Smäll

Jag läser boken "Rosa - den farliga färgen" av Fanny Ambjörnson och hamnade i prat om favoritfärgen med Kråkan.

me: Jag hathatade råsa jättelänge. Sa att det inte var en färg, utan ett mentalt tillstånd man befann sig i när man är fjortis. Samtidigt som jag älskade flamingos. Jag gillar inte råsa gölligt. Jag gillar råsa kitsh och med fel färger, typ orange eller rött, eller chockråsa med svart. Prinsessgrejen köper jag inte dock.

Kråkan: Jag fick nog av rosa på 80-talet. Jag hade alltid chockrosa tröjor och klänningar. Skar sig något fruktansvärt mot mitt morotsfärgade hår :) Nu har jag iofs ljusrosa converse. För de ser ut som små skitiga kultingar.

me: Haha. Jag var kär i mintgrönt i lågstadie. Det är vad jag minns var min första favoritfärg. Sen var det mörkt kornblå. Sen lila väldigt länge. Och den ramlar jag fortfarande tillbaks i. Men nu har mintgrönt poppat upp igen. Syr en mintgrön klänning till min systers bröllop nu. Thaisiden med prickigt tyll blev det. Det är så varje gångjärn jag ska sy. Har nån plan på nåt sobert och kommer ut med en smällkaramell
Det enda jag verkligen ogillar är vitt
Jag kräks på vitt

Kråkan: Man ska inte förneka sin natur :)
Är man en smällkaramell så är man

me: :)
Poff!

Så jag omfamnar min inre smällkaramell, löper linan ut och gör nåt helhjärtat.