tisdag 27 april 2010

Inget internet

Har vart frånvarande ett tag, detta beror naturligtvis inte på att jag inte vart arg på sistone utan helt enkelt att fröken Källby var tvungen att lämna tillbaka det mobila bredband jag förfogat över ett par månader. Så nu är jag helt enkelt internetlös igen. Woho?

Det jag irriterat mig på absolut senast är GP:s uppenbara ljug om cortègen och lite annat tjafs. Här har ni artikeln som innehåller en del grova missar som sedan fick rättas dagen efter i den här artikeln. Men det "roligaste" är ändå läsarkommentarerna som finns här. Det sjukaste är de "så kallade" feministerna (jag skriver så kallade eftersom jag tycker de mer förstör än hjälper till, i mitt tycker är de inte feminister utan mer manshatare som inte fattar att deras åsikter får folk att vända sig från feminismen istället för att hjälpa jämställdheten) som skriver en massa saker t.ex.:

Skrivet 24 apr 2010 13:07 Söt (Ej registrerad)
Golfklubbor i kvinnokön. Det är ju sjukt. Jag kan se små 20-åriga killar framför mig köra upp dem i någon tjejs underliv och faktiskt tro att hennes skrik betyder att hon tycker att det är skönt. Jag blir äcklad.

Nä, JAG blir äcklad av att du är så sjuk.

Jag blir mest irriterad på att

1. Framställas som ett dumt offer som inte vet vad som är bäst för mig själv. (för att jag är tjej och detta av manshatarna som påstår sig vara feminister. Tror de att jag ska gå med i deras grupp då eller? För att de kallar mig korkad och nervärderar min åsikt. Nä.)

2. Klumpas ihop som en homogen grupp (chalmerister är si och så, nördar som aldrig haft sex och därför höhö:ar när de får rita vaginor)

3. Det helt plötsligt är ok att prata om "censur" och hur allt borde stoppas. Vi har tryckfrihet och demonstrationsfrihet i Sverige, vilket jag tycker är väldigt viktigt (och jag antar att de där manshatarna tycker det är ganska viktigt, men det kanske bara är ok om det är nåt som de har godkänt?).

Förbud är aldrig av godo, människan (woho, jag generaliserar) har en tendens att försöka vilja tangera förbud och då uppstår ofta problem som inte fanns där innan. Om det nu är en attitydförändring man vill åt så är det ett långt mer avancerat problem och det kan man inte komma tillrätta med med varken förbud eller kvotering eller vad det nu är man förespråkar.

Men det är väl som Fröken Vit sa till mig. Hon hade träffat nån kille på någon av sina runtresor som sagt (ungefär) "jag önskar jag bodde i Sverige, det verkar så hänsynsfullt" och hon hade svarat "ja på det sättet att det i Sverige anses vara bättre om 1000 personer har astråkigt än om 999 personer har skitkul och 1 blir förolämpad".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar