Oväntat

 Trodde inte att jag skulle känna sånt äckel inför orden "mysa" och "njuta" som efter att jag skaffat dateingapp.

Pantertant

Hej kära internet!
Efter att ha följt ett "tipz" på instagram om att ändra "söker" åldersintervallet på Hinge till 75-85+ har Solstrålen helt plötsligt börjat få 3-4 likes från 22åringar om dagen. När blev jag målet för pojkbarn halva min ålder? Nog för att jag tycker att alla tennis/padel/golf/italienälskande jämnåriga är svintråkiga, men det innebär ju inte att jag vill gå ut med någon som inte var född när första delen av Sagan om ringen-trilogin hade premiär på bio.

Undansluppit en seriemördare?

 Åkte till mina föräldrar och av en slump råkade jag matcha med en person från en liten liten stad (?) en liten bit från föräldrarna redan innan jag satte mig på tåget. Det var ytterligare en sån där som jag redan innan visste att han skulle matcha om jag valde "ja" för hade sett "förhandsvisningen i chatten". Det blev en kort match.

Jag som är bäst på att initera samtal började:

" Måste ändå fråga två saker: Hur tänkte du när du bor i <liten håla>? Och är det inte lite seriemördarvarning på första bilden. (Nej jag vet inte hur man ska börja chatta med någon på ett vettigt sätt)"

Han svarade:

"Inte jag heller... funderar fortfarande på varför jag bor i <liten håla>."

Jag gjorde en snabb recension av simhallen och en frisör på torget som jag gått till förut. Sen sa jag att jag menade att jag undrade vad han tänkte när jag bodde 3h från honom och då avmatchade han? 

 Jag sa det till Katten och hon svarade

"Han kanske ska hitta någon som inte upptäcker att han är en seriemördare?" 

Och kanske är det så enkelt?

PS. Se maskerad bild för referens. (Försöker inte hänga ut personen utan enbart visa det utseende som fick mig att skriva min initiala kommentar, har dekorerat med en ai-genererad dinosaur och lite tulpaner och två streck. En mustach, ett hår som enligt Katten såg ut som när hon satte sin mormors peruk på bakochfram samt kombon skjortan och glasögonen som gav en distinkt 70-talseriemördarvibb.) och ja innan jag får skit ursäkta jag GILLAR kufar. DS.

Dissad?

 Jag lovade ju att göra en analys av idioter på dejtingappar men har så sjukt mycket material nu att projektet blev lite stort. Idag väljer jag istället att skriva om de få jag råkat matcha med som sedan valde att sluta prata med mig av olika anledningar. Jag matchar ju inte för att datea dem, utan för att fråga vad de håller på med.

Den första var en britt som jag hann säga hej till, få veta vad han hette och fråga "vad tog dig till sverige då?" innan han bestämde sig för att han skulle avmatcha mig. 

Den andre var en som jag enbart matchade med för att få fråga om han egentligen gillade Harry Potter eller inte, då hans profil var något motsägelsefull (i texten skrev han att han inte gillade Harry Potter, i de självvalda intressena fanns både Harry Potter och Harry Potter-fan. med som val.) Utöver det var hans första mening "det räcker att du har staka lår och är rolig" vilket jag tyckte var märkligt specifikt (varför starka lår?). Och hur vet jag att vi skulle matcha, jo för att han hade av någon anledning superlikeat mig.

Diskussionen som följde, i måndags under lunch, gick:

"Jag fattar inte om du gillade Harry Potter eller inte?"

"Inte så värst alltså. När är du redo att förlora i armbrytning och öl då?

"Armbrytning alltså? Det var det ingen förvarning om."

"Det är ingen fara, det blir kul! Men ja. Råkar du vinna så måste jag tyvärr brotta ner dig. Det står i regelboken"

"(här nåt oklart jag missat att screenshotta)"

"haha. Lite kanske. Vi kan ju säga oavgjort i armbrytningen då. Hur tunga vikter lyfter du då? Önskar jag kunde lyfta tunga saker"

"Inte så tunga som jag önskade. Finns det nåt annat du gillar istället för Harry Potter?"

"Fast det säger inte så mkt. Du kanske önskar att du tar 140 i knäböj men tar 90. Jag kan byta Harry Potter mot Interstellar, min favoritfilm".

"Ah, jag tänkte boken. Jag har rehabat hamstrings så vet inte vad jag tar i knäböj för närvarande"

Avmatch. Lårrehab var tydligen gränsen. Allt förstärkte iaf mitt första intryck av att han bara var intresserad av att bli stutten på av en stark tjockis typ.

Den trejde var igår, nån spanjor som jag matchade med för att han i sin väldigt luddiga profil skrev att han tyckte kommunikation var så oerhört viktigt. Hans första meddelande till mig var en vinkemoji och hans engelska var sådär så det blev många "Vad menar du?". Jag fick iaf veta att jag hade fel när jag sa att jag gillade Zelda BOTW för GTA5 är "bigger".  Efter det bestände han sig för att vi skulle prata länge igår kväll för att bestämma om vi passade ihop (?). När då han för tredje gången drog upp bitcoin, som jag sagt att jag var totalt ointresserad av, blev jag lite lack.

"As I said yesterday, I was watching the news about the Russia-Ukraine war. I'm looking at the Bitcoin market right now. The price of Bitcoin has risen to $63,000. What are your thoughts on this?"

"Nothinh really, I’m not that interested in money. I’ll probably die poor and all the better for it"

Sen skrev han "SB", vilket jag fortfarande inte listat ut vad det betyder och sen svarade han inte mer.

Så nu har jag för tydlighetens skull på min profil på den appen lagt till svaret på den valbara frågan (då jag inte ville slösa tecken i profiltexten) "Vägen till mitt hjärta är" .."inte att prata Bitcoin eller annan kryptovaluta."

Så, hur går det för er andra?

Projekt ko

 

 

Ett av de där projekten jag startade upp hemma var att bygga ett tangentbord. För det kändes OERHÖRT rimligt just då att gå all in på att få ett som är perfekt. Nu har jag köpt själva "skalet" för t-v-å-o-c-h-e-t-t-h-a-l-v-t-t-u-s-e-n och försöker hitta knappar och switchar till det. Mitt kriterie utöver precis som jag vill att ett tangentbord ska kännas var såklart gölligt. I bild ser du de tangenterna jag funderar på nu. De har rätt profil (alltså hur de ser ut fysiskt) och sen estetiskt skrattade jag högt första gången jag såg dem pga ursäkta det finns en knapp med en ost på?! Men ju mer jag tittar på det, desto mer vill jag nog ha det?

Ko FTW? 

Åsikter?

Solstrålen gör en comeback. Kanske

Blev riktigt deprimerad under Covid och började äta antidepressiva för ungefär 1.5 år sen.

Efter ungefär 1/2år på medicin insåg jag att jag varit deprimerad på och av sen 2015, trodde liksom att det var såhär livet var men helt plötsligt:

Började dansa stolpdans igen, inte för att jag tänkte "kom igen Solstrålen, det är bra för dig" utan för att jag VILLE dansa.

Började planera in att träffa folk och hitta på saker, för att jag VILLE. Jag vaknade upp en lördag och tänkte "nää, jag har tråkigt? Ska jag se om nån vill hitta på nåt". Insåg att jag inte mindes sist jag hade tråkigt. Jag menar, allt var ju tråkigt. Eller inget ville jag göra. Men att vakna upp och tänka att det inte var tillståndet jag kände för att befinna mig i? Märkligt.

Började fundera på om jag inte alltid haft lite ADHD efter att jag startat upp fem-sex projekt hemma, ursäktade mig för Herr Serverhall och han sa "det har du väl alltid haft?". Vi har inte umgåtts sen runt 2016 så han har missat större delen av den här depressionen och kanske har han rätt. När jag satt i ledningen på kåren på lekskolan fick jag en gång feedbacken att jag borde sluta multitaska i absurdum. Jag tyckte inte det var nåt konstigt då, men funderar på det nu igen.

Började kolla på skräckfilm igen, och fick inte grav ångest och mardrömmar efteråt. Har nu bingeat zombieserier i tre veckor och får inte nog av allt äckelpäckel. Och sover ändå gott om nätterna.

Började gilla att prata inför folk igen för slutade vara nervös i en månad i förväg och behövde inte andas i fyrkant på väg att tuppa av innan. Det är roligt att göra färgglada presentationen och diskutera med publik? Who knew?

Började kunna dricka alkohol igen utan att vilja ta livet av mig dagen efter för att ångesten var så kraftig att jag låg och grät.

Helt enkelt - en hel massa saker som jag förknippat med "jag börjar väl bli gammal" verkade bara vara förknippade med ett medicinerbart tillstånd. 

För tre veckor sen gick det hela så långt att jag laddade ner datingappar? För hur ska Solstrålen få ligga när hon inte pratar med nya människor? Mycket oklart. Och appar: det är mycket oklart det med. Allt jag INTE gillar med gruppen män kommer fram: Jag fattar varför de inte får några träffar när majoriteten av profilerna är ett gäng selfies i grodperspektiv och texten "fråga mig vad som helst, jag vill träffa dig och veta allt om dig". Aldrig någonsin har det manliga privilegiet varit så tydligt som när de sitter där i en app och tror att de duger i sina sunkigaste själva och ska få VÄLJA mellan en massa tjejer. Hallå, det är du som ska bli vald? Gör nåt som gör att jag väljer dig. Annars får det fan vara. Du har inte ens gett mig nåt att börja konversera över.

Iaf. Det här är nog mest varför jag är tillbaks. En dag i taget. Och mera gnäll i det här retroformatet.

Men det var ju iaf inte jag

Måndag - skavsår på hela mig efter helgens match. Alltså efter kläder och allt möjligt. Fick smörja in mig med inotyol och kunde därefter inte ta mig till kontoret utan fick sitta hemma i morgonrock och vara kladdig och försöka skriva medans det borrades i grannlägenheterna. För ja det var ju vattenläcka där för några veckor sen. Ett varmvattenrör som gick sönder och dränkte 6 lägenheter. De ska nu laga lägenheterna och byta stammen. De kommer borra i ett halvår. Men det var iaf inte min lägenhet som är dränkt och jag behöver inte numera jobba hemifrån. Utom då när jag är helt kladdig av barnrövssalva, men det var iaf inte vi som förlorade matchen.

Tisdag - vaknade vid fyra-femtiden kanske av skarp "FLY ELLER SLÅSS"-panik. Inser snabbt att det luktar brandrök, kraftigt, gummi och trä och eld. Drar på mig morgonrocken och smyger runt i huset och försöker lokalisera lukten men den kommer inte från vårt hus så googlar och hittar att det exploderat nåt i annedal. Kan sen inte somna för har sånt adrenalinpåslag, och vid 8 börjar det bankas hos grannarna igen så går upp. Har huvudvärk hela dagen och somnar i soffan vid 16-tiden när borrandet upphört. Men inte innan jag har lyckats ha sönder min kaffekanna, så får inget kaffe heller. Men det var iaf inte i mitt hus det exploderade.

Onsdag - drar ur min laddare ur uttaget, den sitter typ fast? Drar lite till och den kommer ut helt jävla skev. Och går nu inte att trycka i och jag vetifan hur den lyckades bli sne för jag har absolut inte kraften i fingrarna att rätta till pinnarna igen. Och datorn dör och jag ska skriva uppsats och måste vara klar på måndag och har absolut inte tid att leta efter laddare. Den är för övrigt slutsåld i hela centrala staden. Efter att ha hoggat min handledares dockningsstation halva eftermiddagen slutar det med att jag stjäl en sladd jag hittar i en påse efter att jag och mina doktorandkollegor som delar rum vänt upp och ner på stället. I dess ställe lämnar jag en post-it. Men jag hittade iaf en sladd.

Det pissregnar när jag ska cykla hem från träningen. Allt blir blött.

Torsdag - spenderade två timmar i ett värdelöst möte. Känner att jag förväntade mig mer av dagen om den skulle klå måndag-onsdag. 

Fina blommor

 Gårdagens jag får krupp är min lottgranne. En hipstersnubbe typ 30 år gammal som enbart pratar med mig när han vill ha nåt eller vill att jag ska göra nåt. Exempel från tidigare, jag har en jättefin stor rabarber av gammal sort som kommer från mina föräldrars hus. Grannen är uppenbart avundsjuk på det för hans rabarber ser ut som små selleribuskar och han har flera gånger sagt saker som hintar om att han gärna vill ha en bit. Men det säger han inte. Han kan säga nåt i stil med: 

"Är det en sort du planterat? Du..... du vet att man måste föryngra en rabarber va? Brukar du göra det ibland? Den kommer inte producera lika mycket om man inte föryngrar den då och då, plantan mår bra av det <lång utläggning om hur rabarbern mår bäst medan jag stirrar på hans sellerikvistar och han avslutar med>....ja och skulle du inte få plats med de nya delarna så kan ju jag ta hand om en."
 

Så, han försöker få det till att jag inte vet hur man tar hand om en jävla rabarber istället för att säga "fin rabarber. Om du delar den någon gång så tar jag gärna en bit." Är det nån slags the game-metod det här? Först negga och sen ska jag känna tacksamhet mot den snälle snubben som hjälper mig med information? Blir bara arg.

Igår höll jag på att rensa ogräs och plantera saker. Hade tänkt rensa bort kirskålsblommorna men hade inte kommit dit. Och så var konversationen istället ungefär såhär, den började absolut iaf med:

"fina kirskålsblommor du har!" 

Solstrålen anande att nåt annat var i farten och vad som komma skulle så svarade bara:
"Javisst är de!"

 
Hipstersnubben såg lite besvärad ut och säger
"Du har inte funderat på att plocka blommorna? Innan de går i frö"

 
Solstrålen som ändå tänkt plocka blommorna men orkar inte med det här svarar
"Det tror jag inte blir ett problem"

Hipstersnubben drar då igång en lång monolog om hur kirskål sprider sig. Solstrålen lyssnar med halvt öra. Han avslutar harangen med
"så, det är bra att plocka dem innan de börjar sprida frö, vilket händer ganska direkt efter blommning, så de inte sprider sig"

 Solstrålen tittar på hipstersnubben och svarar:
"Det tror jag inte blir ett problem"

Vild panik i snubbens ögon

"men.... det kanske blir ett problem för mig. För vind du vet, det kan blåsa hitåt. Så jaaaag hade iaf blivit tacksam ....om du plockade dem. "

Solstrålen säger inget mer. Ett tips vid kommunikation med mig är att inte ha en monolog på 10min och försöka få det att låta som att jag kommer tjäna på vad du vill jag ska göra, jag är inget barn eller en gubbe så det går liksom inte att lura mig på det sättet. Hade han istället sagt

"Hejsan, jag blir lite nervös över mängden kirskålsblommor som finns där i hörnet, om de slår frön så kommer fröna sprida sig till mig. Jag hade blivit jätteglad om du plockade bort dem." 

Så hade jag faktiskt kanske gjort det med en gång. Nu kommer han aldrig få nån jävla rabarber. Säger jag upp lotten kommer jag gräva upp rabarbern och ta den med mig i en hink. 

För övrigt var Louies matte med, och det slutade med att hon drog upp all kirskål, hon brukar gå fram som en liten tornado - jag pekar och hon sliter. Mycket bra sällskap.

Mörkret kommer

Vi fick ett mail om en öppen föreläsning för icke-svenskar som hette "Dealing with the Swedish winter - psychologically, physically and socially" och jag har sen jag fått mailet skrattat lite åt beskrivningen av vad de pratar om under punkten "socially", nämligen:

"How can we maintain our social life when the temperatures drop? What activities are happening in Gothenburg, and what can I do on my own?"

Sen hamnade jag i en väldigt konstig diskussion, som spårade ur och jag blev arg men som konstigt nog började med vädret. Idag var en såndär kall pre-vinterdag. Frost och minusgrader och solen strålade. Väldigt fint och jag tycker det är mysigt. Men mina kontorskompisars reaktion var att vädret "sucked", "it's shitty weather" samt  "you don't want to sit outside drinking coffe, so it sucks", "you cant do anything".

Så. Uppenbarligen behöver de nån som berättar exakt vad en kan göra? Typ klä på dig och gå ut?

Folk tänker konstigt

Söndagens konstigaste händelse. Vi skulle ha en prova på i den ena sporten med ungdomar från den andra sporten. Huvudtränaren och jag hade pratat flera gånger på chatt och jag hade flera gånger skrivit att vi skulle vara i Frölundabadet. Vi skulle träffas 15.45 i cafét i entren i Frölunda kulturhus. Jag och dansarn var där 5 minuter innan, inte en kotte. När klockan var 10 i hörde jag av mig till tränaren som typ säger
"järnspikar, jag tänkte fel på tiden en timme men är på väg. Men barnen är där."
Nej? Det är de inte
"Jo, de sitter i entren i Valhallabadet"
Jaha, fast där gör det ingen nytta, vi är i Frölundabadet, var har du fått Valhallabadet ifrån?
"Frölundabadet? Jag har hela tiden tänkte du menar Valhalla?"
Va? Hur då?
"Jo, alltså Frölunda hockey spelar ju i scandinavium så jag tänkte väl att det var därför du kallade det Frölundabadet."
...
.....

Jaha, nej nu är det Frölundabadet jag menar.
"jaha, var ligger det då?"
I FRÖÖÖÖÖÖLUNDA, som jag skrivit varje gång vi pratat hittills. Hållplats Frölunda torg.
"jaha, så du menade faktiskt Frölunda då?"
Ja, jag menar det jag säger. Inget annat konstigt hittepå.

Nu börjas det

Apati och Jesus

Borde gå till gymmet men orkar mig inte ta mig för det pga sur för dum hand och är väldigt lätt för mig att tappa motivation just nu. Sitter här och läser samma artikel om och om igen. Har lite ont i en handled och i bägge fötterna men fysion har sagt att inget jag gör är farligt men att det kan ju vara störande att det gör ont när jag ska göra saker. Så var på träningen i poolen igår. Vi gjorde nån jävla övning där en ska hoppa upp på kanten och efter tre-fyra klättringar så hade jag ont i både hand och fot. Bestämde mig för att inte klättra. Blev tjurig pga ont har vart min irritation senaste månaderna då jag inte kunnat göra saker jag velat och tappade därför suget helt och ville inte göra det vi skulle göra utan sur-simmade lite för mig själv med överdrivna rörelser för att kanske nån gång lyckas simma fjäril utan fenor. Iaf. Störde ingen med mitt sursimmande bortåt ena kanten. Tre andra nissar i laget höll på med en målövning så efter ett tag simmade jag bort till dem och fick vara målvakt under en straffövning. När den var klar kom resten av laget och Jesus simmade fram till mig och Kapten Rödskägg och sa att han ville prata med oss. Det han sa var att vi var kassa som inte gjorde det som alla andra barnen gjorde och att det såg illa ut.
Så, javisst det finns en poäng med att inte göra det som tränaren säger och jag var själv irriterad när vi hade gammalt brötfolk som underminerade tränarens auktoritet aktivt genom att motarbeta vid övningar och taktiksnack. Iaf men nu hör till saken att

1. Jesus har nog inte ens kommit i poolen i tid en enda gång när jag tränat så lite fel person att prata om diciplin. Han brukar missa halva uppvärmningen
2. När Jesus och jag satt i styrelsen ihop så fick jag ofta som svar att jag vid det här laget borde veta att han inte skulle göra nåt som han blev tilldelad. Det var helt enkelt inte viktigt för honom. Och när det då kommer till vad jag tycker så var det tydligen ok att bara skita i det?

Dvs jag skiter i vad Jesus tycker. Och hade tänkt prata med tränaren efteråt varför jag gjorde som jag gjorde istället för att avbryta mitt under träningen. Dessutom kände Jesus tydligen att det bara var mig och kapten rödskägg som det var viktigt att säga till. Inte de andra två ickedeltagarna, vilket gjorde mig ännu surare. Sen vet jag inte om Kapten Rödskäggs motivation till att inte göra vad det nu var som han inte ville göra men oklart varför Jesus fick för sig att prata med oss då han inte har någon roll i laget. Det är väl isf tränarens jobb? I vilket fall som helst. Det var gårdagens rant. Inte ens kul. Det händer liksom inte så mycket kul som jag kan rapportera om nuförtiden? Borde kanske dricka mer öl. Det får nog bli dagens slutsats.

Kränkt pappa på gymmet

Hallå, jag är tillbaks! Fick nåt slags mail om jag fortfarande ville ha aviseringar och ja, det vill jag ju så hello!

Förra veckan var jag på gymmet och bänkade (gör väldigt mycket bänk nuförtiden) då en pappa var på gymmet. Jag vet att han var pappa för han hade sitt barn på typ 4 år med sig. Barnet sprang runt och pratade väldigt högt och var inte alls där pappan sa åt barnet att vara. Nu är det ju såhär att barn inte får vara på gymmet och det finns ett lekrum för äldre barn MEN ni som känner mig vet att jag har en tendens att vara den där som alltid "säger till" och ja... är lite trött på det. Tänkte att nej nu får personalen ta det här.

Lite senare ser jag personalen. Personalen är en ensam kille som gör allt för att slippa att konfrontera pappan och barnet - går omvägar och befinner sig aldrig på samma ställe. Ungen tappar nästan en stång på 20kg i ansiktet men pappan fortsätter att gymma. Sen händer följande:
Pappan får för sig att han ska knäböja precis brevid mig. Alltså preciiiis brevid mig. Han ser stressad ut, trol för att barnet springer runt och skriker. Lassar på en massa vikt (oklar men >100kg iaf) och lyfter sen av. Snett. Så han halkar och typ tappar sången så den glider ner på ett väldigt konstigt sätt. Barnet är precis bakom pappan och ja, både ungen och jag kunde fått stången på oss. Pappan verkar vara ok och får tillbaks stången på racket. Jag tänker att nu är han väl allt klar och fattar att det inte är en bra idé? Nej nej. Pappan börjar sätta upp för ett nytt knäböj. Då säger jag till, pga är rädd att han ska tappa stång på mig eller barnet.

"Alltså, det finns en regel som säger att barn inte ska vara på gymmet och anledningen är ju det du precis upplevde, de stör och distraherar och det är mycket tunga saker här. Det finns ett lekrum i anslutning till entrén som barn kan vara i."

Vad gör pappan? Pappan blir naturligtvis arg på mig och vrålar "SÅ DU BRYR DIG MER OM REEEGLER ÄN HUR DET GICK MED MIG?????"

Jag försöker förklara att alltså nej ärligt bryr jag mig mer om hans barn som står bakom och kunde fått 100kg på sig och dött men det gör ju uppenbarligen inte pappan. Pappan fortsätter skrika att "vad är det för sätt, jälva paragrafryttare" men går åas och plockar ihop vikterna medan barnet skriker "PAPPA PAPPA JAG VILL VARA I DET DÄR LEKRUMMET PAPPA"

Funderade lite på hur jag skulle hanterat det hela annorlunda men i tisdags när jag var på gymmet så var han där igen. Det var ganska fullt och alla rack var upptagna. Pappan okuperade själv två rack - ett för knäböj och ett för bänkpress, istället för att (som alla andra) rigga om. Jag gjorde mina grejer i den stora klätterburen istället och tänkte att den där pappan var bara en douche. Det hade nog inte spelat nån roll vad jag hade gjort. 
 

Respekterar dig inte som person

Dagens sak som blev uppblåst till stora proportioner på FB.

I går hade vi ett möte i föreningen som pysslar med vattensport där vi pratade om hur vi skulle spela samt hur vi skulle få fler att komma på träningarna och känna gemenskap. En av grejerna vi kom fram till var att ha kul ihop. Dagen efter på gruppen skriver en av killarna i föreningen nåt om att de
ska arra "Grill/fotboll/volleyboll/avsugningar" den 30:e mars. Alla var välkomna.

En annan av de lustiga killarna skriver att han inte har tid med avsugningar eftersom han har tre till inbokade den dagen. Någon taggar någon av de andra killarna. Jag skriver "På riktigt: kan ni vara lite mindre högstadieomklädningrsum" och får genast kommentaren att jag inte är nåns morsa. Kille nummer två skriver även typ "På riktigt: jag får vara vad fan jag vill".
Jag tycker inte riktigt att det är en bra dialog att ha i föreningsgruppen som har 120 medlemmar i blandade åldrar (unga tjejer, äldre tjejer, unga killar äldre killar, damer och herrar, tanter och gubbar) och vill egentligen ta bort inlägget meeeen har fått kritik (jag är ordf) att jag "agerat på eget bevåg" tidigare, så tar upp det i vår styrelsegrupp.

"Skulle personligen vilja ta bort xx inlägg i xx grupp och be honom skriva ett nytt pga vi behöver tänka på hur vi uttrycker oss i en grupp med 120pers inkl en del junisar. Det här pubertalbrölandet rimmar illa med att vi ska få fler att känna sig inkluderade i verksamheten.
Vi pratade ju för två år sen om Fb-gruppen senast, kanske läge att tänka en gång till. Vad har vi den till och varför måste den innehålla 120 pers som aldrig tränar? De som inte tränar kan väl kolla på föreningens sida om de vill ha nyheter istället."

Får svar från lite folk som säger typ "oj då det var inte så bra kanske", sen kommer xx i fråga och skriver (för ja han är i styrelsen)
"Solstrålen, hade du vänligt bett mig att ta ner tråden för att du inte uppskattar den och att du tror att andra inte gör det hade jag gjort det. Du behöver inte offentligt kalla mig dum och barnslig eller kalla styrelsepolisen på mig nästa gång du tycker nåt."

Så jag svarade
"Jag har fått skit flera gånger för att jag "agerat ensam" och ville därför inte göra det.
Och att prata om Poliser och prata som om det är jag som är orsaken till problemet när det är du själv som skapat dålig stämning är ganska lågt gjort. Jag ser inte varför jag ska hålla på och ha nån slags "god ton" hela tiden, det är förbannat jävligt tröttsamt. Speciellt när jag får en massa "Höhö du är inte min/nåns mamma" kommentarer tillbaks.
Jag kunde bara tagit bort den själv eftersom jag är admin men då 20 pers redan sett den hade det antagligen skapat mer "ja här får man inte skriva vad man vill"-kommentarer som gör mig till nån slags polis. Nej tack.
Jag vill inte att du ska ta ner den "för att Solstrålen tycker så" utan att du ska fatta varför den slags språk kanske inte är lämplig att använda till just den gruppen människor i skrift.
Så när folk frågar dig varför du ändrade dig är då frågan om du kommer svara "för att folk är känsliga" , "alla blir ju kränkta" eller nåt liknande eller om du kommer säga "därför att jag insåg att den sortens snack kanske inte var så lämpligt" och tro på det själv. "


Svaret på det från killen var
"Jag ska vara mer försiktig med det jag säger i framtiden. Med det sagt så är du så jävla otrevlig att jag vill spy och respekterar dig varken som person eller lagkamrat. Jag drar mig ur diskussionen, lycka till."

Funderade på om jag skulle svara "Om jag faktiskt hade vart din mamma kanske jag  blivit ledsen över det hela" men lät bli. För jag ser inte poängen.

Så, jag antar att han inte kommer säga "därför att jag insåg att den sortens snack kanske inte var så lämpligt" utan snarare "alla blir ju kränkta". Nej? Ja?

Lämnar spår

Jag hade en lite konstig fylla för tre veckor sen ungefär som slutade med att jag tydligen dumpade fröken Vit och gick hem. Det enda Solstrålen minns är att jag drack portvin och sen tog Rufset över tills jag vaknade upp i lägenheten, inte ensam, och klockan var 6 på morgonen. Det är en annan histora antar jag men i alla fall så på måndag morgon när jag var på väg till jobbet och skulle lyssna på musik i vanlig ordning började en för mig totalt okänd låt spela. Visade sig vara Icona Pop - night like this. Jag har aldrig hört låten innan men tydligen var Rufset väldigt förtjust i den då den var tre gånger i kön. Hon lämnar spår. Tydligen hade hon iaf kul.

Debakel

Var bara tvungen att använda den överskriften eftersom dagens störning är personer som använder ord på fel sätt. Den där virriga chefen har ett väldigt omständligt sätt att prata och skriva saker. Till en sån där gräns att det bara är irriterande. Dessutom använder han fel ord och jag får kli. I dagarna skrev han följande på vår sociala mediegrupp.

Tar mig friheten att ackompanjera gratifikations-hälsningarna till XXX med ett foto på en till synes relativt glad figur. Grattis igen, kompis!  

Gratifikation (franska gratification, av latinets gratificari, göra till viljes) är en frivilligt lämnad ersättning för gjorda tjänster, en penninggåva vid sidan av lön eller arvode.

Undertecknad kunde inte låta bli att göra sig lustig och kommenterade

"Får en gratifikation när en fyller år from nu? Najs."

mvh Jobbig jävel. 

Gammalt utkast

Hittade ett gammalt utkast när jag gick igenom gamla inlägg i bloggen. Det stod bara:

"I've got about the next 2 and a half hours planned... then there's just darkness... and possibly some dragons."

Vet att det kommer från Gilmore Girls. Undra vad jag tänkte komma fram till?

Det där med höns och sånt

Det kan jag bli riktigt trött på. Det här när folk måste göra en grej av nåt som inte påverkar dem.

Hån

Känner mig lite hånad över all reklam och mail jag får om "höstlov"
Vaddå höstlov. Har inte haft höstlov sen 1997.

Läge för gråt.

Fick den här bilden från Katten med kommentaren "Nu är det dags!". Och ännu värre, årets smak är Clementin.

Jag har redan nästan börjat gråta när jag skulle äta Louies Mattes hemmagjorda Rocky Road-julgodis och hon hade stoppat i vanligt skumtomtar istf marshmallows. Tänk dig då tomteshock blandat med apelsinchokladshocken. Döden i julformat.