Debakel

Var bara tvungen att använda den överskriften eftersom dagens störning är personer som använder ord på fel sätt. Den där virriga chefen har ett väldigt omständligt sätt att prata och skriva saker. Till en sån där gräns att det bara är irriterande. Dessutom använder han fel ord och jag får kli. I dagarna skrev han följande på vår sociala mediegrupp.

Tar mig friheten att ackompanjera gratifikations-hälsningarna till XXX med ett foto på en till synes relativt glad figur. Grattis igen, kompis!  

Gratifikation (franska gratification, av latinets gratificari, göra till viljes) är en frivilligt lämnad ersättning för gjorda tjänster, en penninggåva vid sidan av lön eller arvode.

Undertecknad kunde inte låta bli att göra sig lustig och kommenterade

"Får en gratifikation när en fyller år from nu? Najs."

mvh Jobbig jävel. 

Gammalt utkast

Hittade ett gammalt utkast när jag gick igenom gamla inlägg i bloggen. Det stod bara:

"I've got about the next 2 and a half hours planned... then there's just darkness... and possibly some dragons."

Vet att det kommer från Gilmore Girls. Undra vad jag tänkte komma fram till?

Det där med höns och sånt

Det kan jag bli riktigt trött på. Det här när folk måste göra en grej av nåt som inte påverkar dem.

Hån

Känner mig lite hånad över all reklam och mail jag får om "höstlov"
Vaddå höstlov. Har inte haft höstlov sen 1997.

Läge för gråt.

Fick den här bilden från Katten med kommentaren "Nu är det dags!". Och ännu värre, årets smak är Clementin.

Jag har redan nästan börjat gråta när jag skulle äta Louies Mattes hemmagjorda Rocky Road-julgodis och hon hade stoppat i vanligt skumtomtar istf marshmallows. Tänk dig då tomteshock blandat med apelsinchokladshocken. Döden i julformat.

Starkt kaffe

"Hur mycket kaffe hade du i egentligen Kilur?"
"Va? Bara ett rågat mått."

Två inlägg på samma dag?

Det hela började ju med det här, så då måste jag ju berätta att jag faktiskt på riktigt är klar nu. På riktigt. Sån där inchenjööör. Sen en dryg månad tillbaks. Fått mina papper och allt.

Vad ska jag göra med mitt liv nu?

Ordning

På jobbet 8 på morgonen, möte, utan kaffe. Kanske inte är en grej för många av er men för mig som drar direkt till träning som börjar ganska sent är det ganska jobbigt. Oktober igen också, så trött ändå som det är. Totalt ointressant var det. 

Sen skulle jag greja med nåt i labbet och upptäcker, igen, att personen som vart där och lånat grejer innan inte ställt tillbaks sakerna efter sig utan jag får sitta och mecka med alla jävla sladdar och allt. Börjar prata med halv-projektledaren Lindyhopparen om nåt annat och kommer på nåt sätt in på det här med lätt irritation och hans svar innehåller en massa "det är enklare att bara hålla koll på sig själv än att få andra att göra nåt, då får man bara springa omkring och tjata på folk". 

Det enda jag tänker är att det är inte konstigt att det här projektet är så jävla rörigt om det är den inställningen en har till struktur och ordning på arbetsplatsen. "det är så jobbigt att få folk att göra saker så vi låter bli och så blir alla glada". Jag blev arg. Frågar om det är fel på rutiner, om det inte finns en rutin eller ordning kring hur saker ska göras är det klart att man får springa omkring och tjata då ingen vet vad som förväntas av dem. Får då tillbaks med tillgjord bäbisröst "Vad vill du jag ska göra? Skicka ett mail och säga att alla är dumma?". 

Jag tittade argt på honom och förklarade att jag inte uppskattade faktumet av att han helt plötsligt lade röran på mig, som att det var jag som var hysterisk för att jag ville ha lite ordning bland grejerna när vi är så jävla många som samsas om samma hårdvara för att jag ska slippa overheadtid på flera timmar då jag måste reda ut nåt som någon annan klantat till och inte städat upp efter sig. Sen gick jag därifrån och får bara "Här var det mycket som var upprörande" i en suck bakom mig. Jag blir bara helt trött. Är det verkligen för mycket begärt att det ska vara lite ordning på en arbetsplats? På riktigt?