Desprerata tider, desperata människor.

Kollar på "Lyxfällan", ett av mina favoritprogram på TV eftersom det får mig att känna mig oerhört smart. Idag är det en tjej i V. Frölunda som handlar krimskrams och skräp. Hon bor i en lägenhet som hon bott i i 20 år, men köper grejor till sitt "hus" som hon ska ha i framtiden. Ungefär 10ggr under de första 5 minuterna hinner hon säga att hon väntar på sin drömprins som ska köpa hus med henne.

"Jag väntar, men jag har ju inte hittat honom så då köper jag saker till huset så länge"

AAAAAAAAAA!!!!

Vad är det med folk? Vad är det med den här bilden som gör att folk tror att de enbart kan bli lyckliga när de har en partner? Varför fattar inte folk att man måste skapa sin egen lycka, den kan inte hänga på andra människor? Och inte prylar och saker.

AAAAAAAA!!!!!

Ja, det enklaste sättet att bli "lycklig" (om än tillfälligt) är att skaffa en partner och snabbt som tusan innan man slutat vara förälskad skaffa barn. Din kropp kommer pumpa dig full med lyckohormoner och halleluja vad lattjo. Sen har man nåt dessutom skaffat sig nåt gemensamt att prata om tills barnen flyttar hemifrån och då helt plötsligt rycks den rollen som man iklätt sig under 18 år ifrån en. Det är inte konstigt att flest skilsmässor sker direkt efter att barn fötts eller när barnen flyttat.

Problemet är att folk matas med den här bilden av att det ska vara så vilket gör att de blir desperata och när man är desperat är man..... desperat. Och nöjer sig med nåt för att få det där som man tror ska göra en lycklig. Och så blir det bara pannkaka.

Det "roligaste" är väl att allt det här är en ful liten reaktion från samarbetande celler som råkat byggt upp din kropp. De tänker inte, deras enda syfte är att föra vidare släktet och därför använder de sig av hormoner för att då dig att gå på den lätta. Men här kommer det jag inte förstår, man säger ju alltid att man vill att ens barn ska få det bättre än man själv eller nåt, men... vad är det bättre? Pluppa ut en unge till? Vad har då hänt på en generation? Ingenting. Man har bara fyllt ett syfte men inte gjort nåt.

Ja, jag tror ju inte att vi har en andra pusselbit. Jag tror inte på giftemål med "tills döden skiljer oss åt". Jag tror på just nu.

I reklampausen kom reklam för ytterligare en dateingsite. Ironi.

Människor är så jävla..... desperata.