Att rädda sig själv

Pratade med Katten om barn. Om den totala förmågan att uppbringa entusiasm. Ibland försöker jag Jag vet att jag har en tendens att stirra på dem, för att jag tänker att jag borde tycka nåt. Så jag tänker om jag tittar noga så kanske jag helt plötsligt får en uppenbarelse och blir sådär "jag tycker om dem". Men nä. Det blir mest att säga nåt glättigt och sen tja.

Problem nummer två är när folk meddelar att de är gravida. Då ska man tydligen också bli glad. Och säga grattis. Vilket för mig betyder "Grattis, ditt liv är inte det viktigaste i ditt liv längre". Jag och Fluffys NAE pratade om det här i somras. Vad man ska säga. Det vi kom fram till efter många om och men, som var nåt vi kunde säga grattis över var:
"Nä, har du fått ligga?! Grattis!".

Dagen efter detta berättar naturligtvis min lillasysteryster att hon är gravid. Via facebookchatten eftersom vi inte har nån direkt kontakt. Jag säger typ att det var väntat eftersom hon inte drack nån alkohol varken vid påsken eller när vi var i Rom i våras. Hon brukar inte dricka så mycket men nu var det noll nada och ingenting. Och sen gifte de sig för ett år sen och har i övrigt aldrig överraskat mig med nåt direkt. Iaf.
Jag är vid sjön med Fluffys NAE när det här inträffar (chattandet) och utropar "fan" högt efter att jag skrivit det, iom att jag missat min chans att säga vår uttänkta replik.

Livet går vidare.

Semestern tog slut.

Jag är tillbaks på jobbet. Sitter i lunchrummet. Det kommer fram att den jobbiga killen blivit pappa under sommaren. (Har i vanlig ordning inte vart så uppmärksam och missat att frun var gravid. Alla andra verkade veta om det. Jaja.) Vad säger Solstrålen?
"Nämen har du fått ligga?!?! Grattis!"

Tystnad

Kollegor stirrar på mig.

Solstrålen tänker snabbt.

"Ja, eller i alla fall din fru då."