Töntigt

För någon dag sen så skickade jag efter ett par tuffa USB vantar som jag hade trånat efter ett tag. Det ser ur som ett par vanliga torgvantar med sån fläpplucka som man kan fälla över fingrarna så det blir tumvantar, men sen kommer det ut en sladd ur vanten för man kan koppla in den i datorns usb uttag och så blir vantarna varma, Hurrom! Nöjd med detta då mina fingrar brukar bli kalla och stela när jag sitter och programmerar och så får jag ont i dem och så måste jag gå och spola dem under varmvatten för att kunna fortsätta och det är enerverande. I alla fall. Tog med mig vantarna och visade upp dem på tryckeriet. Ödlan (ja herr Frö:s flickvän slumpmässigt nog) utbrast genast:

"Herre gud vad töntigt!"

Då blev jag sådär irriterad igen och nu tänkte jag förklara hur det här med "töntigt" funkar.

För det första så är "töntigt" och "nerdigt" inte samma sak. Jag kan klassifiera vantarna som "nerdiga" men inte som töntiga. Väldigt få saker är töntiga. Oftast så är det handlingar som är töntiga. Töntiga saker utförs ofta av osäkra personer som vill verka tuffa. Alltså vad jag menar är: saker som man gör bara för att verka tuff, det är töntigt.

Här kommer en lista på töntiga saker:

• Röka när man är fjorton (för att vara tuff)


• Ta på sig nåt som legat längst in i garderoben och som man länge tänkt ge till myrorna men nu ändrat INTE för att man själv tyckte att det var snyggt igen utan bara för att nån bloggbrud sagt nåt om det (för att kunna vara först och då är man tuff)


• Helt ärligt fråga vad någon tycker om nåt plagg och ta åsikten som en annan person gav som sin egen (för att man inte vågar lita på att ense egen åsikt är tuff, och man vill ju vara tuff!)


• Ha på sig saker för att man vill att folk ska glo och lägga märke till en (peacocking gör alla tuffa kidz)


• Gå med i gäng (för att vara tuff och farlig)


• Vara nazist och gå med i gäng (för att vara tuff)


• Använda orden "bärs" och "brudar" på riktigt (för att vara lite stek och tuff. Dessutom betyder bärs bajs på norska och det har jag ju redan förklarat att jag inte gillar)


• Köpa dyra teknikprylar, t.ex. kameror och dyra hifisladdar för flera tusen kronor, fast man inte kan nåt om det utan det var bara dyrt och det största de hade. (För att impa på nån och vara tuff, herregud om man ska köpa en jävla meter sladd, hur stor påverkan tror du runtstörningar har på en sladd för 200:-/m och en 1000:-/m. Jag kan fatta om man skulle dra skiten i hela huset, men en jävla meter. Helvete.)


• Ha en apdyr stereo som funkar och låter skitbra, men köper en ny större och dyrare som kanske en ljudtekniker hade hört en marginell skillnad mellan. (för att vara tuff och ha dyra tuffa prylar)


• Dra sexistiska skämt framför "de häftiga" killarna (för att de ska bli impade och då framstå som tuff)


• Skylla på att flickvännen ville det och det och därför kan jag inte gå ut ikväll (istället för att säga som det är "jag vill inte", men det hade ju inte vart tufft, och så kan man ju vara tuffa ihop och racka ner på flickvännen a.k.a. "regeringen" som bestämmer vad man ska göra, men man har ju vart ute och supit nu i flera helger i rad så nu måste man nog umgås med henne..... HERREGUD vill jag skrika. Dumpa tjejen då om hon är så jävla jobbig!)


• Skylla på att man är gammal och har vuxit ifrån det och det (istället för att säga som det är, "jag vill inte". Det hade ju inte vart tufft)


• Dricka mer alkohol än vad man tål, och skryta om den enorma mängden man druckit (för att vara tuff)


• Göra sig till i allmännhet, typ försöka vara rolig hela tiden (för att vara tuff)


• Smöra för folk sådär slemmmigt och vifta med ögonbrynen och skratta fejkat (för att verka cool och tuff)


• Hålla på och tjafsa om hur stor penis man har hela tiden. (För att det är tufft om en medfödd lem är stor, det innebär automagiskt att alla brudar vill ha en när man druckit så jävla många bärs och det är tufft.)

Här är en lista på tuffa saker!

• Vara sig själv


• Lita på sig egen åsikt


• Inte vara rädd för att "ha fel"( det som osäkra folk tolkar som att "ha fel" är oftast bara att de är den enda med en avvikande åsikt. En åsikt är inte fakta och kan således inte vara felaktig.)


• Köpa saker för att man själv tycker de är fina och bra


• Göra saker man brinner för och gå sin egen väg.

Så nu när vi har fastställt detta ska vi se vart mina vantar passade in i listan på töntiga saker..... mmmm.... ingenstans nä!
Det närmaste är ju "dyra teknikprylar", men det fallerar då
1. Min teknikpryl har ett syfte; att jag ska slippa frysa om fingrarna när jag programmerar. Hur tufft är det att frysa bara för att man bryr sig så himla mycket om hur man ser ut? Jag vill hellre att min hjärna funkar så att jag kan bygga superbra saker och det gör den inte om jag får så ont i fingrarna för att de blir kalla att jag inte kan tänka på nåt annat att det gör ont tills jag gått upp och spolat vatten på dem för att tina upp dem.
2. De var inte dyra, 25 dollar inkl frakt.
3. Jag köpte dem för att jag tyckte de var fina, blå med råsa och gula fingrar.

Summa: Det är tufft. Så det så.

Ey Ödlan: DU är töntig.

Dum kille

Jag har ju lovat att skriva om etikettdiskussionen men jag är för trött nu efter en dags labbande. Det blir den här idioten istället. En kompis lade upp den här artikeln på fb. Och ja vad tänker man då. Du kan inte gå på dass själv, men du lyckades dricka en massa sprit och sen klämma in dig i en bil och köra rattfull och nu ska vi tycka synd om dig? Helt ärligt. Lite gammaldags vatten med bröd fängelse hade kanske gjort dig gott.

Pest eller kolera aka bajs eller dödsfälla

Nu tänker jag förbanna mig igen. Den här gången är det över någons hantering av den här snön som kommit ner. Jag älskar snön, jag gillar inte människor.

Från spårvagen hem till mig finns det en väg. Denna väg varken skottas eller sandas, varför inte är ett mysterie men i alla fall. Först kommer man upp från hållplatsen. Precis när man kommer upp fick någon för sig att det var en bra idé att börja borra ett hål i vägen i början på vintern. Man lade en gångbro med kanträcke över hålet. Nu har det då snöat så mkt att hålet är fyllt i snö och gångbron har blivit ett fotsteg brett eftersom ingen någonsin tagit bort snön därifrån. Man får helt enkelt kliva i någons spår för att ta sig över.

Sen kommer man till cykelvägen. En gång i tiden, ungefär när jag flyttade in och ett par år efter det, var det här en lapp-asfalterad väg med lite hål i. Sen fick man för sig att lägga ny asfalt över den gamla, och det var då det blev problem. Vägen ligger liksom längst ner. Alltså, all annan mark, t.o.m. brunnar och sånt ligger högre än den här vägen. När det var hål i vägen så rann lite vatten undan genom hålen, men nu gör det inte det längre. Nu när det vart tö i två dagar är det alltså en 20cm djup snönslasksflod som man måste ta sig genom. Det blir oftast att man går på den lilla gräsremsan till vänster som är närmast staketet . Det är nu så hårdtrampat att jag misstänker att allt gräs under dött. Dessutom är det glashalt eftersom vattnet polerat snön till blankis.

När man kommit förbi del ett så man välja två olika vägar. Vi kan kalla dem "dödsfällan" samt "the road of a thousand hundbajsar". Till vänster är alltså dödsfällan. Det är en liten backe, som sen blir en liten backe till. Och den här sandas inte heller. Den lutar precis så lite så att man tror det ska gå bra och sen kommer man till mitten och sen inser man att "nä jag kommer ramla" och då är det försent, för man kommer varken framåt eller bakåt för om man ändrar tyngdpunkten så kommer man falla handlöst på knäna (om man har tur, på ansiktet och slår ut framtänderna om man har otur) och glida ner för hela backen igen. Folk som går här ofta har märkt detta och går vid sidan om den lilla stigen/vägen, vilket har resulterad i en 10m bred dödsfälla.

Då har vi alternativet höger och "the road of a thousand hundbajsar". Det är nämligen vägen som vi gick på först som fortsätter rakt fram fast nu har de sprängt ut en stig i det där berget som man försökte klättra upp för om man hade gått vänster. Detta gör ju naturligtvis att den nedsänkta vägen är ännu mer dränkt. Men här finns ingen gräsremsa att gå på utan man har bara vallarna att balansera på. Och där finns det hundbajs. Hundbajs som dessutom blivit utskvätt när någon gjort ett tafatt och halvhjärtat försök till att skotta en gång. Och det mesta är ju inte normalt bajs heller som man kan tänka sig typ små bruna korvar, nej nej, jag fattar verkligen inte vad ägarna matar de här stackars kräken med för det ser ut som det som är i bajamajan tre dagar in på random vald festival. Bakismage på skräpmatsdiet. Helvete vad äckligt det är. Sen kommer man fram till till en lite mindre brant dödsfälla som fortfarande är en dödsfälla och efter det kommer en trapp som mer liknar en lite guppig rutchkana där man får klamra sig fast vid räcket och mer dra sig upp via det istället för att gå upp.

Helt ärligt, hundägare ska dö. Allihop. Hur jävla svårt kan det vara att ta upp bajshelvetet efter sin hundjävel om man nu skaffat en hundjävel. Eller bara flytta dem till en ö med sina hundar och så kan de gå runt där i sitt hundbajsparadis och njuta alldeles själva. Jag vill inte ha skiten, jag vill inte se skiten, jag vill inte trampa i skiten och jag vill framförallt inte vara tvungen att välja mellan skiten eller dödsfällan.

Idag hade jag två matkassar i nävarna och en elbas på ryggen när jag försökte ta mig hem. Det var fan inte lätt. Vem är det man ska förklara sånt här för? Vem är det som ska skotta skiten? Jag blir helt ärligt jävligt förbannad bara.

blåsta jävla...jävla...fan. GAH!

GAH.
Jag skulle gå och lägga mig och sen började jag fundera på nåt som hände idag och så kunde jag inte sluta fundera och så blev jag mer och mer irriterad och nu blev jag tvungen att skriva nåt för det är fan det jag har den här bloggen till.

Så här var det:
För ett par veckor sen (ja verkligen, jag vet!) satt jag på tryckeriet och gjorde nåt skit på lunchen. Typ matade fiskarna på facebook eller nåt annat troligt. Drack kaffe gjorde jag antagligen också. Herr Frö ställde en fråga mitt i allt ihop som var riktad till mig. Det var nåt om Illustrator eller nåt, jag minns inte alls just nu. I alla fall jag funderar lite och börjar svara, herr Frö lyssnar. Sen kommer Ormen in och börjar prata med herr Frö. Herr Frö börjar genast fortsätta dialogen med Ormen istället för att lyssna klart på svaret till fråga som han hade ställt. Jag säger lite gringt nåt i stil med att om du inte var intresserad av svaret kunde du ju skitit i att fråga mig. För att förtydliga detta för folk som inte förstår (t.ex. Herr Frö): Jag blev alltså irriterad på Herr Frö som inte t.ex. sa "vänta lite" eller nåt till t.ex. Ormen som kom in (eller till mig tom innan han bara bytte fokus) och inte Ormen som kom in och "avbröt" det hela. Han hade ju missat att vi hade nån slags konversation.

I alla fall. Några dagar efter det här traskade jag in från tryckeridelen till fikarummet och ställer en fråga rakt ut. Upptäcker att det pågår nån slags konversation, mellan herr Frö och herr C när jag väl ställt frågan. (hm.. det var nån mer där också, lite luddigt.) Herr C som var en del av konversationen säger "vänta lite" och håller upp handen mot mig. Så jag väntar lite. När Herr C har pratat klart är naturligtvis Herr Frö där och han känner sig tvungen att säga "du som hatar när folk avbryter borde väl tänka efter lite innan du gör det själv!" och jag blir lite irriterad och förklarar att jag inte blev irriterad på Ormen som kom in och avbröt utan fortfarande på herr Frö som har "attention span of a two year old".
Tänkte att nu borde herrn fattat i alla fall.

Sen idag på tryckeriet. Jag försökte beställa varma skor för att jag känner att nu orkar jag inte frysa om tassarna länge (Jag älskar snön, det är inte det. Jag trodde bara i höstas att det skulle bli en "vanlig" Göteborgsk vinter, dvs regn regn regn och fixade inte så varma men vattentäta skor istället. Nu blev det ju sjukt mkt bättre, snö!!! HURRA!!!!(inte bittert ironiskt eller på annat sätt irriterat utan bara FANTASTISKT! Men positiva och bra saker hör inte hemma i den här bloggen så därför -> Tillbaks till berättelsen ->)) och hade problem med den där jävla tullkostnaden. Jag hade hittat en sida som verkade bra, eftersom det verkade som om man på nåt sätt betalade hela skiten på en gång och således slapp jaga runt efter paket och skit. Men jag ville ha en andra åsikt. Så jag letade lite och var såklart lite inne i min värld och vänter mig om och vrålar ut frågan. (Ja, jag är väldigt bra på att prata ut i luften, det är lite så man måste göra i min familj, annars får man aldrig ordet. Folk kan ju välja att lyssna eller inte lyssna på min tourettes om de vill.)
Och genast hoppar två gossar till min undsättning. Det var ju bara det att de här två gossarna var i nån diskussion med, just det; HERR FRÖ.

Herr Frö har tydligen fortfarande inte fattat galoppen och blir igen sur på mig för att jag avbröt.

Inte blev han sur på de två gossarna som inte tyckte det var så intressant att prata med herr Frö längre, vilket är det jag hade blivit om jag hade vart i herr Frö:s situation. (Oh, vilket jag var ett par veckor tidigare när jag pratade med herr Frö och han bara flöt iväg)

Just nu känns det mer som om herr Frö verkligen inte fattar alls och bara chansar varenda gång jag säger nåt för att se om han kan knäppa mig på näsan och typ få säga "aha!" eller nåt. Herr Frö, läs igen. Gör om gör rätt.
Det enda jag verkligen kan roa mig med är att det här måste stört herr Frö mer än mig eftersom han måste påpeka det här flera gånger. Varje gång nån avbryter mumlar han mellan tänkerna "Jävla Solstrålen, en vacker dag". Jag tänker att han ser ut lite som den där arga apan som bor i garderoben i Family Guy. Jag hade ju hunnit glömma av det hela, men nu blev jag irriterad igen.

Och ja, det här är en petitess och må vara en töntig sak att irritera sig på, men det är just såna saker som jag kan gå och störa mig på och om jag inte skriver ner det nånnstanns kan jag ligga och irritera mig så att jag inte kan somna och då blir jag trött och ännu mer irriterad. Och faktumet av att jag suttit med en jävla inlämningsuppgift som inte går så bra fram till 21.45 kan också ha nåt med saken att göra, samt att jag åt mat typ klockan fem senast och det var en halv tetrapack med böngojs från Go green och det har jag knappast stått mig på i snart 7 timmar.

Och att fråga mig om det här någon mer gång eller prata om det, speciellt på Tryckeriet (och ja jag vet att jag ber om det nu) kommer orsaka att jag kommer förolämpa er och era mammor och era jävla husdjur också!

Exjobbsflashback

Satt på föreläsning idag och de pratade om finita automater vilket påminde mig om Statemachines, vilket typ dök upp efter så jag var tvungen att sms:a katten om det. Katten svarar "fråga vad som händer när man trycker på en knapp..." och jag fattade inte först sen började jag nästan skratta högt.
Den ena killen som var vår handledare på företaget började ju på lekskolan samtidigt som mig, men gick ut på tid. Så vitt jag minns satt han i sektionsstyrelsen som studienämndsordförande som enda uppdrag under tiden och hade ganska ordentliga fördommar om mig när jag skulle börja med exjobbet. (Jag som då var en ganska partyglad människa, samt var och fortfarande är ganska högljudd och tog lite tid på mig, inte som resultat av att jag var partyglad utan snarare för att jag råkade välja ett program jag inte var intresserad av och sen när jag väl hittat det jag var intresserad av så gick det inte att byta, typ. i alla fall )

En typisk dag när vi satt och diskuterade hur skiten funkade skulle jag återupprepa vad han hade sagt, för att visa att jag hade förstått. Det jag skulle säga innebär typ på teknikspråk att ett event skulle genereras från ett HMI, vilket på svenska blir "man trycker på en knapp" och sen skulle jag fortsätta med att säga vad som hände sen, eftersom själva knapptryckandet inte var det vesäntliga i det vi pratat om.

Vad jag hann säga var just "jag trycker på en knapp...." för sen blev jag avbruten av ovan nämnda gosse som sa "Eh, Solstrålen. Du veeeeet väl att det inte är en fysisk knapp som man ska trycka på" och tittade på mig med en menande blick som sa typ "lilla gumman". Jag minns inte alls vad jag sa sen men det här har Katten och jag använt som ett typiskt exempel på hur de i princip nervärderade det vi sa bara för att vi inte pratade i invecklade krångliga termer. Vilket vi delvis inte gjorde eftersom vi snabbt märkte att deras defenitioner på en del saker inte var samma som vi hade lärt oss utan de hade en egen variant som båda såklart förstod. Detta resulterade i att man var lite tvungen att översätta termen "till svenska" för att se om innebörden var det man trodde. Vilket då tolkades som okunskap från deras håll. Kul. Nu ska jag sova. I morgon blir det mer programspråkslabb.

(Oh, bör skriva om en rolig etikettsdiskussion jag hade på lunchen idag med en kompis. Mycket underhållande. Återkommer typ i morgon med den.)

Lite glögg....

hade inte suttit fel så här på söndagkvällen. *Rotar i skåpen*'

Glömde säga att jag skickade iväg en bokbeställning på Adlibris i förra veckan. Bl.a. med den här boken. Jag älskar dem, det finns en hel serie. Fina bilder och så står det en massa extra grejer om böckerna, vart saker kommer från mytologiskt, politiskt, kulturellt etc. Lite som att få en film med en massa extramaterial som innehåller saker "bakom kulisserna". Har redan Alice i underlandet såklart eftersom det är en av mina favoritböcker. Vilket påminner mig om en annan sak, jag säger bara: Alice i underlandet, Tim Burton, Jonny Depp och 3d. Det här måste ses!

edit: Nu när jag själv klickade på länken så finns i princip min beställning till höger under kolumnen "kunder som köpt denna bok har även köpt". Haha!

Boksnobb, moi?

Inlägg från kusin på fb: "Snabba cash hade varit en 5:a om man inte läst boken.... nu har jag svårt att bestämma mig..."
Jag tyckte boken var det sämsta jag läst, vilket jag sa, varvid kusinen säger "Med tanke på att de är en av de största svenska boksuccéerna på 2000 talet så tvivlar jag på ditt omdömme denna gång solstrålen. Enligt mitt tycke så är de en av de bästa böckerna jag läst. Sättet Jens skriver på är något utöver de vanliga. Punkt slut... å ja ääää inte bittäär" Mitt svar blev mer bittert än det var tänkt, jag skrev i alla fall: "Bara för att apberget gillar det behöver inte betyda att det är bra. Dessutom sa jag att JAG tyckte den var kass, Jag sa inte att du hade fel, det var DIN åsikt inte min... Min åsikt är även att Snabba cash är en bok majoriteten plockat i kassan på willys, brevid Lisa Marklund och Dan Brown så har de nåt att snacka om på fikarasten mellan husrenovering och bajsblöjor."

Insåg att den sista kommentaren kanske får mig att likna nån slags boksnobb som bara läser "svår" litteratur som typ... James Joyce (jag har läst odysseus, i gymnasiet någon gång då min svenskalärare sa att jag skulle tycka om den. Jag gjorde det, men den var inte lättläst.) Egentligen var väl mest det som störde mig att han liknande kvantitet vid kvalitet. Bara för att så många läst den måste den vara bra. Är det så? Njäe...

Nu under eftermiddagen som jag mest spenderat i soffan i nåt slags komaliknande tillstånd (Nej inte bakfylla, det har vart extremt dåligt med sådana på sistone. Tror jag var bakfull senast typ i november, jobbade igårkväll/natt) har jag legat och glott på min bokhylla, mellan fiskmatandet på fb såklart. och det slig mig att min bokhylla kanske inte är som "normala" människors bokhylla.
Låt min jämföra med min kompis H, och det här är nog inte särskilt ovanligt vad jag märkt. Han har i alla fall en bokhylla i det andra rummet. vardagsrummet tv-rummet eller vad man kallar det för och en bokhylla i sovrummet. I rummet där mest folk vistas har han finböckerna, de som är kulturellt erkända eller snyggt inbunda. I sovrummet bor outcastböckerna: mest pocketböcker av varierande sort. Jag har andra vänner som har sina pocketböcker undangömda i arbetsrum och liknande. I alla fall, varför? Det jag ser är de antingen skäms över större delen av den litteratur de läser eller att de fortfarande lever kvar i nån slags avdankat "finrums" idé som liknar nåt nåns mormor hade. (Min dagmamma hade ett finrum som vi barn inte fick vara inne i. Jag har vart inne där en gång när jag var liten när det bara var jag och min syster hos dagmamman, har nåt svagt minne av att vi dammade små porslinsfigurer). Sen slår det väl mig att det är vanlig fegisstyle. Ganska typiskt svenskt också. Alla är så rädda att ha fel att de blir fel. De klarar inte av att inreda med färg så de kör på vitt istället. De är så rädda för att vara ute när det kommer till mode att alla följer modet och ser identiska ut istället. Man kan inte ha pinsamma böcker i hyllan så man gömmer dem och sen läser alla samma skräp som står i kassan i willys för att det är det som erbjuds. (vilket igen påminner om nåt, den här gången nåt som min mamma sa till mig när vi var på stan nån gång och jag "behövde" typ en tröja eller nåt. Allt såg ut som skit vilket jag sa och moder sa "det är det här som finns, det är så modet är, välj nåt". Så för att modet var så hade jag inget val längre om jag inte ville 1. lära mig sy mina egna kläder 2. gå i samma utslitna kläder. vilket har resulterat i att jag 1. syr mina egna kläder (ganska klåpig på det) 2. går i samma kläder jämt som en effekt av att jag alltid köper 2 av vad det nu är jag hittar som jag faktiskt gillar eftersom det kanske inte finns nåt jag gillar nästa gång jag kommer till affären)

Sen vet jag inte varför folk läser skiten. Det enda jag kunde tänka var att om man inte läser böcker (det finns folk som inte läser böcker, mina föräldrar t.ex. tror min mor kanske läser en bok om året när hon är på semester och det är oftast nån form av "baset on a true story" a la "inte utan min dotter" eller nåt om tsunamin) så har man inget att jämföra med och därför tycker man att det man läst är fantastiskt. Har man aldrig sett på tv skulle man säkert kunna glo på en tv-shop reklamsnutt i ett dygn och fortfarande tycka att det var det mest fantastiska som någonsin visats. Det kan förklara varför han skriver "Sättet Jens skriver på är något utöver de vanliga. " Om man bara läser skitlitteratur från willys så tror man han kommit på nåt nytt. För att man missat att det finns andra böcker än deckar ute i världen. Sen insåg jag att det här också får mig att se ut som en boksnobb.

Så är jag en boksnobb? Nej det skulle jag väl inte vilja påstå. Precis som med filmer så får man ta det för vad det är. Du kan inte förvänta dig att Marianne Keyes ska skriva nåt annat än förutsägbar chick lit, men då vet man om det innan. Min kompis E tycker att de flesta filmer jag gillar är kassa eftersom han ser på en film som konstverk "handlingen är irrelevant, det är som att prata om typ en utställning av en tavla och nån som inte vart där frågar vad den handlar om" Det är väl så med böckern också antar jag.
Det enda jag är helt säker på är att Snabba cash är inte en bra bok. Kanske jag skulle skicka James Joyce Odysseus till min kusin och skriva "läs den här, DEN är något utöver det vanliga"