onsdag 28 juli 2010
Olika sätt att se på problem
Det här blir ett kort inlägg, mest en varning. Något jag lärt mig efter ett antal misstag.
Generellt sett:
När jag funderar på ett problem, en grej som är trasig eller nåt och jag känner mig lite osäker på hur jag ska lösa det och lite slumpmässigt (då jag ändå går på en teknisk högskola, där majoriteten av studenterna har penis) frågar en kille så har jag lärt mig följande.
Fråga inte:
Vet du hur man gör?
Kan du hjälpa mig?
Kan du laga en sån här?
Nej nej nej nej, helt fel.
Man måste fråga:
Har du gjort sånt här förut?
Svaret på de första tre frågorna är nämligen alltid "jajemen" även om killen i fråga aldrig har sett mojängen förut. Sen gör killen det jag kunde gjort själv (och antagligen inte haft sönder grejen ännu mer på köpet, vilket oftast händer nu istället) kollar lite på internet och börjar pilla.
Jag frågar inte för att jag inte kan ta reda på det, jag frågar för att du kanske visste det redan innan.
Sen hänger det här nog ihop med det generellt olika sätt som killar och tjejer löser problem på. Om vi pratar generellt sett. Låt mig förklara:
Jag var på ett bröllop för nån månad sen och pratade där med en tjej som arbetade med matematik och var med i en grupp som undersökte om det fanns ett annat sätt att lära ut matematik på som man kunde tillämpa i skolan istället för sättet som man lär ut nu (memorisering av formler och inte problemlösning). Bl.a. berättade hon om forskning hon läst. De hade gjort en undersökning bland femteklassare om hur man löste problem. Man hade satt en mojäng framför barn, och bett dem att lösa ett problem som hade med grejen att göra. Generellt sett så började tjejer läsa i alla instruktionsböcker och undersökte och analyserade saken innan de satte igång, när de väl satte igång var det oftast rätt på första försöket. Killar däremot, generellt sett, började dra i alla spakar och trycka på alla knappar utan att läsa nåt. Ibland blev det rätt, men lika ofta om inte oftare sprang de in i en vägg.
Det som var det lustiga i det hela var ju det då att lärare och liknande ansåg att killarna var mer driftiga än tjejerna och uppmuntrade det sättet att lösa problem mer än tjejernas sätt att lösa problem. Det manliga sättet blev en norm.
I alla fall, så kan jag inte låta bli att se likheter mellan sättet att lösa problem på och svaret på frågorna.
Gossarna hör helt enkelt inte att jag frågar om de redan exakt vet hur de ska göra, utan de hör "kan du lösa det här problemet om jag ger dig lite tid".
Och så pajjar de mina prylar. Jag kan pajja mina prylar själv tack.
Generellt sett:
När jag funderar på ett problem, en grej som är trasig eller nåt och jag känner mig lite osäker på hur jag ska lösa det och lite slumpmässigt (då jag ändå går på en teknisk högskola, där majoriteten av studenterna har penis) frågar en kille så har jag lärt mig följande.
Fråga inte:
Vet du hur man gör?
Kan du hjälpa mig?
Kan du laga en sån här?
Nej nej nej nej, helt fel.
Man måste fråga:
Har du gjort sånt här förut?
Svaret på de första tre frågorna är nämligen alltid "jajemen" även om killen i fråga aldrig har sett mojängen förut. Sen gör killen det jag kunde gjort själv (och antagligen inte haft sönder grejen ännu mer på köpet, vilket oftast händer nu istället) kollar lite på internet och börjar pilla.
Jag frågar inte för att jag inte kan ta reda på det, jag frågar för att du kanske visste det redan innan.
Sen hänger det här nog ihop med det generellt olika sätt som killar och tjejer löser problem på. Om vi pratar generellt sett. Låt mig förklara:
Jag var på ett bröllop för nån månad sen och pratade där med en tjej som arbetade med matematik och var med i en grupp som undersökte om det fanns ett annat sätt att lära ut matematik på som man kunde tillämpa i skolan istället för sättet som man lär ut nu (memorisering av formler och inte problemlösning). Bl.a. berättade hon om forskning hon läst. De hade gjort en undersökning bland femteklassare om hur man löste problem. Man hade satt en mojäng framför barn, och bett dem att lösa ett problem som hade med grejen att göra. Generellt sett så började tjejer läsa i alla instruktionsböcker och undersökte och analyserade saken innan de satte igång, när de väl satte igång var det oftast rätt på första försöket. Killar däremot, generellt sett, började dra i alla spakar och trycka på alla knappar utan att läsa nåt. Ibland blev det rätt, men lika ofta om inte oftare sprang de in i en vägg.
Det som var det lustiga i det hela var ju det då att lärare och liknande ansåg att killarna var mer driftiga än tjejerna och uppmuntrade det sättet att lösa problem mer än tjejernas sätt att lösa problem. Det manliga sättet blev en norm.
I alla fall, så kan jag inte låta bli att se likheter mellan sättet att lösa problem på och svaret på frågorna.
Gossarna hör helt enkelt inte att jag frågar om de redan exakt vet hur de ska göra, utan de hör "kan du lösa det här problemet om jag ger dig lite tid".
Och så pajjar de mina prylar. Jag kan pajja mina prylar själv tack.
torsdag 22 juli 2010
Dessa val II
Kommer ni ihåg mitt kval för en månad sen? Jag berättade att två av mina vänner skulle gifta sig på samma dag. Mamma ringde precis och gjorde det hela lite "mer intressant".
Min kusin ska också gifta sig. Hurra! På samma dag såklart. Varför var unik?
Nu är ju eg. inte mitt val så svårt ändå, min kusin är visserligen min mammas enäggstvillings son som jag praktiskt taget växte upp med men jag umgås inte med dem alls längre. Sen jag flyttade till Götet har jag träffat honom (och hela släkten för den delen) två gånger, det är alltså under en tidsperiod på 11 år nu. Först vid hans brors bröllop och sedan vid en annan kusins (mamma har två systrar och tre bröder, det här var den andra systerns dotter) bröllop förra året. (det var då jag råkade i nåt slags bråk med släkten ang. brodern till kusinen som ska gifta sig nu:s barn.) Hans blivande fru har jag träffat en gång, på bröllopet förra gången. Det som stör mig är mammas reaktion när jag säger att jag har två vänner (varav den ena är både min och min pojkväns vän) som gifter sig samma dag:
"Ja jag tänkte bara så att du och pojkvännen bokar in det, jag bokar in oss på xxxgästgården så det är lugnt"
Mitt svar var
"Mamma, jag måste tänka på det här, jag kommer inte gå på ett bröllop bara för att vi råkar vara släkt när jag har två personer som gifter sig samma dag som jag spenderat ungefär en miljon gånger mer tid med än min kusin och hans blivande fru"
Mamma blir nästan arg. Och jag känner mig som en tjurig treåring. Jag vill inte gå på ett jävla släktbröllop till.
Min kusin ska också gifta sig. Hurra! På samma dag såklart. Varför var unik?
Nu är ju eg. inte mitt val så svårt ändå, min kusin är visserligen min mammas enäggstvillings son som jag praktiskt taget växte upp med men jag umgås inte med dem alls längre. Sen jag flyttade till Götet har jag träffat honom (och hela släkten för den delen) två gånger, det är alltså under en tidsperiod på 11 år nu. Först vid hans brors bröllop och sedan vid en annan kusins (mamma har två systrar och tre bröder, det här var den andra systerns dotter) bröllop förra året. (det var då jag råkade i nåt slags bråk med släkten ang. brodern till kusinen som ska gifta sig nu:s barn.) Hans blivande fru har jag träffat en gång, på bröllopet förra gången. Det som stör mig är mammas reaktion när jag säger att jag har två vänner (varav den ena är både min och min pojkväns vän) som gifter sig samma dag:
"Ja jag tänkte bara så att du och pojkvännen bokar in det, jag bokar in oss på xxxgästgården så det är lugnt"
Mitt svar var
"Mamma, jag måste tänka på det här, jag kommer inte gå på ett bröllop bara för att vi råkar vara släkt när jag har två personer som gifter sig samma dag som jag spenderat ungefär en miljon gånger mer tid med än min kusin och hans blivande fru"
Mamma blir nästan arg. Och jag känner mig som en tjurig treåring. Jag vill inte gå på ett jävla släktbröllop till.
tisdag 20 juli 2010
Sista tentorna
Ja, jag börjar ju bli klar som jag förklarat tidigare. Har nu 6 tentor kvar. Allt har att göra med det jag började med, elektroteknik. Elektroteknik är inte roligt alls.
Folk som jag pratar med brukar inte riktigt förstå det här med min svårighet för kretsar.
"Det är ju bara att använda ohm och kirshoff och så är det klart"
Men då förstår de inte att när jag ser en krets så ser jag det här.
Folk som jag pratar med brukar inte riktigt förstå det här med min svårighet för kretsar.
"Det är ju bara att använda ohm och kirshoff och så är det klart"
Men då förstår de inte att när jag ser en krets så ser jag det här.
måndag 19 juli 2010
Folk som inte äter saker
Dagens irritation kom upp helt apropå inget direkt förutom att jag fick vatten på min kvarn från ett dr. Phil avsnitt.
Jag äter ju allt. Nästan. Saker jag inte äter är antingen dåligt tillagad mat eller har konstig konsistens. I den första kategorin hamnar t.ex. viss skolmat, som fick räddas med örtsalt och i den senare kategorin ramlar bläckfisk och ugnsomelett. Ibland hamnar saker i båda kategorierna: skolmatsalens fiskbullar gick inte att rädda med örtsalt eftersom konsistensen var så otäck. Det växte i munnen, som celldelning: man bet i en bulle och så hade man två identiska bullar av samma storlek som den första bullen i munnen.
Annars provar jag allt mer än en gång eftersom det handlar om att vänja sig. Som med oliver t.ex. I början tyckte jag det inte var så gott, eller, det var nåt. Det var salt men njä... sen åt jag några gånger till och helt plötsligt blev jag sugen på det. Sushi likadant. Min tanke är att det inte finns något som liknar det som jag ätit innan och därför kan inte hjärnan bestämma sig för om man gillar det eller inte, det tar ett tag för hjärnan att sortera in smaken liksom.
Jag vänner som är lite mer... kinkiga kanske man kan säga, med mat. Specifikt två fröknar som råkar heta samma sak och som jobbar på tryckeriet. Ni har hört om dem förut: Miss Motor och Ödlan. Det är väldigt mycket "Euuuuu" när de är i närheten och man ska äta. Eller laga mat till någon tillställning.
De äter inte ditten och datten och det är äckligt och det är äckligt och ursch och fy! Miss Motors stora hatgrej är all sorts fisk. Hon har försökt äta fisk två gånger i sitt liv och kräkts bägge gångerna, i lågstadiet. Och har därmed bestämt sig för att hon är allergisk mot fisk.
Min teori är snarare att hon arbetat upp det här i huvudet så hårt att hon inte kan äta det. Precis som fröken Källby sa "Första gången jag skulle äta sill var jag ganska liten och jag och min bror hade pratat om hur äckligt det var så jag hade ju arbetat upp mig till den grad att jag hulkade. Sen åt jag inte sill förräns förra året när jag tänkte "Nä det här är ju löjligt!" och bestämde mig. Och det gick hur bra som helst.
Ödlans stora hatgrej är vitlök. Och det är bara en sån småstadsmenatlitesgrej. "Luktar illa" Sorry, men det är bara väldigt fjortis och inget annat.
Jag tror inte att man hatar någon mat som är vällagad, det handlar om att man måste utvidga sin palett. Ödlans pojkvän Herr Frö:s (som också till en viss grad är tokigt kinkig med mat) svar var att han "inte ville vänja sig vid nåt nytt" Jag har lite svårt att förstå att man inte är nyfiken på mat, man blir ju trött på samma grej om och om igen.
I alla fall, Dr. Phils program handlade om feta barn i U.S.A. och vad man gjorde för fel i hemmet när man fick feta barn. Punkt nummer 1 var att man styr själv vad barnen kommer att gilla för mat. Barn växer inte upp med förkärlek för pommes eller hatar gurka, det är föräldrarna som säger vad som är ok och inte. Vilket blev mer bekräftat i en diskussion med Miss Motor när hon berättade att hon ett tag när hon var liten vägrade äta allt som inte var makaroner och ketchup. När jag ifrågasatte det sa hon bara "Vad skulle hon gjort, jag vägrade ju äta "
Mitt svar var:
Ja om jag inte åt maten som sattes fram så fick jag ingen mat, och frågade jag vad det var och petade i det sa mamma "Du har ätit det innan och du tyckte det var gott" Jag var ett barn. Jag hade ätit glass varje dag om jag fick bestämma.
Men så äter inte Miss Motor nåt, och jag äter allt.
Jag äter ju allt. Nästan. Saker jag inte äter är antingen dåligt tillagad mat eller har konstig konsistens. I den första kategorin hamnar t.ex. viss skolmat, som fick räddas med örtsalt och i den senare kategorin ramlar bläckfisk och ugnsomelett. Ibland hamnar saker i båda kategorierna: skolmatsalens fiskbullar gick inte att rädda med örtsalt eftersom konsistensen var så otäck. Det växte i munnen, som celldelning: man bet i en bulle och så hade man två identiska bullar av samma storlek som den första bullen i munnen.
Annars provar jag allt mer än en gång eftersom det handlar om att vänja sig. Som med oliver t.ex. I början tyckte jag det inte var så gott, eller, det var nåt. Det var salt men njä... sen åt jag några gånger till och helt plötsligt blev jag sugen på det. Sushi likadant. Min tanke är att det inte finns något som liknar det som jag ätit innan och därför kan inte hjärnan bestämma sig för om man gillar det eller inte, det tar ett tag för hjärnan att sortera in smaken liksom.
Jag vänner som är lite mer... kinkiga kanske man kan säga, med mat. Specifikt två fröknar som råkar heta samma sak och som jobbar på tryckeriet. Ni har hört om dem förut: Miss Motor och Ödlan. Det är väldigt mycket "Euuuuu" när de är i närheten och man ska äta. Eller laga mat till någon tillställning.
De äter inte ditten och datten och det är äckligt och det är äckligt och ursch och fy! Miss Motors stora hatgrej är all sorts fisk. Hon har försökt äta fisk två gånger i sitt liv och kräkts bägge gångerna, i lågstadiet. Och har därmed bestämt sig för att hon är allergisk mot fisk.
Min teori är snarare att hon arbetat upp det här i huvudet så hårt att hon inte kan äta det. Precis som fröken Källby sa "Första gången jag skulle äta sill var jag ganska liten och jag och min bror hade pratat om hur äckligt det var så jag hade ju arbetat upp mig till den grad att jag hulkade. Sen åt jag inte sill förräns förra året när jag tänkte "Nä det här är ju löjligt!" och bestämde mig. Och det gick hur bra som helst.
Ödlans stora hatgrej är vitlök. Och det är bara en sån småstadsmenatlitesgrej. "Luktar illa" Sorry, men det är bara väldigt fjortis och inget annat.
Jag tror inte att man hatar någon mat som är vällagad, det handlar om att man måste utvidga sin palett. Ödlans pojkvän Herr Frö:s (som också till en viss grad är tokigt kinkig med mat) svar var att han "inte ville vänja sig vid nåt nytt" Jag har lite svårt att förstå att man inte är nyfiken på mat, man blir ju trött på samma grej om och om igen.
I alla fall, Dr. Phils program handlade om feta barn i U.S.A. och vad man gjorde för fel i hemmet när man fick feta barn. Punkt nummer 1 var att man styr själv vad barnen kommer att gilla för mat. Barn växer inte upp med förkärlek för pommes eller hatar gurka, det är föräldrarna som säger vad som är ok och inte. Vilket blev mer bekräftat i en diskussion med Miss Motor när hon berättade att hon ett tag när hon var liten vägrade äta allt som inte var makaroner och ketchup. När jag ifrågasatte det sa hon bara "Vad skulle hon gjort, jag vägrade ju äta "
Mitt svar var:
Ja om jag inte åt maten som sattes fram så fick jag ingen mat, och frågade jag vad det var och petade i det sa mamma "Du har ätit det innan och du tyckte det var gott" Jag var ett barn. Jag hade ätit glass varje dag om jag fick bestämma.
Men så äter inte Miss Motor nåt, och jag äter allt.
torsdag 15 juli 2010
Regn
Det regnade i morse. Regnet gjorde så att måsarna inte pep alls. Jag sov till 12.30 med två uppvaknanden klockan 9 för ett Arvikasamtal samt 10 då bovärden kom förbi för att kolla lite på mitt köksavlopp som luktat apa.
Ååååå pigg!
Ååååå pigg!
onsdag 14 juli 2010
Sola lidt
Angelgone och Fluffy:s nykteralterego (Fluffy NAE förkortas det i fortsättningen) sov över hos mig i natt för att vi skulle vara uppe med tuppen och gå och bada. Yr.no hade spått fint väder, lite moln till 12 och sen toksol. Och såklart stämde det, men sega som vi var kom vi inte iväg förrän lunch och sen skulle Fluffy:s NAE iväg på sitt jobb hos den stora mejerijätten. Angelgone och Solstrålen stannade kvar.
Jag var lite irriterad eftersom låren vägrade få någon färg på sig. Ser ut som jag solat i badshorts. Bestämde mig för en ny taktik och vände mig med huvudet mot solen, tänkte tassarna borde få lite färg på ovansidan då med. Taktiken lyckades, två alvedonvita lår hade nu fått lite färg såg jag i duschen.
Solen hade dock även hittat in till andra skrymslen den inte hittat till innan. Som: mitt i urringningen; precis ovanpå kindbenen - i kanten på den mjuka delen av huden som täcker ögonhålan samt... i hårbotten. Blött hår gör ju så att hårbotten som normalt sett döljs av ett stort konstant knullrufs blev blottad för solen. Och solen stekte.
Nu känns det som om jag har en begynnande huvudvärk. Aj.
Jag var lite irriterad eftersom låren vägrade få någon färg på sig. Ser ut som jag solat i badshorts. Bestämde mig för en ny taktik och vände mig med huvudet mot solen, tänkte tassarna borde få lite färg på ovansidan då med. Taktiken lyckades, två alvedonvita lår hade nu fått lite färg såg jag i duschen.
Solen hade dock även hittat in till andra skrymslen den inte hittat till innan. Som: mitt i urringningen; precis ovanpå kindbenen - i kanten på den mjuka delen av huden som täcker ögonhålan samt... i hårbotten. Blött hår gör ju så att hårbotten som normalt sett döljs av ett stort konstant knullrufs blev blottad för solen. Och solen stekte.
Nu känns det som om jag har en begynnande huvudvärk. Aj.
Måsar igen.
Måshatandet gjorde tydligen att jag fick med och mot mig folk på fb. Jag har fått intressant information om att hyresvärden ska ta bort bona på våren så att måsarna fattar att det är fel att häcka där samt att man kan prata med kommunen om att få jägare som skjuter fåglarna åt en om det gått för långt.
Den som var mot mig hade argumentet att måsar var söta.
Det handlar inte om huruvida måsar är söta eller inte, det handlar om att de är på fel ställe. De kan hålla sig på klipporna ute vid vattnet, de ska inte bo på taket i ett miljonprojekt och jaga alla som bor i husen så fort de går utanför dörren samt skria hela jävla nätterna. Jag är för en gångs skull glad att jag är arbetslös för med så här lite sömn funkar inte jag normalt. Och då försöker jag sova med öronproppar. Skriandet väcker mig igenom dem. Kul fest?
Den som var mot mig hade argumentet att måsar var söta.
Det handlar inte om huruvida måsar är söta eller inte, det handlar om att de är på fel ställe. De kan hålla sig på klipporna ute vid vattnet, de ska inte bo på taket i ett miljonprojekt och jaga alla som bor i husen så fort de går utanför dörren samt skria hela jävla nätterna. Jag är för en gångs skull glad att jag är arbetslös för med så här lite sömn funkar inte jag normalt. Och då försöker jag sova med öronproppar. Skriandet väcker mig igenom dem. Kul fest?
tisdag 13 juli 2010
Måsar
Man kan ju inte tänka sig att ett gäng 7våningshus i bergen skulle vara ett jävla måsparadis men tydligen så är det så.
Jag hatar dem. Hatar hatar hatar de där flygande pestsmittade råttorna. De börjar skria halv 4 på morgonen och håller på till 11 på kvällen. Varje jävla dag. Jävla jävla hata dem! Nu har de där fula gråspräckliga ungarna "börjat" flyga. Alltså. Det innebär att de traskar på marken medans mamma och pappa mås attackerar alla som råkar gå i närheten av dem. Jag skulle gå till mattvättstugan nu och då sitter det två fula måsungjävlar på marken och petar. Och uppe på huset sitter mamman. Och av tidigare erfarenhet vet jag att jag måste gå runt måsen, ut i gräset brevid trappen där måsen är. För om jag inte gör det kommer mamma mås attackera mig för hon tror jag hotar hennes unge. Korkade jävla fågel, DÖ!
Det har gått så långt att jag har börjat fantisera om vad man ska göra med dem: skjuta luftgevär, mata med råttgift, vrida nacken av dem. Skrev på fb om mitt dilemma och fick svaret att man kan mata måsar med vad som helst om man doppat bröd i det. En killes kompis hade använd nitroglycerin. Det hade tydligen vart roligt.
Ska åka till pojkvännen nästa vecka och hälsa på, där finns inga måsar i alla fall. Mina mordiska tendenser kanske lugnar sig om jag får EN ordentlig natts sömn i alla fall.
Jag hatar dem. Hatar hatar hatar de där flygande pestsmittade råttorna. De börjar skria halv 4 på morgonen och håller på till 11 på kvällen. Varje jävla dag. Jävla jävla hata dem! Nu har de där fula gråspräckliga ungarna "börjat" flyga. Alltså. Det innebär att de traskar på marken medans mamma och pappa mås attackerar alla som råkar gå i närheten av dem. Jag skulle gå till mattvättstugan nu och då sitter det två fula måsungjävlar på marken och petar. Och uppe på huset sitter mamman. Och av tidigare erfarenhet vet jag att jag måste gå runt måsen, ut i gräset brevid trappen där måsen är. För om jag inte gör det kommer mamma mås attackera mig för hon tror jag hotar hennes unge. Korkade jävla fågel, DÖ!
Det har gått så långt att jag har börjat fantisera om vad man ska göra med dem: skjuta luftgevär, mata med råttgift, vrida nacken av dem. Skrev på fb om mitt dilemma och fick svaret att man kan mata måsar med vad som helst om man doppat bröd i det. En killes kompis hade använd nitroglycerin. Det hade tydligen vart roligt.
Ska åka till pojkvännen nästa vecka och hälsa på, där finns inga måsar i alla fall. Mina mordiska tendenser kanske lugnar sig om jag får EN ordentlig natts sömn i alla fall.
torsdag 8 juli 2010
Moment 22
MacOSX gillar tydligen inte NTFS (inte konstigt då det är windows filsystem....), man kan läsa från det men inte skriva till det. Dumt då jag använder en bärbar hårddisk, som använder NTFS, som backup. Så nu måste jag formatera den bärbara hårddisken, men datamojset jag vill ha kvar som ligger på hårddisken måste jag ju spara någonstanns så länge. T.ex. datorn, tänkte jag. Datamojset får dock inte plats på datorn eftersom datorn är full i saker som jag skulle flytta till den bärbara hårddisken. Gah!
Får snika på pojkvännen när jag åker dit om 2 veckor istället.
Får snika på pojkvännen när jag åker dit om 2 veckor istället.
onsdag 7 juli 2010
Ålder
Jag brukar inte tänka på hur gammal jag är sådär som andra folk verkar göra. Typ säger att man slutat fylla år och sånt. Men jag inser att jag ändå inte är så himla liten längre när jag kollar på killar i min egen ålder och inser att de flesta börjar bli....
.. gubbar.
.. gubbar.
tisdag 6 juli 2010
Andra gnällspikar
Jag har såklart vart sjuk nu i två dagar efter att ha andats in en massa damm från marken under Roskilde. Känner inte att jag är på så dåligt humör förutom att någon småbarnsmammajävel snodde min tvättid i morse igen.
Här kan man läsa om andra som är sura istället.
Här kan man läsa om andra som är sura istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)