Sur II

Nä nu har jag tänkt och blivit irriterad istället.

"Jag vill inte träna med dig längre"
Skulle jag fortsatt att försöka göra det då och låtit det gå ut över min egen träning? För att vara snäll? Vem vann på det?

"Du måste själv ta ansvar för dina studier"
Skulle jag sagt "såklart dumma pojkvän" när du ville ha stöd för att han annan inte tjatade på dig? Låter som när Fru Berooomöölla tyckte att Tjockisexet var taskig för att han inte pluggade in en kurs det var 1,5 år sen han läste för att sedan förklara för mig hur jag skulle lösa min inlämningsuppgift. Eller så går det snabbare och jag lär mig mer om jag gör det själv? Kanske?

"Jag är inte kär"
Skulle jag fortsatt vara ihop med personen fast jag inte var kär, för att den blev ledsen annars? Hade inte det bara slutat i att jag hatat honom?

"Den här möhippan är ett fiasko"
Skulle jag gått på den, skämts för det var saker (t.ex. fåniga uppdrag på stan) jag inte stod för och hållt käften?

"Kan du sluta följa efter mig som en jävla äggsjuk höna, jag blir stressad"
Skulle jag hållt käften och låtit honom jäkta upp mig så jag började göra fel?

"Jag tycker inte du ska köra bil eftersom du har sagt att din medicin gör att du ser blurrigt ibland, vi har andra som kan köra."
Skulle jag låtit tanten köra bil och riskera att vi inte bara pajjade bilen jag var ansvarig för utan även hamnade i en olycka?

Jag kan förstå att man blir lite sur, jag blev också sur (i två sekunder mer eller mindre. Nä, lögn. Jag var sur en eftermiddag var det nog. Och numera är jag mest irriterad på mig själv och känner ett behov av att förklara hur fånigt det hela var egentligen. Vilket gör det hela ännu fånigare.) på Katten när hon sa att det var mitt eget fel när chauffören sa åt mig att kasta kaffet jag hade med på bussen. För man får inte dricka kaffe på bussen. Och jag vet det. Och jag visste att hon skulle säga det. Men ändå fiskade jag efter ett medhåll. Som jag såklart inte fick. Och så blev jag sur.

Mest på mig själv för att jag visste att hon hade rätt. Att busschauffören hade rätt. Men nu fick jag dricka äckligt kaffe på jobbet istället.

Vad har jag lärt mig av det här då?

Jo: att alltid stoppa ner kaffekoppen i matlådepåsen innan jag kliver på bussen och ta fram den igen när jag anlänt till jobbet. Jag får kaffe och busschauffören slipper bli ledsen. Och jag slipper bli förbannad "på någon annan" när jag egentligen bara är arg på mig själv och inte vill erkänna det. För det är lättare att säga att det inte var mitt fel.

Nu är det dags för mig att sluta hitta på undanflykter och börja ta lite ansvar för mina egna jävla studier. Elfält: here i come!
... ska baaaara vara lite snabb stark och våldsam först.