Gymnasiereformen suger

Nu ska min gymnasieskola lägga ner. Det är ingen som söker dit längre, de fick väldigt dåligt söktryck för ett par år sen då det var en massa bråk på skolan och sen har det hållt i sig. Skolan hade från början enbart dåvarande tekniska linjen, inklusive 4årig ingenjörsutbildning, sen bestämde man att man inte kunde ha enbart EN linje på en skola utan var tvungen att bredda sig. Sam och Media kom dit eftersom man även hade en KY utbildning för ljudtekniker. Sen försvann ju teknikinriktningen på NV programmet och man stoppade in det där teknikprogrammet istället. (Som jag tycker är någon form av misslyckande, antingen ska man ha ett studieförberedande program eller så ska man ha ett yrkesförberedande program. Att ha bägge i ett är bara fiasko.) Jo och sen tog man in IV-programmet. Och IV nissarna gillade att bråka. Och nu läser ingen där längre.

Hur fan tänkte de när de började låta fjortisarna bestämma vilka utbildningar som skulle finnas? Alltså inte att de hade en omröstning, men i praktiken var det det som hände när de gav utrymme för vadsomhelst och friskolor som skapar program med gratis datorer och körkort.

Problemet med gär mycket också att folk som läser på gymnasiet är så skoltrötta och uj uj så de orkar inte läsa nåt vettigt utan går ut och kan inte ett skit eftersom utbildningarna som de orkar igenom (för man måste läsa nåt "roligt" för att orka) inte ger nåt jobb. Nej vi har inte behov av mer människor inom design och media som ändå inte kan nåt eftersom om du ska arbeta med det "på riktigt" måste du dessutom ofta plugga vidare, vilket inte dessa utbildingar alltid är förberedande för. (Ja det finns väl typ folk som Josef Fares som visste vad han ville, gick på min skola samtidigt också. Enda minnena från honom jag har är när kidsen, som av de andra kallades för "vatos gänget" som alltid följde Fares vart han än gick kom in i matsalen eller nåt och buffade undan alla andra och sa "nu kommer Josef".) Men helvete, ge dem nåt som inte bara är en massa plugg, ge dem ett yrke.

De pajjade ju iof högstadiet redan från början. När blev det ok att vara asbra på musik eller sport (och ha profilklasser inom det) men när någon vill prata om att ha en matteprofilklass så kommer alla jävla puckon och vrålar "ööööö jävla elitism, komma och tro de är bättre än andra" AAA, jag blir så jävla förbannad på puckona.

Hur fan tänkte ni?

Lösning på gymnasieproblemet:
1. Inse att ALLA program inte behöver vara studieförberedande och gör dem yrkesförberedande med mer praktik och faktiskt saker som man behöver kunna för att utföra arbetet så slipper man att folk läser estetisk och sen inte kan ett skit. Ge folk en riktig utbildning a la KY stuk istället.

2. Ta bort en massa tramsprogram som inte leder någonstanns. Det finns specialskolor för folk som verkligen verkligen brinner för dans, jag är sjukt skeptisk till att varannan tjomme kan få jobb med det så varför slösa en massa pengar? Vi behöver inte en skola till som håller på med "media, it och design".

3. Göra de programmen som är studieförberedande verkligen ordentligt jävla studieförberedeande, ett sam och ett natur är det som behövs.

Problemet är väl:
1. Det är nån slags jantestatuspanik på allt. I alla fall när det kommer till att vara "smart". Det är inte lika ok som att vara sporttokig. Och därför måste således alla utbildningar på nåt sätt vara jämlika när det kommer till "smarta" saker som matte. Ingen får vara "smartare" än någon annan. Men vad är problemet, alla är fan bättre på nåt. Är det inte bättre att man låte folk bli riktigt bra på det de faktiskt har förutsättning och vilja att vara bra på och inse att det inte är mindre status att köra truck eller mer status att vara högskoleutbildad. Slopa statustänket och se till att folk får JOBB som de trivs med. Det enda som inte är status är fan att vara arbetslös och det ska ingen behöva vara heller.

2. Folk numera inte är självkritiska för fem öre och tänker inte framåt alls. Ja jag gillar att spela bas och jag gillar att dreja och pyssla med lera, jag gillar att sticka, jag gillar att bygga smycken, MEN är jag så jävla bra att jag kan försörja mig på det? Nej. Och frågan är om jag ens vill ha tvångskapande som yrke. Hur kreativ blir man om man har över huvudet "jag måste jag måste...." nä. Tänkte väl det. Tror att det är större sannorlikhet att jag kommer skriva den där asbra låten om jag inte behöver tänka på att det måste betala min hyra.

Mina fem ören.