Jag skulle häromdagen skriva ett inlägg om Jafari doughnuts i le brunns park och om hur jag blir tokig eftersom det luktar så förbannat jävla gott av vanilj - vilket är min favorit över allt annat - och så står jag där och väntar på vagnen efter träningen och det enda jag tänker på är hur hungrig jag är och hur otillfredsställande lite proteinpulver är när det luktar himmel kalas och råsa ballonger.
Jag tänkte ta ett kort.
Då dyker Pakistaner upp. Spexar framför kameran. Han är i sällskap med nån tjej, kort rund och sa inget. Han är sådär läskigt kompis kompis. Presenterar oss. Frågar vad jag gör. Jag hamnade i nåt konstigt avigt tillstånd. Stirrar lite allmänt skeptiskt på honom och svarar lite kort. Sen sa han See you around yeah?!? som han gör och försökte ge mig en hejdåkram. Jag kramade inte tillbaks, det blev någon uppenbart konstig klapp på axeln.
Antar att han försökte visa för tjejen att han kände nån annan, för jag hade inte brytt mig om han sett mig och inte hälsat och bara gått vidare. Vi pratar ju inte med varandra längre på jobbet - hurra! Och han ska inte jobba med mig direkt längre - hurra!
fakkin Jafari doughnuts
Vanilj -
luktar gott
brända mandlar och flott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar