Den fortsätter. Bakfylleångesten från helvetet dök upp och gjorde entré. Jag är väldigt glad över att Fluffys NAE var med och sa bra saker när jag fick panik. Satt och smågrät hela filmen, för den var jobbig (jag tänkte hela tiden för långt och vad som händer sen och hur allt kommer vara ogjort och hur dumma de två killarna är och blä) och för att hela jag kände mig jobbig.
Fick veta att jag hade tjoffat i betongen också. Inget minne.
Jag minns den där gin&tonic:en. Jag minns att jag stod i kö två gånger. Jag minns inte att jag tog mig till den där källaren men jag var där helt plötsligt. Jag minns inte att jag pratade med folk eller drack nåt eller... nåt alls. Det jag helt plötsligt minns är att jag är fyllegråtig för att jag inte hittar min jacka.
Och sen är jag på väg hem, o-själv.
o du satans bakfylleångest.
Ska lägga mig i fosterställning och gråta lite nu i rena lakan med purrande katt brevid. Kanske gör att jag mår bättre.
Kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar