Kommer ni ihåg mitt kval för en månad sen? Jag berättade att två av mina vänner skulle gifta sig på samma dag. Mamma ringde precis och gjorde det hela lite "mer intressant".
Min kusin ska också gifta sig. Hurra! På samma dag såklart. Varför var unik?
Nu är ju eg. inte mitt val så svårt ändå, min kusin är visserligen min mammas enäggstvillings son som jag praktiskt taget växte upp med men jag umgås inte med dem alls längre. Sen jag flyttade till Götet har jag träffat honom (och hela släkten för den delen) två gånger, det är alltså under en tidsperiod på 11 år nu. Först vid hans brors bröllop och sedan vid en annan kusins (mamma har två systrar och tre bröder, det här var den andra systerns dotter) bröllop förra året. (det var då jag råkade i nåt slags bråk med släkten ang. brodern till kusinen som ska gifta sig nu:s barn.) Hans blivande fru har jag träffat en gång, på bröllopet förra gången. Det som stör mig är mammas reaktion när jag säger att jag har två vänner (varav den ena är både min och min pojkväns vän) som gifter sig samma dag:
"Ja jag tänkte bara så att du och pojkvännen bokar in det, jag bokar in oss på xxxgästgården så det är lugnt"
Mitt svar var
"Mamma, jag måste tänka på det här, jag kommer inte gå på ett bröllop bara för att vi råkar vara släkt när jag har två personer som gifter sig samma dag som jag spenderat ungefär en miljon gånger mer tid med än min kusin och hans blivande fru"
Mamma blir nästan arg. Och jag känner mig som en tjurig treåring. Jag vill inte gå på ett jävla släktbröllop till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
vettigt. när jag var mindre tyckte jag det var jobbigt att inte ha en massa kusiner och sånt som alla andra hade...nu tycker jag det är rätt gött att ha en väldigt väldigt liten släkt :) tvångssällskap/kompisar är skräp.
SvaraRadera