Puddeliduddelido

Varför är alla så jävla fixerade vid att man ska vara så glad jämt? Eller snarare. Varför ska man hålla på och SE så jävla glad ut hela tiden oavsett. Annars är nåt fel.

Jag blir så trött. Folk som är glada och puddeliduddeliga hela tiden är ofta full i feta lögner och fixerade vid att visa en glad yta. När ska folk fatta att det inte är det man pratar om som är det viktiga. Det är det man inte pratar om som är det.

Min mamma jobbade i reception. Jag vet vad ett falskt leende är. Jag har jobbat i restaurang sen jag var 14. Jag vet hur man producerar falska leenden. Jag vet hur man kan vara puddeliduddeliglad. Det betyder inte att jag trivs med det eller förstår varför man måste vara sån med folk man känner.

Jag blir så trött.

Sluta tro att folk som är sådär sprudelidudeliglada faktiskt är det. Oftast försöker de dölja nåt. Och då går de inte att lita på. Eller så är de bara blåsta. Och då går de inte att lita på. Eller så har de upptäckt att man får uppmärksamheten från en massa killa om man är sådär puddeliduddelidu. Och då är man en bimbo och de går inte att lita på.

Så lita inte på glada människor. Inte sånadär puddeliduddeldoglada småbrudar iaf.
Gräver du lite hittar du bara någon som hoppas att alla ska tycka om henne för att hon är så glad. För om hon inte var glad så vore hon.... ingenting.

Och det är faktiskt bara jävligt tragiskt. Och ingen jävla anledning till att vara glad.