Olika sätt att se på problem

Det här blir ett kort inlägg, mest en varning. Något jag lärt mig efter ett antal misstag.

Generellt sett:
När jag funderar på ett problem, en grej som är trasig eller nåt och jag känner mig lite osäker på hur jag ska lösa det och lite slumpmässigt (då jag ändå går på en teknisk högskola, där majoriteten av studenterna har penis) frågar en kille så har jag lärt mig följande.

Fråga inte:
Vet du hur man gör?
Kan du hjälpa mig?
Kan du laga en sån här?

Nej nej nej nej, helt fel.

Man måste fråga:
Har du gjort sånt här förut?

Svaret på de första tre frågorna är nämligen alltid "jajemen" även om killen i fråga aldrig har sett mojängen förut. Sen gör killen det jag kunde gjort själv (och antagligen inte haft sönder grejen ännu mer på köpet, vilket oftast händer nu istället) kollar lite på internet och börjar pilla.

Jag frågar inte för att jag inte kan ta reda på det, jag frågar för att du kanske visste det redan innan.


Sen hänger det här nog ihop med det generellt olika sätt som killar och tjejer löser problem på. Om vi pratar generellt sett. Låt mig förklara:


Jag var på ett bröllop för nån månad sen och pratade där med en tjej som arbetade med matematik och var med i en grupp som undersökte om det fanns ett annat sätt att lära ut matematik på som man kunde tillämpa i skolan istället för sättet som man lär ut nu (memorisering av formler och inte problemlösning). Bl.a. berättade hon om forskning hon läst. De hade gjort en undersökning bland femteklassare om hur man löste problem. Man hade satt en mojäng framför barn, och bett dem att lösa ett problem som hade med grejen att göra. Generellt sett så började tjejer läsa i alla instruktionsböcker och undersökte och analyserade saken innan de satte igång, när de väl satte igång var det oftast rätt på första försöket. Killar däremot, generellt sett, började dra i alla spakar och trycka på alla knappar utan att läsa nåt. Ibland blev det rätt, men lika ofta om inte oftare sprang de in i en vägg.
Det som var det lustiga i det hela var ju det då att lärare och liknande ansåg att killarna var mer driftiga än tjejerna och uppmuntrade det sättet att lösa problem mer än tjejernas sätt att lösa problem. Det manliga sättet blev en norm.

I alla fall, så kan jag inte låta bli att se likheter mellan sättet att lösa problem på och svaret på frågorna.
Gossarna hör helt enkelt inte att jag frågar om de redan exakt vet hur de ska göra, utan de hör "kan du lösa det här problemet om jag ger dig lite tid".

Och så pajjar de mina prylar. Jag kan pajja mina prylar själv tack.