Ordning

På jobbet 8 på morgonen, möte, utan kaffe. Kanske inte är en grej för många av er men för mig som drar direkt till träning som börjar ganska sent är det ganska jobbigt. Oktober igen också, så trött ändå som det är. Totalt ointressant var det. 

Sen skulle jag greja med nåt i labbet och upptäcker, igen, att personen som vart där och lånat grejer innan inte ställt tillbaks sakerna efter sig utan jag får sitta och mecka med alla jävla sladdar och allt. Börjar prata med halv-projektledaren Lindyhopparen om nåt annat och kommer på nåt sätt in på det här med lätt irritation och hans svar innehåller en massa "det är enklare att bara hålla koll på sig själv än att få andra att göra nåt, då får man bara springa omkring och tjata på folk". 

Det enda jag tänker är att det är inte konstigt att det här projektet är så jävla rörigt om det är den inställningen en har till struktur och ordning på arbetsplatsen. "det är så jobbigt att få folk att göra saker så vi låter bli och så blir alla glada". Jag blev arg. Frågar om det är fel på rutiner, om det inte finns en rutin eller ordning kring hur saker ska göras är det klart att man får springa omkring och tjata då ingen vet vad som förväntas av dem. Får då tillbaks med tillgjord bäbisröst "Vad vill du jag ska göra? Skicka ett mail och säga att alla är dumma?". 

Jag tittade argt på honom och förklarade att jag inte uppskattade faktumet av att han helt plötsligt lade röran på mig, som att det var jag som var hysterisk för att jag ville ha lite ordning bland grejerna när vi är så jävla många som samsas om samma hårdvara för att jag ska slippa overheadtid på flera timmar då jag måste reda ut nåt som någon annan klantat till och inte städat upp efter sig. Sen gick jag därifrån och får bara "Här var det mycket som var upprörande" i en suck bakom mig. Jag blir bara helt trött. Är det verkligen för mycket begärt att det ska vara lite ordning på en arbetsplats? På riktigt?