Boksnobb, moi?

Inlägg från kusin på fb: "Snabba cash hade varit en 5:a om man inte läst boken.... nu har jag svårt att bestämma mig..."
Jag tyckte boken var det sämsta jag läst, vilket jag sa, varvid kusinen säger "Med tanke på att de är en av de största svenska boksuccéerna på 2000 talet så tvivlar jag på ditt omdömme denna gång solstrålen. Enligt mitt tycke så är de en av de bästa böckerna jag läst. Sättet Jens skriver på är något utöver de vanliga. Punkt slut... å ja ääää inte bittäär" Mitt svar blev mer bittert än det var tänkt, jag skrev i alla fall: "Bara för att apberget gillar det behöver inte betyda att det är bra. Dessutom sa jag att JAG tyckte den var kass, Jag sa inte att du hade fel, det var DIN åsikt inte min... Min åsikt är även att Snabba cash är en bok majoriteten plockat i kassan på willys, brevid Lisa Marklund och Dan Brown så har de nåt att snacka om på fikarasten mellan husrenovering och bajsblöjor."

Insåg att den sista kommentaren kanske får mig att likna nån slags boksnobb som bara läser "svår" litteratur som typ... James Joyce (jag har läst odysseus, i gymnasiet någon gång då min svenskalärare sa att jag skulle tycka om den. Jag gjorde det, men den var inte lättläst.) Egentligen var väl mest det som störde mig att han liknande kvantitet vid kvalitet. Bara för att så många läst den måste den vara bra. Är det så? Njäe...

Nu under eftermiddagen som jag mest spenderat i soffan i nåt slags komaliknande tillstånd (Nej inte bakfylla, det har vart extremt dåligt med sådana på sistone. Tror jag var bakfull senast typ i november, jobbade igårkväll/natt) har jag legat och glott på min bokhylla, mellan fiskmatandet på fb såklart. och det slig mig att min bokhylla kanske inte är som "normala" människors bokhylla.
Låt min jämföra med min kompis H, och det här är nog inte särskilt ovanligt vad jag märkt. Han har i alla fall en bokhylla i det andra rummet. vardagsrummet tv-rummet eller vad man kallar det för och en bokhylla i sovrummet. I rummet där mest folk vistas har han finböckerna, de som är kulturellt erkända eller snyggt inbunda. I sovrummet bor outcastböckerna: mest pocketböcker av varierande sort. Jag har andra vänner som har sina pocketböcker undangömda i arbetsrum och liknande. I alla fall, varför? Det jag ser är de antingen skäms över större delen av den litteratur de läser eller att de fortfarande lever kvar i nån slags avdankat "finrums" idé som liknar nåt nåns mormor hade. (Min dagmamma hade ett finrum som vi barn inte fick vara inne i. Jag har vart inne där en gång när jag var liten när det bara var jag och min syster hos dagmamman, har nåt svagt minne av att vi dammade små porslinsfigurer). Sen slår det väl mig att det är vanlig fegisstyle. Ganska typiskt svenskt också. Alla är så rädda att ha fel att de blir fel. De klarar inte av att inreda med färg så de kör på vitt istället. De är så rädda för att vara ute när det kommer till mode att alla följer modet och ser identiska ut istället. Man kan inte ha pinsamma böcker i hyllan så man gömmer dem och sen läser alla samma skräp som står i kassan i willys för att det är det som erbjuds. (vilket igen påminner om nåt, den här gången nåt som min mamma sa till mig när vi var på stan nån gång och jag "behövde" typ en tröja eller nåt. Allt såg ut som skit vilket jag sa och moder sa "det är det här som finns, det är så modet är, välj nåt". Så för att modet var så hade jag inget val längre om jag inte ville 1. lära mig sy mina egna kläder 2. gå i samma utslitna kläder. vilket har resulterat i att jag 1. syr mina egna kläder (ganska klåpig på det) 2. går i samma kläder jämt som en effekt av att jag alltid köper 2 av vad det nu är jag hittar som jag faktiskt gillar eftersom det kanske inte finns nåt jag gillar nästa gång jag kommer till affären)

Sen vet jag inte varför folk läser skiten. Det enda jag kunde tänka var att om man inte läser böcker (det finns folk som inte läser böcker, mina föräldrar t.ex. tror min mor kanske läser en bok om året när hon är på semester och det är oftast nån form av "baset on a true story" a la "inte utan min dotter" eller nåt om tsunamin) så har man inget att jämföra med och därför tycker man att det man läst är fantastiskt. Har man aldrig sett på tv skulle man säkert kunna glo på en tv-shop reklamsnutt i ett dygn och fortfarande tycka att det var det mest fantastiska som någonsin visats. Det kan förklara varför han skriver "Sättet Jens skriver på är något utöver de vanliga. " Om man bara läser skitlitteratur från willys så tror man han kommit på nåt nytt. För att man missat att det finns andra böcker än deckar ute i världen. Sen insåg jag att det här också får mig att se ut som en boksnobb.

Så är jag en boksnobb? Nej det skulle jag väl inte vilja påstå. Precis som med filmer så får man ta det för vad det är. Du kan inte förvänta dig att Marianne Keyes ska skriva nåt annat än förutsägbar chick lit, men då vet man om det innan. Min kompis E tycker att de flesta filmer jag gillar är kassa eftersom han ser på en film som konstverk "handlingen är irrelevant, det är som att prata om typ en utställning av en tavla och nån som inte vart där frågar vad den handlar om" Det är väl så med böckern också antar jag.
Det enda jag är helt säker på är att Snabba cash är inte en bra bok. Kanske jag skulle skicka James Joyce Odysseus till min kusin och skriva "läs den här, DEN är något utöver det vanliga"