Andetag

Jag glömde ju säga hur jag fick åka litet tåg genom personfordonsfabriken här .

På det stora hela: det luktade som lagret när jag jobbade där och alla på bandet glodde på oss (23 män i blå skjorta och beiga chinos alt svart kostym samt en tjej i rödsvart hår, råsa kjol med kaffe på, trasiga blommönstrade strumpbyxor och tshirt med nåt tryck på. Det var i måndags ja.) som om vi var apor i en runtåkande bur.

Jag fascinerades mest av att inte lacken på bilarna repades efter allt det där åkandet.

Sen blev jag lite gråtig när vi kom till slutet efter 45 minuters runtåkande och guiden berättar att man nu fyller på bensin och ska starta bilen för allra första gången.

Det här med att sätta känslor på döda ting.

I mitt huvud kändes det som om bilen tog sitt första andetag, vaknade och sa "aha, är det här livet?".

Det var fint.