fick mig på sånt gott humör med Kattens bröllop och allt så jag klarade mig. Tills idag.

För att ni ska förstå och hänga med, lite bakgrundsfakta.

På jobbet jobbar vi enligt någon agil metod, lite kanban, lite scrum lite.. ja. Själva grundidén är att vi har en tavla med massa lappar som sitter i en matrisliknande sak där kolumnerna är teststationer och raderna är hur testet som lappen representerar framskrider. När man ska jobba så går man till tavlan och tar en lapp som sitter på en teststation som är ledig och så kör man. Varje dag innan lunch har vi ett möte där man pratar om vad man gjort, vad man funderat på och vad man ska göra.

Vi har två labb, det ena är tilldelat test som ska köras längre körningar under natten, typ 10-16h test alltså. Det är färdiga stationer där allt, typ, redan finns uppkopplat samt att det är utomatiserat på så sätt att man behöver bara ta dit sin lilla enhet, skruva in den, välja lite saker i ett GUI och så körs det av sig själv.

Problemet kommer då när alla sitter med sina egna små lapptest, då glöms lätt det andra labbet och nattkörningarna av, vilket är varför vi turas om att två och två vara ansvariga för labbet, klockan 14 ska man avbryta sitt "normala" testande för att gå ner och sätta på de här långkörarna. Vad och hur och när och sånt diskuteras också på mötena innan lunch om det är några frågor.

Jag har fastnat i det här labbet, för jag började med en produkt som var ganska undermålig och nu är det så många saker som är "små fix" att jag och lugner är typ de enda två som har typ koll på alla knassaker som händer och som måste göras i nån viss ordning och sånt. Iaf sa jag förra veckan att nu ville jag inte vara där mer, och eftersom jag täckt upp för Peruaner när hon var i tyskland så skulle hon ta den här veckan. Med Pakistaner. Och där kommer problemet.

Igår på mötet står Pakistaner och glor på listan som säger när vi ska vara ansvariga och frågar mig vilken vecka det är. Jag svarar att jag vet inte, men jag vet att det är han och Peruaner som är ansvarigaså han får prata med henne och komma överens om hur de ska göra. På eftermiddagen när jag kommer ner är Peruander lite förtvivlad för hon är helt själv, så jag går upp och frågar Pakistaner varför han inte är nere i labbet. Han humtidumtar lite och jag blir mest lite irriterad. Då jag inte har nåt att göra så går jag ner till labbet och hjälper Peruaner istället. Mitt i allt kommer Pakistaner ner och börjar typ berätta att han hade trott att jag pratade om mig och att jag skulle vara ansvarig och bla bla. Och jag frågar hur han kunde få you i "you and Peruaner are in charge of the lab this week" till "I". Sen står han bara och glor. Frågar inte om han kan hjälpa till med något eller nånting.
Sen säger han "jag tar tag i det där i morgon" och går.

För att inflika en sak till så ligger vi i skiten med testningen just nu. Detta då vi är sista "klossen" innan saker ska släppas till kund och oftast är produkterna redan försenade när vi får dem och då tycker ju folk att det där med testning kan man dra ner och snabba på. Visst. Om det bara var verifiering vi skulle göra. Men på sistone har de haft lite för bråttom innan oss och inte testat ordentligt så vi får göra väldigt mycket felsökning och liknande.

Vi ligger i alla fall efter. Såpass att folk fick jobba remote under långhelgen nu och de i princip beordade oss konsulter att gå in och jobba. På de andra avdelningarna beordrade man konsulterna att hålla sig hemma....

Idag. Jag har en sak jag ska sätta upp i en av stationerna. Och på de andra stationerna händer inte ett piss. Jag blir lite irriterad, frågar Peruaner som håller på med en av de andra stationerna. "Jag vet inte, jag trodde Pakistaner skulle köra den stationen, han har inte sagt nåt" Jag tänker att han har ju iaf lite tid på sig. Vid 16 går jag upp, då håller han på att ta på sig ytterskorna och är på väg hem. Jag frågar vad han håller på med och får till svar:
"Jag ska göra annat idag, träffa kompisar"
"men? vem ska köra igång här då?"
Mungiporna lite nedåt i frågande min med skak på axlar får jag till svar.

Jag är ilsk. Går på toa. Går ut igen. Säger:
"Du vet att man om man är "in charge" av labbet så kan man be någon annan att sätta upp det, man kan inte bara skita i det"
"Nä, jag pratade med xx-halvchef förut när du var på toa och jag sa att jag inte ville så då sa hon att det var ok. jag kan inte det labbet"

ok? Men du tänkte inte på detta på mötet som vi hade innan lunch när vi diskuterade detta?!?! Så att vi kunde löst det då? Så det inte blir som det blir nu att jag får ta tag i det hela bara för att jag är kvar? Jag kunde inte heller det labbet förut när jag hade min första vecka MEN DÅ FRÅGADE JAG NÅGON OM DE KUNDE HJÄLPA MIG!!!!!!

Idioten vill att man ska ta honom i handen och säga "Kom med här nu" och dra runt. Han tar inget jävla initiativ själv och Lugner och Spinkis låter honom hållas. Han kommer undan med det för att han är nyast, men han beter sig mest som min lillasyster när vi var små. "jag är så liten, jag kan inget, jag förstår inte" och så var det jag och storasyster som fick mangla lakan eller liknade fast vi visst gjorde det i samma ålder. Men hon var ju minst, yngst och förstod inte.

När jag började hade Peruaner jobbat lika länge som jag hade när Pakistaner började som Pakistaner kommer att ha gjort när nästa vecka är slut. Och ändå är han bara liten och förstår inte.

I morgon på mötet tänker jag mycket sakligt fråga vad som hänt med labbansvarig. Vad som hände igår kommer jag säga inte är relevant, eftersom det inte är det egentligen, det som är relevant är att ta reda på hur vi ska göra resten av veckan och nästa vecka då det också egentligen var Pakistaner som skulle vara ansvarig iom att han inte kan. För eftersom det är panik med tester så kan vi inte hålla på och låta långkörarlabbet stå tomt under vissa nätter, för det har vi inte tid med.

Sen tänker jag byta sida på kontoret och ta den tomma platsen bakom Peruaner. Peruaner sitter på andra sidan kontoret med toaletter och skrivarrum mellan mig och henne. Och just nu sitter jag brevid Pakistaner. Bättre byta plats än åka i fängelse för mordförsök.