Bokrecension?

Ok. Nu sitter jag här igen, mitt i natten, fredag kväll. Alldeles själv.

Jag vet inte om det här är på väg att bli en bokrecension eller efterlysning. I alla fall. Jag fick för mig att läsa Twilightböckerna. Man ska inte döma hunden efter håren, ha fördomar etc. Försökte kolla på en av filmerna en gång, men det var bara...trams. Böcker brukar ju tilltala mig så jag försökte.

Det första jag kan säga att jag kommit fram till är att böckerna är tjocka och det händer ingenting. Förutom att Edward är en fjomp och Bella bara ylar och sätter sig själv i klistret hela tiden och är sådär "ingen förstår mig". Jacob är vettig ibland när han inte också tjurar. Och som sagt inget händer.

Det enda böckerna är är känslor, sida upp och sida ner. Och det värsta är att det sätter sig i magen och huvudet och överallt. Och jag förstår varför de säljer. För jag känner mig fjorton igen. Och vrålkär i nån tönt. Och jag har inte ens nån att rikta allt det här magontet till, utan det är orsakat av en massa känslor utan handling i en bok. Sån nån låg utdragen dagdröm jag kunde haft som 13åring där alla bara går omkring och trånar.

Så nu sitter jag här i mörkret och vill inte riktigt börja på sista boken för jag ville höra på en låt som jag kom att tänka på för den var med på samma playlist som Battles - the Line (som inte finns på spotify) som råkade vara med på eclipse soundtracket - vilket är varför jag inbillar mig att den här låten...en kille med ett piano, också var med på den. Men det är den inte.

Och nu hör jag bara pianot i huvudet. Och hans röst. Och ingen jävla låt. Inte ens ett ord av texten kommer jag ihåg. Och har såndär smärtsamkärsorgångestboll i magen.

Jävla skitböcker. Läs dom inte.

Varning varning

Köpte jättefin väska idag. Blev kär i knäppningen - en stor slät trägrej, och priset - 179:-.

Synd bara att jag nu måste sy en matchande klänning. Och med min kärlek till thaisiden lär det inte bli billigt.

Och sen undrar jag varför jag inte har nån dator än.

Saker som kommer och går

Låt mig presentera min farmors draperi som mamma tyckte var det hiskeligaste någonsin nån gång på 70talet kanske och tillverkade en klippkappa av.

Klippkappa är det man har runt sig för att skydda kläder från färg och hår när man är hos frisören, aka mamma (ja hon jobbade ett tag på en salong, där på 70talet) och jag tillbringade min barndoms hårklippningar med att titta på det, i mina ögon, väldigt fina mönstret med flöjtspelande, paraplyhållande människor i nån skum skog med spindelväv. Det enda jag inte fattade var det där gula jättefrimärket. Iaf.

Idag på Åhlens Stig Lindberg:s tryck Melodi finns igen, för 1299:- /m.

Dyr klippkappa.

Och nu är laddaren till mobiltelefonen borta också. Kan ha tappats vartsomhelts från kattvakt -ica maxi - stan - jobbig bussfärd hem. Fan fan fan.

Som Kalle Anka

Är jag byxlös igen pga olycka (det sa ritsch, vet inte hur). Såg ett par fina från Nikita jag ska prova. Funderar dock på om det är värt att lägga pengar på byxor.

Är jag klantig och ska köpa billiga byxor för att jag har sönder dem eller är för att jag köper billiga byxor de går sönder?

Hilfe?

Förvirrad

Bara jag köper en ny rakhyvel, för att jag var trött på den gamla jag inte hittade rakblad till och jag behöver nåt vassare då jag numera rakar av toppen på varenda knotter på huden när jag ska raka mig...vart var jag?

Ok.

Bara jag köper en ny fin bra vass rakhyvel, går in i badrummet och upptäcker att jag slarvat bort den. På väg från köket.

"bara att återspåra" säger ni. Nej säger jag. Inte i min lägenhet.

I övrigt borde jag tagit det lugnt när det äckliga munsåret kom. Nu är jag snorig och har ont i halsen också.

Handikappad

Skulle lägga en bild på linked in, på mig själv. Försökte hitta nåt som inte ser ut som jag är a.skitfull eller b.fjortis. Gick sådär. Började kolla runt bland mina kontakter för att se hur deras bilder såg ut. OCh började läsa vad folk gör - jag är ju expert på att inte komma ihåg vad folk jobbar med. Det är liksom inte intressant. Jag är inte instresserad av deras familjer eller sånt heller, jag är mer intreserad av...folk. Vad de är och sånt. Vad de tycker. Hur de fungerar.

Tyvärr gav runtkollen mig bara ångest. Eftersom alla verkade ha ett roligt jobb. Och jag är just nu, efter tre dagar, trött på mitt.

Jag känner mig fördummad. Jag känner inte att jag kan göra nåt, de har typ handikappat mig. Har inte tillgång till några verktyg jag behöver för att utföra uppgifterna utan det är meningen att jag ska maila tusen personer och be dem kolla tusen saker åt mig. Och dessa personer känner INTE att deras huvuduppgift är att hjälpa mig. Så, mest väntar jag. Och så har jag en holländska som undrar tre gånger om dagern vad som hindrar mig.

Min syster, som jobbar med sånt, sa en gång när jag sa att jag kände mig handikappd att "Handikappet sitter inte i personen, det sitter i miljön"

Jag kan inte mer än hålla med. När det här är över tänker jag ta ledigt. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet bara att jag inte vill göra det här.

mvh Solstrålen i nån slags försenad livskris?