Hiss

Hissen på kontoret som mitt konsultbolag har pratar som memory-maticen i Kenny Starfighter. Jag funderade på att spela in den men brydde mig lite om vad folk i hissen tänkte.

Så jag nöjde mig med att skratta högt för mig själv. Nu är jag sugen på chokladzingo.

Var det april eller vad var det nu?

Jag har kvar ljusslingan i granris på balkongen också. I förrgår drog jag åtminstone ur den så den inte lös hela tiden.

Fröken Källby sa att jag inte var elak utan bara skalade bort allt lull lull som andra människor gärna stoppar in innan de går på sak. Ibland önskar jag att jag kunde lull-lulla.

Och inte tänka på gubbfan på jobbets kommentar under det onda 1,5h mötet.

"Folk är rädda för dig"

Antar att han menar sig själv. Men det gnager.

Lyssnar på Grimes - oblivion och The Black Keys - run right back. (fanns inte på spotify, så det fick bli grooveshark ist.)

Kommer bli dyrt

Jag lade en beställning på adlibris i förrgår. Och i samma veva började jag surfa runt på bokcirkelbloggar. Och hittade en hel massa andra saker som lät intressant. Så nu vill jag köpa mer böcker.

I samma veva fick jag ett mail från Shanalogic som visade sig innehålla en TRÖJA med octowltryck - så nu måste jag beställa därifrån också.

Lägenheten ser ut som skit, jag ska tydligen kanske vara kattvakt i två veckor åt en kille som åker till egypten. Hoppas inte katten tuggar på saker. Jag har alldeles för mycket sladdar och saker.

Det här kan bara gå åt helvet.

Nä, jag har ju ändå inget att göra

Tittar på Project runway. Blev kär i Mondo:s kläder. Nu är jag sådär galet sugen på att sy en klänning till systerns bröllop. Med inspiration från den där rutiga ballongklänningen. Släng på lite 50-tal på det. Han hade råsa, gult och turkost med i allt. Hur kan man inte bli kär i nån som klämmer in stormönstrat med CMYK?

Det här kan bara gå åt skogen. Jag kommer sitta där på torsdag kväll innnan bröllopet och slita mitt hår. AAAAAAA.

Sur III

... Om nu inte hela förra inlägget var en lång oansvarsförklaring så att jag egentligen kan vara elak.

Känner mig schizofren.

Sur II

Nä nu har jag tänkt och blivit irriterad istället.

"Jag vill inte träna med dig längre"
Skulle jag fortsatt att försöka göra det då och låtit det gå ut över min egen träning? För att vara snäll? Vem vann på det?

"Du måste själv ta ansvar för dina studier"
Skulle jag sagt "såklart dumma pojkvän" när du ville ha stöd för att han annan inte tjatade på dig? Låter som när Fru Berooomöölla tyckte att Tjockisexet var taskig för att han inte pluggade in en kurs det var 1,5 år sen han läste för att sedan förklara för mig hur jag skulle lösa min inlämningsuppgift. Eller så går det snabbare och jag lär mig mer om jag gör det själv? Kanske?

"Jag är inte kär"
Skulle jag fortsatt vara ihop med personen fast jag inte var kär, för att den blev ledsen annars? Hade inte det bara slutat i att jag hatat honom?

"Den här möhippan är ett fiasko"
Skulle jag gått på den, skämts för det var saker (t.ex. fåniga uppdrag på stan) jag inte stod för och hållt käften?

"Kan du sluta följa efter mig som en jävla äggsjuk höna, jag blir stressad"
Skulle jag hållt käften och låtit honom jäkta upp mig så jag började göra fel?

"Jag tycker inte du ska köra bil eftersom du har sagt att din medicin gör att du ser blurrigt ibland, vi har andra som kan köra."
Skulle jag låtit tanten köra bil och riskera att vi inte bara pajjade bilen jag var ansvarig för utan även hamnade i en olycka?

Jag kan förstå att man blir lite sur, jag blev också sur (i två sekunder mer eller mindre. Nä, lögn. Jag var sur en eftermiddag var det nog. Och numera är jag mest irriterad på mig själv och känner ett behov av att förklara hur fånigt det hela var egentligen. Vilket gör det hela ännu fånigare.) på Katten när hon sa att det var mitt eget fel när chauffören sa åt mig att kasta kaffet jag hade med på bussen. För man får inte dricka kaffe på bussen. Och jag vet det. Och jag visste att hon skulle säga det. Men ändå fiskade jag efter ett medhåll. Som jag såklart inte fick. Och så blev jag sur.

Mest på mig själv för att jag visste att hon hade rätt. Att busschauffören hade rätt. Men nu fick jag dricka äckligt kaffe på jobbet istället.

Vad har jag lärt mig av det här då?

Jo: att alltid stoppa ner kaffekoppen i matlådepåsen innan jag kliver på bussen och ta fram den igen när jag anlänt till jobbet. Jag får kaffe och busschauffören slipper bli ledsen. Och jag slipper bli förbannad "på någon annan" när jag egentligen bara är arg på mig själv och inte vill erkänna det. För det är lättare att säga att det inte var mitt fel.

Nu är det dags för mig att sluta hitta på undanflykter och börja ta lite ansvar för mina egna jävla studier. Elfält: here i come!
... ska baaaara vara lite snabb stark och våldsam först.

Sur

Har lyckats göra en massa folk ledsna på sistone, genom att mest... göra som jag gör mest.

Säga vad jag tycker.

"Jag vill inte träna med dig längre"
"Du måste själv ta ansvar för dina studier"
"Jag är inte kär"
"Den här möhippan är ett fiasko"
"Kan du sluta följa efter mig som en jävla äggsjuk höna, jag blir stressad"
"Jag tycker inte du ska köra bil eftersom du har sagt att din medicin gör att du ser blurrigt ibland, vi har andra som kan köra."

Och någonstanns gnager det i mig att jag gör "en brudjävel" och gömmer mig bakom "ärlig och rak" när jag egentligen bara är elak.