Hippien

SurfHippien har nackdelen att hon hellre vill göra fina saker än att göra viktiga saker. Här lyckades hon snickra ihop nu under eftermiddagen.

Det är finare att göra armband än det är viktigt att tentaplugga.

*suck*

Jag kan väl ge henne att det var fint åtminstone. Och mer kreativt än det Emo-skatearen brukar hitta på. Vilket brukar vara noll. Mest ligga och glo i taket och stöna.

Försöker motivera mig själv med att första pluggdagen alltid skiter sig för mig. Jag letar papper och är rastlös. Tar tag i disken och bygger en playlist för pluggandet. Min plugglista inkluderar Wildfire - SBTRKT (feat. little dragon)

Alter egon

Förutom mitt fyllealterego Rufset har jag väl två till alter egon. Som är med mig mer eller mindre jämt. Fast de har nåt med solen och månen och ljuset att göra. Den ena bor i mig större delen av året, jag brukar försöka förtränga henne till satans oktober sätter igång när det inte går längre. När jag blir trött och bitter och arg och inte vill umgås och bara grotta in mig. I år försökte jag muta bort henne med att träna som en galning. Det gick inte så bra - varken träningen eller bortmotandet. Hon klär sig som nån blandning mellan en skateare och ett emo. Det är när hon är med mig som folk "kommer på" att jag liknar Nemi.....

Sen kommer surfhippien. Om sommaren. När ljuset är med mig. När solen skiner. Surfhippien vill åka på festival, surfhippien vill krama alla, odla blommor och gå i flip flops. Surfhippien köper väskor som någon liten gumma i sydamerikanska bergen har suttit och handvävt. Surfhippien vill dansa på en äng. Surfhippien gör saker som att plocka en massa syrener och kasta omkring sig när hon går. "Så shakesperiant av dig" sa Tjockisexet en gång när surfhippien var på besök. Surfhippien kan dricka stora mängder alkohol utan att gråta.

I måndags gick jag in på Indiska, mest för att... jag vet inte. Skate-emon vill aldrig gå in där om det inte är för att köpa ett till kuddfodral. Skate-emon hatar att handla kläder för hon är blek och tjock. Skate-emon tar helst nåt svart och gömmer sig i. Möjigtvis råsa skosnören i allt det svarta.

Surfhippien kom ut med en blommig volangkjol i pastellfärger.

Jag tror det är sommar snart. Och jag har en kjol som bevisar det.

En öl

Min plan var utstakad

Jag skulle lämna jobbet fem minuter över fyra för att åka och hämta bilen. Jag skulle köra till ika maski och handla (går skitfort med självscanning). Ut med bilen till Fröken Vit. En öl på avskeds AW med Peruaner. Hem och laga mat för läger.

NU kom jag hem och står och steker kött.

För såklart kom jag från jobbet 40 minuter senare.

Så klart genade jag på nått konstigt sätt in på toyotacenter så jag inte hittade ut med bilen nästan.

Såklart var det mina varor som skulle kontrolleras.

Såklart fastnade jag hos Fröken Vit.

Såklart kom jag sent.

Såklart blev faktiskt en öl EN öl. Men klockan hann bli nu.

Jag steker lövbiff för det är det jag fastnat för i all mat på sistone.

Och lyssnar på Florence + the Machine - Never let me go och - What the water gave me.

Passande.

Skämmes

Ni vet hur det är när man bokat tid hos tandläkaren och helt plötsligt minns att den tjatade om att man var tvungen att använda tandtråd och då försöker kompensera för månader av utebliven tandtrådande med att putsa tills tandköttet blöder?

Eller du kanske inte gör sånt? Du kanske pluggar till tentor i tid, dvs börjar räkna ordentligt lv1? Tvättar bort sminken innan du går och lägger dig (om du använder sånt), tvättar innan du använt upp sista strumpan och handlar innan mjölken är slut?

I alla fall.

Efter att jag var sjuk så testade jag att lyfta samma vikter på gymmet (fast jag inte tränat på två veckor - alls, samt som sagt vart sjuk) och det gick.... bra. Förvånansvärt lätt. Vilket fick mig att inse att jag mesat som fan.

Jag har typ. Inte ökat vikten som jag borde. Jag har mestränat. Passtränat. Eldat för kråkorna. Så jag tog då tag i det, och började lägga på ett kilo eller två repetitioner på "varje grej".

Vad händer då? Jo, jag lyckas boka en tid med PT:n.

Så tänker jag ok. Skit samma, jag vet att jag blivit mindre så nåt måste ju hänt - jag har ju faktiskt mätt mig! Så även om muskelprocenten kanske inte gått upp som de borde så kanske fettprocent gått ner iaf?

I samma veva som jag tänker det tänker jag att jag undrar hur jag ligger till i förhållande förra gången jag mätte mig hos honom. Jag har ju nu skrivit på en postitlapp. Jaaaa men vad bra att jag har siffrorna här. Jaha. Jahaja. Jag har GÅTT UPP flera centimeter från dess att jag mätte mig tills dess att jag tog tag i det igen, dvs min första mätning i våras är flera cm mer än den senaste mätningen i höstas med PT:n. Så OM jag har tur då så ligger jag på samma nivå som förra gången jag mätte mig.

Ja men skitkul.

Nu kommer jag att få skämmas igen.

Så vad gör jag? Jo precis som man tar i med tandtråden så man blöder så har jag tränat nu, (förra veckan en styrka, två UVR + en heldag seriespel, denna vecka blir det två styrka, två "vanliga" UVR-pass och typ 10h UVR i helgen med läger och serieomgång.) och har ett tokstrikt matschema (hence the gurka. Som en coctailtomat fast snacksgurka då som det hette. Skitliten och dyr. Visst är den fin? Mest tillfredsställelse att sitta här och plocka upp nåt ur en burk.) Det värsta är att jag vet att precis som med tandtråden så kommer det här inte göra ett piss.

Och jag får skämmas igen.

Det värsta är att jag inte har fuskat den här gången - FÖRUTOM de två veckorna jag var sjuk. Då fuskade jag järnet. Jag har ju som sagt inte ens druckit alkohol sen i januari innan dess. Måste lägga i en ny växel och jag vetifan hur det ska gå till.

Kan ju börja med att inte börja mesträna igen.

Blad som blad

Visserligen står det Chai Orient på paketet, men ändå?

Mörkrädd

Kom innanför dörren efter träningen igår och hann precis kissa när strömmen gick. I hela huset. I alla hus.

Det var mörkt.

Solstrålen gillar inte mörkt. Solstrålen började fantisera om att nu är zombieinvasionen här. Nu dör vi.

Såg stjärnorna klart iaf. Tände lite ljus. Någonstans i bakhuvudet väntade jag på de odödas stön.

Byxor III

Ähvafan, hittade bilden från gången innan. Ser ni hålen i knävecket? Ser ut som ett gäng små prickar efter varandra. Vad fan har hänt?

Fotat 28:e Januari, vilket var dagen jag upptäckte det. Och vad är det jag upptäckt nu då?


Jo. Att mina byxor under mystiska omständigheter gått sönder. Igen. Och det här är fan inget skämt. Jag kan inte ha två par byxor samtidigt då går det ena paret sönder. Jag har själv av någon anledning sparat alla byxor som gått sönder under det här året jag jobbat, eftersom jag under tidigare omständigheter inte hade råd att köpa nya när de halvnya gick sönder. Och jag har en hög på nästan 10 par. Jag trodde det var någon slags jobbförbannelse men inser att jag faktiskt skrivit om det tidigare. Men inte reflekterat över det.

Vad är det här? Är det Universum eller Klantighet?
Byxor IV med uppräkning av byxor och orsak till trasighet kommer.